Suorva - Kvikkjokk augusti 2011

I vintras satt jag och tittade på mina Sarekkartor. Alla var BD10 utom en som var en gammal 28H tryckt 1984. På en av de gamla BD10 kartorna hade jag ritat in en rutt som började vid Suorvadammen. Jag tror jag ritade in rutten efter att ha läst "Vandra Kungsleden 2" av Claes Grundsten (Tryckt 1991).  Att börja, eller sluta, vid Suorvadammen har ju skrivits en del om på senare tid på Utsidan. Både för- och nackdelar har beskrivits. Jag kände att i år ska jag börja där och gå mot Kassalako och sedan lämpliga färdvägar ner till Kvikkjokk.

Resan upp med tåg och buss gick bra. Bussen från Gällivare var fylld till sista plats. Jag var inte ensam om att gå av bussen i Suorva. Ett tyskt par gjorde detsamma. Mannen hade varit i Sarek flera gånger tidigare och oftast börjat i Suorva eller Kvikkjokk. Nu skulle de gå till Kvikkjokk men vi skildes åt straxt efter rengärdet. De gick mot söder och jag gick mot väster. Jag gick mellan de två jokkarna upp mot södra kanten av Sliehkkojavrre. Backen upp var inte svårvandrad men det kändes i benen. Det var riktigt skönt att slå läger vid sjöns västra ända.

"Fjällvandring" Suorvadammen

Backen upp till Sliehkkojavrre

Min tältplats vid Sliehkkojavrre

Nästa dag blev en dag med växlande molnighet men det var mest solsken. Vandringen bjöd på sten i alla former och storlekar. Från fotbollsstora till stora som små fritidshus. Det blev en hel del zick-zack gående och det kändes som jag fick gå dubbelt så långt som kartan visade. Men det gjorde egentligen inte så mycket. Jag hade gott om tid och hade räknat med ganska korta etapper. Vid sjöarna Nuortap- och Oarjep Atjek var det en härliga vyer mot Ahkka. Fint ställe att ta en lunchpaus på. Jag fortsatte mot VSV till den lilla sjön 1074 där jag slog läger.

Nuorteap Atjek. Ahkka långt i bakgrunden

"Tripp, trapp, trull" (med tanke på höjderna). Oarjep Atjek med Ahkka i bakgrunden

Min tältplats straxt söder om sjön 1074

Dagen därpå var vädret helt underbart. Strålande sol och en nästan molnfri himmel. Jag såg fram mot att komma över det lilla passet mellan Tjievravarasj och höjden 1274. Där borde härliga vyer breda ut sig över Guhkesvagge mot hela Sarekmassivet och ända upp till Ahkka. Jag blev verkligen inte besviken. Såg först Suottasjjiegna, Suottasjtjåhkkå och Nijak. Litet senare syntes hela panoramat från Sarektjåhkkå och upp till Ahkka. Det var helt fantastiskt att jag hade sådant fint väder. Jag njöt länge av detta panorama. Jag fortsatte sedan nerför Tjievrras västsluttning. Siktade på utflödet från Nuortap Tjievrajavrre som jag vadade. Där fick jag tilfälle att prova mina nya vadarpåsar som min hustru sytt. Fungerade alldeles utmärkt. Gick sedan över Lulep Gassavarasj och ner mot sjön 975. Slog läger mellan den och den lilla sjön som ligger alldeles norr om 975.

Vy mot Sarek straxt efter passet mellan Tjievravarasj och höjden 1274.

Suottasjjiegna, Suottasjtjåhkkå och Nijak

Panorama över Sarekmassivet. Sarektjåhkkå längst t.v. och Nijak längst t.h.

Spijkkakammen, Vuojnestjåhkkå och Buchtkammen (Tror jag. Rätta mig gärna om jag har fel)

Alep Sarekjiegna, Vardasjiegna, Gassakammen, Såltatjåhkkå

Såltatjåhkkå, Suottasjjiegna, Suottasjtjåhkkå och Nijak

Min tältplats vid sjön 975 mellan Alep- och Lulep Gassavarasj.
Såltatjåhkkå, Gassakammen och Suottasjiegna i bakgrunden.

