Se7en Summits på Skidor

Målet
Sydpolen. Kallast, vitast, ödsligast och flest pingviner per capita av de sju kontinenterna. Hmm, det finns inga capita överhuvudtaget förresten, kontinenten saknar bofasta. Kan möjligen bero på att det kan bli mer än 80 grader kallt. Eller säger man mindre? För vår del och projektet att åka skidor ner för Se7en Summits är stället dock perfekt. Enormt mycket snö, lagom brant, inte så extremt högt (5000 meter) och därför tjock och syrerik luft och framförallt mängder av oskidade linjer ner för oklättrade berg.

Resan
Färden börjar från staden Punta Arenas vid Magellans sund i södra Chile. Eller börjar och börjar förresten, att ta sig hit kan vara nog så bökigt. Efter flygturen från Europa till Santiago, väntar 350 mils bilkörning längs Stillahavskusten, söderut mot Kap Horn. Numera Landrover lösa, kommer färden gå i en rostig gammal Opel Pickup. Från Punta Arenas kommer vi lasta in oss i en väldigt rysk Ilyushin IL-76, ett monster till militärt transportflygplan med likaledes väldigt ryska piloter som hoppas kunna ta oss ut till den i isen varje år på nytt upplogade landningsbanan vid Patriot Hills. Planet behöver nästan två kilometer på sig att för att landa och det är av en ren slump exakt så lång banan i bästa fall är, så vi hoppas att de håller sig nyktra där framme i cockpit. Själva kommer vi sitta i lastutrymmet iklädda överlevnadsdräkter, antagligen mest för att riktigt kunna dra ut på lidandet om plandet mot förmodan skulle behöva gå ner på vägen.

Bestigningen
Från Patriot Hills lastar vi om till mindre skidförsedda plan av typen Twin Otter som tar oss ut mot glaciärerna nära Mt. Vinson. Vädret kommer vara helt avgörande för tidsschemat både på marken och naturligtvis i luften men i bästa fall kommer vi sikta toppen i slutet av november. Nära där planet släpper av oss kommer vi lägga vårt basläger och påbörja klättringen mot det sista toppen i Se7en Summits serien i alpin stil. Speed for safety. And glory... På skidor närmar vi oss massivet för att sedan med stegjärn på fötterna ta oss den sista biten upp mot toppen, spänna på oss skidorna och stil- och flärdfullt susa tillbaka ned mot baslägret, varsin kopp varm choklad och en välförtjänt vila. Som första personer i världen. Det du... Förhoppningen är även att kunna göra några first ascents såväl som några first descents på skidor från berg i närområdet innan vi flyger tillbaka till Sydamerika.

Tre år har det tagit, men nu är det äntligen dags att sy ihop säcken. CSN-bidraget räcker ju inte för alltid och det är dags att växa upp.

Varför så bråttom?
De av er som är väl bevandrade i dessa äventyrscirklar, har säkert hört att även Fredrik Sträng och Slovenen Davo Karnicar jagar rikedom och berömmelse på de sju topparna. Det kan alltså bli trångt där uppe på berget, när många vassa armbågar vill bli först. Mycket kan sägas och skrivas om visheten i detta, och har säkert redan gjorts så. Vad tävlar man om? Vad är storheten i att vara först? Motiverar detta ett potentiellt högre risktagande? Ingen aning...

Tävlingar är dock en extra krydda i vardagen. Står man ändå på startlinjen, kan man lika gärna kliva över den. Och är man ändå med i racet så skall man väl ta mig tusan också se till att vinna det.

Många är kallade, men få blir utvalda. Vi tror att det blir vi, för luck has nothing to do with it. Och blir det spurt till mållinjen är inte vi killarna som viker ned oss :-)

Häng med och se hur det går. Vi uppdaterar live på vår nya hemsida (uppföljaren till www.fangadagen.com) med ljud, text, bild och video, hela vägen upp till toppen och hem igen. Startskottet går den 13e november.

www.se7ensummits.com