I tvåmanskajak mellan två länder
Av: petter leife
Bidrag till artikeltävlingen "Mitt bästa äventyr"
I tvåmanskajak mellan två länder
av Petter och Ola Leife
Sommarkväll mitt ute på havet. Duggregn och grått. Alldeles ensamma med vågorna gungar vi stadigt upp och ner i sjöarna. Avkoppling är det tillstånd som infinner sig när tankarna inte finns någon annanstans än just här och nu.
Planeringen
Äldste sonen hade tre dagar ledigt från sommarjobbet på
pappersbruket. Det var hans längsta sammanhängande ledighet denna
sommar. Vi hade redan förra sommaren bestämt att tillsammans paddla
kajak till Åland så nu hoppades vi att vädergudarna skulle stå oss
bi. Medan han sov efter nattskiftet hämtade jag tvåmans kajaken som vi
hyrt. Sonen har på sjökortet lagt in våra olika kompasskurser för
färden på en hemmagjord karta.
Start från Svartklubben
Vi lastar av kajaken bland högsommarblommorna vid strandkanten på
Kalvskäret intill lotsbåtarnas brygga. Det är skönt att gå barfota
i torrt gräs och ha alldeles torra kläder på kroppen. Vi förstår
inte att uppskatta det just nu. Sedan sittbrunnskapellen spänts fast
skjuter vi ut kajaken och glider mjukt ner i vattnet. Vi uppskattar
kajakens stabilitet och att vi för framkomlighetens skull knappast
behöver bekymra oss om var grynnorna finns. Kajakens framkomlighet är
verkligt suverän. Vi passerar Måssten och efter en timme tar vi
första paus vid Hällskären i jämnhöjd med Råstensudde. Jag
upptäcker något som kryper på vaden, en gräshoppa har varit
fripassagerare under kapellet och blir varsamt överflyttad till ett
kalt skär utan gräs. Den sydvästliga brisen kastar tillbaka lite
vatten över oss för varje paddeltag och vi har redan blivit ganska
blöta på axlar och rygg på lovartsidan.
En bit på väg - Understen
Understens siluett med tre torn kommer allt närmare. Det nya och
det gamla fyrtornet står som "utropstecken" för skilda
tiders sjöbevakning. Efter 150 år har sjöbevakningsstationen nu lagts
ner. Personalbostäderna står nu tomma men någon sorts övervakning,
troligen automatisk, av Södra Kvarken från Understen kommer att
krävas när Sverige i mars 2001 anslutes till Schengenavtalet. Vi har i
förväg begärt tillstånd att gå iland och slås nu av den ödslighet
som råder bland närmast övergivna byggnader. Syrenerna är ännu inte
utblommade trots att vi befinner oss en vecka in i juli. Ungefär en
månad senare än hemma i vår trädgård inne i Uppsala. Himmel och hav
går i blygrå nyanser men vi ser att några solstrålar bryter genom
över södra Gräsö och nere över Arholma. Härifrån Understens
fyrplats har vi en fantastisk utsikt över norra delen av Ålands hav.
Vi ser inte en båt så långt ögat når. Vi riktar kikaren mot Märket
knappt sju sjömil österut. Klockan är redan sex på kvällen och vi
vill komma vidare.
Mitt ute på havet
När vi i duggregn rundar Understens sydöstra udde repeterar vi
gemensamt hur vi ska handla vid en eventuell kapsejsning. Vi har nu
inget annat riktmärke än horisonten. När vi har passerat Oldsbergs
grund och har pricken vid Märketskallen tvärs om babord vet vi att vi
är drygt halvvägs till Märket. Det tar oss nästan en timme att komma
till den positionen vi nu har. Konturerna från Understens fyrtorn blir
allt mindre bakom oss. Vi är glada att sikten är så god att vi inte
behöver lyssna till mistlurar från handelsfartygen som passerar här
där hela Bottenhavet pressar på ner genom Södra Kvarken mot Ålands
hav. Två containerfartyg passerar strax bakom oss samtidigt som
konturerna från Märkets tre byggnader framträder lite tydligare.