Det regnade under natten men jag vaknade till en strålande morgon. Det var ganska typiskt för de första dagarna av min vandring, att morgnarna och förmiddagarna var det mest solsken och eftermiddagar och kvällar regn eller regnskurar. Den här dagen skulle jag upp genom Nijakvagge till Ruohtesvagge. Jag hade en tanke att kanske bestiga Nijak. Så blev det inte. Dels blev det ganska molnigt dels blev jag alldeles för trött för en sådan bestigning. 

På vägen ner från Nijakvagge mot Ruohtesvagge såg jag två personer som såg ut att leta vadställe över jokken från Nijakjiegna. När jag kom fram såg jag att de försökte vada, i mitt tycke, alldeles för långt upp. Och dessutom barfota. Det var faktiskt ganska bra fart på vattnet och de hade gjort några försök men fått vända. Jag påpekade det olämpliga i att vada barfota och sade att jag tänkte vada ända nere där jokken rinner ut i Nijakjågåsj. Där delar jokken upp sig i flera armar och det såg ut att vara lätt att vada. Jag gjorde så och såg efter en stund att de gjorde detsamma. Jag följde sedan Ruohtesvagge upp till Ruohtesjavrasj. Där slog jag läger. Det regnade och det kändes skönt att komma in i tältet.

Såltatjåhkkå och Suottasjiegna

Nijak

Nijakriehpejavrasj

Sjön 1244 i Nijakvagge

Min tältplats straxt NO om Ruohtesjavrasj
I bakgrunden Ruohtesjavrasj, Boajsatjåhkkå, Ruohtes och Ruohtestjåhkkå.
Kullen t.h. är Ruohtesvarasj

Nästa dag gick jag mot SV, upp i dalen mellan Alep Ruohtesjiegna och toppen 1504. En bit upp i sluttningen har man fina vyer mot Kantberget och Gavelberget. Även mot Ahkka om vädret är bra. Här såg jag på norra sidan av dalen 4 vandrare på väg ner mot Ruohtesvagge. Upp mot passövergången var det ett stort snöfält som bitvis var litet isigt. Vid själva passövergången ligger en liten sjö. Jag fortsatte mot SSV, öster om Skajdasjtjåhkkå. Stenigt men lättvandrat. Vadade jokken och följde den ner mot Guohpervagge. Slog läger ganska långt upp i sluttningen med utsikt mot Nasasvagge.

Oarjep Ruohtesjiegna

Ruohtesvagge. Kantberget och Gavelberget. Smajlajåhkå längst t.h.

Mellan Alep Ruohtesjiegna och .1504. Ahkka i bakgrunden, Nijak t.h.
Fyra vandrare nere t.v.

På passövergången mellan Alep Ruohtesjiegna och .1504

Söder om Skajdasjtjåhkkå ner mot Guohpervagge

Min tältplats SV om Skajasjtjåhkkå. Lanjektjåhkkå i bakgrunden. Njahke t.h.

Nästa dag hade jag tänkt skulle bli en vilodag, men vädret blev ganska bra om än litet blåsigt, så jag bestämde mig för att vandra vidare. Jag gick mot söder och vadade Guohperjåhkå straxt öster om jokken från Nasasjavrre. Uppgången i Nasasvagge var ganska lätt och jag blev nästan litet överraskad när jag helt plötsligt såg renstängslet. Det hade säkert varit möjligt att ta sig över (eller under) på  några ställen, men jag valde att följa stängslet ner till utflödet från Nasasjavrre. Där var det lätt att ta sig förbi. Det var bara litet krusningar på vattenytan, men under tiden jag gick utmed sjön ökade vinden och det blev vågor med "vita gäss" på sjön. 

När jag passerat sjön fortsatte jag på nivån 900-1000 meter ut på Lanjekbuollda. Mycket lättvandrat. Nu var inte vädret det allra bästa, men vid klart väder har man säkert fantastiska vyer mot Padjelanta härifrån. Med kikarens hjälp såg jag långt ner den omskrivna bron över Miellädno. Den är ju som andra påpekat fel inritad på kartan. Ligger drygt 1km längre nedströms. Jag kom fram till Gainajjågåsj och upptäckte att den rann i en ganska djup ravin. Det såg ut att vara svårt att hitta ett lämpligt vadställe, så jag följde jokken ned mot utflödet i Miellädno. Såg två tält i närheten av Alkavare kapell. När jag kom ner där ravinen slutade fann jag en alldeles utmärkt tältplats så där slog jag läger. Under dagen hade det varit en hel del moln och ganska blåsigt men nu tittade solen fram och det blev en riktigt fin kväll.

Nasassjavrre

Från Lanjekbuollda mot Miellädno. Virihaure (Arosluokta) t.v. långt borta.
Mahttoajvve t.h.

Från Lanjekbuollda mot Miellädno och den dåliga bron, som ligger drygt 1km norr om vad som anges på kartan.

Gainajjågåsj. Rinner ut i Miellädno vid Alkavare Kapell

Min tältplats vid Gainajjågåsj, straxt nedanför Alkavare Kapell

Morgonen därpå tog jag mig en titt på Alkavare kapell med omgivningar innan jag fortsatte min vandring. Jag gick stigen utmed Alggajavrre. Tidvis var sjön mycket vacker och skiftade i olika nyanser av grönt. Jag mötte en familj, far, mor och två barn c:a 8 resp 11 år. Jag tror de kom från Polen men jag är inte säker. De var på väg till Sulitelma. Flickan, som var yngst, berättade (delvis med hjälp av mamman) att hon vadat i vatten upp till midjan. Hon tyckte det var kallt och det kan jag förstå. Jag hade planerat en riktigt kort etapp och siktade på ingången till Niejdariehpvagge. Slog läger en bit upp i sluttningen med fin utsikt praktiskt taget åt alla håll. Åt en sen lunch och lade mig i tältet för att slappa en stund. Jag somnade, men vaknade av att det var väldigt varmt. Solen hade kommit fram och då blir det ju nästan "bastuvarmt" inne i tältet. Jag gick ut och fotograferade ett litet vattenfall i Niejdariehpjågåsj. Då hörde jag någon som sade:"Blir det några bra bilder". Det var en "Utsiding" som kom ner från Niejdariehpvagge. Vi hade en trevlig pratstund innan han gick vidare in i Alggavagge mot Skarja.

Alkavare Kapell

Alggajavrre

Alggavagge, mot Niejdariehpvagge

Alggavagge. Från min tältplats mot öster. Härrabakte t.v. och Ahkatjåhkkå i mitten

Alggavagge. Min tältplats invid Niejdariehpjågåsj. Lanjaktjåhkkå i mitten

Natten var blåsig, kall och regnig. Tyvärr fortsatte det vädret nästa dag även om morgonen bjöd på svaga luckor i molnigheten. Det blev en vilodag. Jag kände inte för att ge mig av upp i Niejdariehpvagge i det vädret. Kunde åtminstone hoppas att det skulle bli bättre om jag väntade en dag. Jag låg eller satt mest i tältet och tittade ut. Det kan ju hända saker även om vädret är dåligt. Jag såg en ensam vandrare med stor packning komma ner utmed jokken från Ridajiegna. Han gick över Alggajåhkå och jag tror att han gick vidare mot Alkavare. Jag såg ett par slå upp ett tält några hundra meter nedanför min tältplats. Såg inte varifrån de kom. Jag hörde en ren alldeles utanför tältet. Det var en vaja med kalv. Men det kalla, blåsiga och regniga vädret höll i sig.

Alggavagge. Från min tältplats invid Niejdariehpjågåsj.

Alggavagge. Från min tältplats invid Niejdariehpjågåsj. En ren hälsar på.