Dessa liknar nu överbyggnaden på ett större lastfartyg eller några
hus som flyter på havsytan. Det ensliga läget och de märkliga
konturerna ger tillsammans ett smått spöklikt intryck. Så känns det
några ögonblick från vår utsiktspunkt i kajaken bara en halv meter
över havsytan. Sommarkvällen är sval och vi håller värmen nätt och
jämt tack vare paddlandet. Vi anar hur skavsåren vid tummarna ser ut
under handskarna men det besvärar oss inte så mycket. Första dagens
paddling närmar sig sitt slut och tanken på det ger oss lite nya
krafter.
Sälar och sjöfåglar
Vi bestämmer oss för att göra en liten avstickare upp till
Märketshällarna för att spana efter säl. På avstånd tror vi oss se
hur det låga skäret är fyllt av säl som tar igen sig. Plötsligt
rör sig allt det mörka och lyfter nästan samtidigt från
klipphällarna. I den måttliga kvällstjockan har vi gjort en rejäl
felbedömning; mot oss flyger närmare hundra tobisgrisslor. Som små
pingviner ser deras flygande kroppar ut. De verkar mer nyfikna än
skrämda av oss. Deras vingar rör sig mycket snabbt och med sina
pressade visslingar "piiiiih" överröstar de vågskvalpet mot
hällarna. Plötsligt tycker vi oss se en ejder på vågorna mindre än
tio meter framför oss. För andra gången på några minuter har vi
tagit fel. Det är en säl som nyfiket följer vår ankomst! Kanske den
inte är van att se en kajak ute vid Märketshällarna? Är vi så
trötta eller så oförberedda på mötet med sälarna? Det är en helt
annan känsla att oförberedd möta sälarna än att se dem instängda i
en djurparks akvarium. Här har sälarna ett helt hav att ensamma råda
över. Vi är bara tillfälliga gäster i deras rike. Vi rundar
hällarna och sätter kurs mot Märkets fyr-plats. Mindre än en sjömil
kvar och de tre cementbyggnaderna välkomnar oss med lite ljus på
fasaderna under någon minuts svag kvällssol. Vi letar efter lämplig
plats på norrsidan för att komma i lä från den ökande
kvällsbrisens vågor som slår in över de mycket låga klipporna på
södra sidan. Det är inte så lätt att finna en lämplig plats att
komma iland på. Vi har ingen aning om vi befinner oss på svensk eller
finsk mark när vi kravlar oss ur kajaken.
Märket
Denna på flera sätt märkliga klipphäll är drygt 300 meter lång
och 100 meter bred vid normalt vattenstånd och knappt fyra meter hög.
Gränslinjerna mellan Sverige och Finland är här på Märket mycket
speciella och kan liknas vid två "pusselbitar" av olika
nationalitet. Vi befinner oss på Finlands västligaste plats och på
det enda ställe där man kan gå på torr mark från Sverige till
Finland. Här går också gränsen mellan Norrtälje och Östhammars
kommuner och mellan Stockholms och Uppsala län. Till denna plats kommer
människor inte ofta utan sär-skild anledning. Någon egentlig
möjlighet att lägga till med en fritidsbåt finns knappast. Vi märker
först inte en roskarl som lyckats hitta några grässtrån på skäret.
Hon ruvar på fyra ägg och vi har inte hört hennes varningsrop. Vi har
varit fullt upptagna med att värja oss mot ett par tärnor som ilsket
störtdyker mot våra huvuden. De minst sagt ogillar vårt besök i
närheten av ungarnas bo. Vi vet inte åt vilket håll vi skall fly
undan. Efter någon minut lämnar de oss i fred och återvänder till
boet, som vi ser i en klippskreva en bit bort. Under vår
kvällsvandring längs strandkanten ser vi då och då sälhuvuden
nyfiket bryta vattenytan. Det verkar som de passar på att titta upp
när vi vänder huvudet åt ett annat håll! Den höga TV-masten på
Kasberget på Väddö ser strax efter solnedgången ut som en liten
blinkande synål på ett par meters håll.
Paddling i dimma
Vårt nattkvarter blir alldeles bakom den två meter höga och två
meter tjocka stenmur som byggdes på 1880-talet som skydd för
byggnaderna mot de enorma krafterna från is och vågor från norr.