Min tältplats invid Niejdariehpjågåsj

Nästa morgon bestämde jag mig för att vandra vidare. Yttertältet var vått men innertältet var bara fuktigt. Jag packade innertältet för sig och lade inne i ryggsäckens huvudfack. Yttertältet fick sin vanliga plats i  bottenfacket. Vädret såg faktiskt ut att bli riktigt skapligt. Men snart nog kom första snöbyn. Sedan följde den ena snöbyn efter den andra genom hela Niejdariehpvagge. När jag passerat passövergången såg jag så småningom Sarvesvagge, men Luohttolahko med omgivande berg var helt insvept i ett grått dis. Jag höll höjd och vek av åt väster innan jag kommit ända ner i Sarvesvagge. Det par som i går slagit upp sitt tält några hundra meter nedanför mitt, kom ifatt mig när jag hade lunchpaus. Det var ett ungt par från Belgien som jobbade i Uppsala. De pratade en alldeles utmärkt svenska. De var, precis som jag, på väg till Njoatsosvagge. Mina planer på att gå upp på Luohttolahko lämnade jag helt. Nu ville jag bara hitta en tältplats och invänta morgondagen.

Niejdariehpvagge. Nysnö på Galmme

Niejdariehpvagge. Mot passövergången

Niejdariehpvagge. Mot passövergången, 4 minuter senare.

Niejdariehpvagge. Mot Sarvesvagge

Sarvesvagge. Från mynningen av Niejdariehpvagge. Mot väster

Sarvesvagge. Min tältplats, c:a 1,5 km V om vattendelaren. Nysnö på Ridatjåhkkå

Nästa morgon var det nysnö på alla toppar som jag kunde se. Det var mulet och såg ut att bli regn under dagen. Jag planerar ännu en kort etapp. Upp mellan Tjågnåristjåhkkå och Tjågnårisvarasj och sedan ner i övre Njoatsosvagge. Det blev regn till och från hela tiden. Ibland snöblandat. Men när vädret är litet "halvrisigt" tycker jag det är lättare att hoppas på bättre väder än att vara rädd för att det ska bli ännu sämre. Jag passerade ovanför de små sjöarna Tjågnårisjavrasj och Skiejakjavrasj. Hittade en bra tältplats en bit upp i sluttningen ner mot Alep Njoatsosjavrre. Ända nere vid sjön var ett tält uppsatt. Troligen det belgiska paret.

Sarvesvagge. T.h. rinner Jiegnavakkajågåsj ner mot Sarvesvaggejokken.

Skijakjavrasj och Tjågnårisjavrasj

Min tältplats i övre Njoatsosvagge. Bulkas t.v. och Vassjabakte t.h.

Det regnade nästan hela natten, men på morgonen var det ganska stora blå luckor i molntäcket. Det såg ut att bli en riktigt fin vandringsdag. Tältet nere vid sjön var borta. De var uppenbarligen mer morgonpigga än vad jag var. Jag passerade tvärdalen som går upp till Jiegnavagge. Det såg brant ut, men där gick jag ju 2009 och då tyckte jag inte det var så besvärligt. Mötte en italienare som höll på att packa. Vi pratade en  stund och sedan gick jag vidare medan han packade färdigt. Mötte något senare ett ungt svenskt par som jag pratade med en stund. Vädret var nu helt underbart och det ena vackra sceneriet avlöste det andra. Jag fick litet "knäppnoja" efter tidigare regndagar. Det är tur att jag bytt till digitalkamera. Här skulle det annars gått åt en hel del film. 

Vid utloppet från Lulep Njoatsosjavrre vadade jag över till södra sidan och började en bitvis litet besvärlig skrågång uppför Tsahtsas sluttning. Fantastiska vyer ner över dalen. Längre upp i sluttningen såg man ut över Luohttolahko och alla toppar som omger platån. Ett par fjällvråkar passerade alldeles över huvudet och flög in över Luohttolahko. Nu kände jag mig fylld av en härlig "fjällkänsla". Men är det inte så, att till "fjällkänslan" hör även kontrasterna mellan olika väderlekstyper, och jag hade ju haft kallt, blåsigt, regn och snö, så nu var det dags att gå tillbaka till det fantastiska vädret jag hade när jag kom ner i Guhkesvagge under den första delen av min vandring. Jag rundade Tsahtsas utlöpare mot SO och gick mot sjön Goabrekjavrasj. Jag såg två tält vid sjöns SV sida, där jag skulle gå nästa dag. Man behöver ju inte trängas i en miljö som den här, så jag satte upp tältet vid sjöns NO-sida där jag hade en härlig utskt mot Luohttolahko med omgivande toppar.

Från min tältplats i övre Njoatsosvagge. Bulkas t.v. och Vassjabakte t.h. Fin morgon.

Övre Njoatsosvagge
Tvärdalen mellan Tjågnåristjåhkkå och Bulkas upp till Jiegnavagge

Lulep Njoatsosjavrre och dalen upp mellan Tsahtsa och Vassjabakte. Vassjatjåhkkå t.v

Njoatsosvagge. Pårtemassivet i bakgrunden

Njoatsosvagge. Från nordsluttningen av Tsahtsa mot Bulkas och Tsähkkok

Från nordsluttningen av Tsahtsa. Lullihatjåhkkå, Tvilingryggen, Balgattåhkkå, Seitaristjåhkkå och Loametjåhkkå

Min tältplats vid Goabrekjavrasj

Från min tältplats vid Goabrekjavrasj. Mot Luohttojåhkå.

I bakgrunden Ryggåsberget och Luohttotjåhkkå.

Under natten regnade det litet och på morgonen steg dimmolnen upp från Njoatsosvagge. Det var vackert men i tältet var det mesta fuktigt. Solen lyste mest med sin frånvaro men tittade fram ibland. Det blir säkert en fin vandringsdag tänkte jag. Och det blev det, om än litet längre än jag tänkt mig.

Jag rundade Goabrekjavrasj västra sida och gick längs sluttningen från Mangitjårro ner mot Låptåvagge. Sista biten ner mot utloppet från Låptåvakkjavrre var det mycket sten. Det såg ut att vara mera lättgånget längre mot väster, närmare de små sjöarna. Men utsikten är bättre om man går litet högre. Dessutom är risken för blötmark större om man går lägre och närmare de små sjöarna. Så tänkte jag. Måste ju ge mig själv motiv för att slita bland stenskravlet. Jag vadade jokken från Låptåvakkjavrre och fortsatte längs Tjuoldagårsså. Efter c:a 2km vek jag av rakt mot väster upp mot sjön Buojdes. Bitvis var det en hel del vide och ibland var det svårt att se var man skulle sätta fötterna. Buojdesjåhkkå gick lätt att vada alldeles vid utloppet från Buojdes. Där gick jag mot SSO och fortsatte mot Ruonasvagge. Det var när jag gick ner i Ruonasvagge som jag gjorde dagsetappen något längre än planerat. Jag gick helt enkelt och drömde och tyckte att det var ovanligt lättvandrat. Det gick mera utför än vad det borde men det var ju bara skönt. Så vaknade jag upp. Jag var ju alldeles för långt ner mot Habres, och dessutom på fel sida om jokken, som här rinner i en djup ravin. Det var bara att vända och gå tillbaka. Hittade en bra tältplats med fin utsikt mot Ruonasgåhpe.

Från min tältplats vid Goabrekjavrasj. Morgondimman lyfter ur Njoatsosvagge

Från Mangitjårros V-sluttning. Mot V, Låptåtjåhkkå och Låptåvarasj

Från Mangitjårros V-sluttning, ner mot utloppet från Låptåvakkjavrre

Tjuoldagårsså ner mot Tjuoldavagge. I bakgrunden, Vallespiken, Habres och Ruonas

Från Skievvuns SO-sluttning mot väster upp mot sjön Buojdes

Utloppet från den lilla sjön SO Buojdes ner mot Buojdes

Under förnatten blåste det ganska friskt, men större delen av natten var det lugnt. På morgonen ökade vinden igen. Det var byig vind, och ibland friskade det i riktigt ordentligt. Jag packade ihop och gick ytterligare litet tillbaka för att komma "på rätt spår" igen. Gick österut, mot Habres. Gick åter igen för högt upp och hamnade i onödigt steniga områden. Kom fram till den lilla sjön som ligger längst söder om Habres. Önskade att jag haft renarnas förmåga att ta sig fram även på stenig mark.Fortsatte genom Vallevagge. Där gick en man med två tonåringar, en tjej och en grabb, förbi mig. Tonårsgrabben såg ut att ha hur mycket energi som helst. Han gick långt nere vid Vallebäcken när de andra skråade upp mot Vallevarre. Även jag skråade upp mot Vallevarre och slog läger c:a 500m NV om den lilla sjön som ligger c:a 500m V om .863. Vid den sjön finns det bra möjligheter att tälta. Men min tältplats låg något högre och jag fick en sista vy mot Sarek.