Flera gånger under natten vaknar vi och tycker att vinden tilltar fast
Ålands sjöradio i sin kvällsrapport lovat fortsatta 3-8 meter per
sekund men vridande mot sydost. Efter en hastig frukost kommer vi iväg
strax efter klockan sex. Den första sjömilen får vi helt lita till
vår kompass för att hålla rätt kurs i den ganska täta morgondimman.
Lyckligtvis befinner vi oss inte i någon farled. Gång på gång
påpekar sonen att jag inte håller kursen. Är det verkligen så
kraftiga strömmar här? När vi passerat Yttre Borgen, som så
småningom dyker upp som den första kontakten med åländska skären
och fått lite lugnare sjö, är det dags för vilopaus på nästa
skär. Lite stela knän och fingrar gör att vi måste gå försiktigt
på de regnhala klipporna.
Åländska skärgården
Jag har suttit i fem sjömil och "styrt" med rodret
i luften! Vi hade för bråttom när vi gav oss av från Märket och
glömde därför att dra ner rodret i vattnet. Det upptäckte vi när vi
gick iland på Ängskär strax norr om Signilskär. Undra på att det
var svårt att hålla kursen! Några ungfåglar av havstrut sitter kvar
några meter ifrån vår landstigningsplats men de ger sig av när vi
reser oss ur kajaken. Vi försöker få upp kroppsvärmen med lite
morgongymnastik men våra våta kläder gör att vi har svårt att få
upp någon värme. Några hjortronkart, mängder av blommande gräslök
och ängsull möter oss på promenaden. Det är också gott om
fågelspillning och skelett efter trutar.
Tillbakablicken
Lite längre fram under förmiddagen närmar sig slutet på
vår färd. Nöjda med att ha paddlat drygt 30 sjömil (och en
plojberäkning till 27 000 paddeltag) tar vi ett snabbdopp och byter om
till torra kläder inne i Eckerös mäktiga posthus och bär så
småningom ombord kajaken på färjans bildäck och far tillbaka till
Väddö. Det var en ny upplevelse att från matsalen titta ut över ett
blygrått Ålands hav och med regnet piskande mot matsalsfönstret
tänka att "där ute, där nere jobbade vi oss fram meter för
meter i går kväll och tidigt i morse". Efter två veckor var
skavsåren i tumvecken nästan läkta.
Fakta
En havspaddling till Åland ligger inom det möjligas gräns för de
flesta. Ett visst mått av sjömanskap krävs. Det är en mycket stor
naturupplevelse att paddla över öppet hav. Den effektiva paddeltiden
var 7,5 timmar. Vi startade kl. 15 från lotsarnas brygga innanför
Svartklubbens fyr och var framme vid posthuset på Eckerö kl. 10 nästa
dag. Kostnaden för att hyra en mycket stabil havskajak hos Väddö
Vital var 450 kr inklusive all nödvändig utrustning; inte minst
kompass. Den som saknar bil och takräcke kan mot visst pristillägg få
kajaken levererad och hämtad på önskad plats. Starta lämpligen
planeringen inför nästa sommar med att läsa om kajakpaddling till
havs! Träna att utan packning välta och klättra upp i kajaken.
Sannolikheten att det ska hända i verkligheten är liten eftersom
havskajaker är förhållandevis stabila farkoster. Lite vana att paddla
i havsvågor är också bra att skaffa sig så att inte växande vågor
ute till havs blir en obehaglig överraskning. Lyssna på sjörapporten
på radio. I Finland talar de, till skillnad mot Sveriges Radio och SMHI,
också om hur många kilometer sikten är; inte bara att den är god
eller måttlig.
Läs mer
Forumdiskussioner
- Fjällvandring Gissa position
- Kök och brännare Primus Frigg
- Säkerhet och räddning Fjällvandrare död i Ultevis naturreservat i Jokkmokk kommun
- Allmänt om friluftsliv Råd till okunnig angående övernattning i vindskydd under vinter
- Stockholm Gissa position Stockholms län
- Kök och brännare Optimus vega-problem
- Utrustning allmänt Välja pannlampa?
- Fiske Veckotävlingen
Ok
Jättebra!
Fin och inspirerande berättelse, och bra med den lilla "faktarutan" i slutet.