Min tältplats i Ruonasvagge. Ruonasgåhpe

Den övre lilla sjön på 1000-m nivån S Habres

En ren i sluttningen SO Habres upp mot Vallevagge

Från sluttningen SO Habres upp mot Vallevagge.
Skievvun, Tsahtsa och längst t.h. Tjuolda

Vallevarre. Vallegårssåravinen och långt bort vattnet i Saggat

Vallevarre. Utsikt från mitt tält mot Pårtemassivet

Nästa morgon vaknade jag 05.30. Då var det skapligt väder och jag borde ha gett mig av. Men jag hade ju en lätt vandring framför mig ner till Kvikkjokk så jag kröp ner i säcken igen och somnade om. När jag bara en timme senare tittade ut hade vädret ändrats. Grått, grått, grått och åter grått. Hann precis packa allt inklusive tältet innan det började regna. Sikten var dålig. Jag visste ju åt vilket håll jag skulle gå, men tog ändå ut kompassriktningen mot renstängslet. Det blev en blöt vandring. Regnkläder var nödvändigt men det medförde att jag blev genomblöt av svett. För att inte hamna alltför mycket ur kurs lyckades jag hamna i mer än ett av de många sankmarkerna och små vattensamlingar som gömde sig i videt. Det gjorde att jag även blev genomsur om fötterna. Kom i alla fall så småningom fram till renstängslet och då blev det plötsligt betydligt ljusare på himlen. När jag närmade mig Prinskullen såg jag två figurer med paraplyer uppe på kullen. "Utländska turister eller UL-vandrare" tänkte jag. Det var ett äldre par från Schweiz som gjorde en dagstur från Kvikkjokk. Jag gick ner före dem men vi hade sällskap i båten som kördes av Kenth.

Dags att ge sig av från Vallevarre

Från Prinskullen ner mot Kvikkjokksdeltat

Ja så var jag då tillbaka till den s.k. civilisationen. Det kändes faktiskt ganska skönt att komma innomhus. Framför allt att få tillgång till ett torkrum. Det finns ju ett talesätt "Slutet gott, allting gott". Jag gjorde om det litet för mig själv och sade "Slutet gott, allting vått". Riktigt så illa var det inte. Allt det som jag förvarat i ryggsäcken huvudfack var torrt. Tältet, förvarat i bottenfacket var ganska vått, men bara de yttersta lagren. Det kommer tydligen in vatten genom ryggsäckens botten när man ställer ner ryggsäcken på våt mark. 

Hur var det då att starta vid Suorvadammen? Jo, jag tyckte det var väldigt bra. Det var en fantastiskt fin entré till Sarek att komma den vägen jag gjorde till övre Guhkesvagge. Men jag undrar hur det är när vädret är dåligt? Kanske inte lika fantastiskt. Jag har tidigare ett par gånger gått in i Sarek från Kvikkjokk via Vallevarre och Vallevagge och tyckte då att det var en bra ingång. Man var ju ganska snart uppe på fjället. I år gick jag ut den vägen och det tyckte jag inte det var så bra. Jag tror att alla lämpliga in-och utgångar till/från Sarek har sina fördelar och även vissa nackdelar. Visst har vädret betydelse, men jag har märkt att mitt humör den sista dagen, när jag ska avsluta vandringen, är klart sämre än den första dagen, när jag startar. Det gäller nästan oavsett vädret. Möjligen kan dåligt väder öka uppskattningen av civilisationen. Det känns ju då skönt att komma till bekvämligheter som dusch och torkrum.

Jag är mycket nöjd med vandringen i sin helhet. Det blev inte någon toppbestigning av Nijak. Det gör inget. Vädret var inte det bästa för en toppbestigning, men framför allt så hade inte orken räckt till. Det är bara att konstatera att åldern börjar ta ut sin rätt. Jag njöt och vill tillbaka.

Några finvädersbilder finns här :