Siljan ur ett annat perspektiv... Alltid tvåa.. ändå vann jag!

Nu har jag upplevt en ny typ av glädje. Glädjen över att ha antagit en utmaning och lyckats med den. Med ömmande rumpor och lite sega ben tog vi oss i mål efter 12.5 mil på cykel på Sollerön i Dalarna, lör 4 juli 2011. SILJAN RUNT.

Jag och min svåger Peter slog oss i lag och trampade Siljan Runt på en tandemcykel. Cykeln hade Peter köpt för en billig peng av en av sina kunder, när denne rensade ur ett garage. Varken jag eller Peter hade någon träning på tandemcykel innan lopper så vi körde 10 minuter dagen innan bara för att få en känsla för hur man skulle göra.

Vrålåket fixat kvällen innan tävling, vilar sig i form på tunet.

Klockan var ställd på ringning 05.30. Efter en gedigen grötfrukost klädde vi oss i tävlingsdressen. Vi skulle precis lasta in tandemcykeln i Peters skåpbil när han kom på att reservslangen var trasig. En liten cykelverkstad anlades på utemöbeln och reservslangen var snart åter hel. Vi satte av mot Sollerön och starten för den 44:e upplagan av Siljan Runt.

Ett par minuter innan avfärd till Sollerön (05.45) kommer Peter på att det var punka på reservdäcket... Laga laga...

Framme på sollerön var det bara att ta sig till Nummerlappsutdelningen. En hel del blickar riktades mot vårt ekipage. Varken jag eller Peter skall betraktas som blyga och vi njöt lite av den extra uppmärksamheten. Kön fram till starten ringlade lång. (öppen start mellan 07.00 - 09.00) Meter för meter närmade vi oss starten. Med ett glatt sinne lärde vi känna folket runt omkring oss. Vi önskade varandra LYCKA TILL och satte av ut ur startfållan.

Tävlingssugen tandemåkare Peter...

4000 åkare i kö till öppen start...

Tävlingsåkare Koolmeister med monstret...

Tävlingsåkare Gellner med monstret...

Vi hade sedan dagen innan bestämt att jag skulle starta tävlingen bak på cykeln och Peter skulle ta hand om styrning och växling där fram. Väl iväg dök första tävlingsinstinkten upp. Jag insåg att, eftersom jag och Peter fick olika starnummer, skulle vi också få olika tider i mål. Nu hade vi försiktigt gått över startlinjen med två pip som signal att vi startat, ett pip för Peter och en sekund senare ett pip för mig. Jag räknade ut att om vi cyklade i mål, och jag satt bak, skulle jag få en bättre tid än Peter eftersom hastigheten skulle vara högre och därmed minska tidsskillnaden mellan oss... :-) Jag bestämde mig för att köra bak hela loppet. EN FÖRDEL MED ATT SITTA BAK VAR ATT MAN KUNDE DOKUMENTERA eftersom man inte behövde hålla i styret. Nedan kommer en hel del bilder och detta inlägg kan nog betraktas som en bildblogg. Samt filmblogg för den delen.

Så här glad är man efter ett par mil, strax innan Mora...

http://www.youtube.com/watch?v=OTUHEJC2vMU

Efter ett par mil var vi ordentligt igång. Förvånad vände sig Peter om.

- Är vi redan i Mora, sa han och flinade. De nyinförsaffade slicksdäcken ven mot denen perfekta asfalten.

- Fortsätter det såhär är vi snart framme kontrade jag och trampade på. Jag fälde ned överkroppen, placerade händerna på extrahantagen och malde på. Det är underbart när man kommer in i ett "flow". Tandemcykeln gick som i trans, vi flög fram. Vi som trodde att vi skulle bli passerade av alla. Det visade sig att det var vi som körde om de flesta.

Landsväg och alltid i rygg, medveten om att jag kommer vinna över peter :-)

Precis passerat en klunga, det går bra nu!

Detta är utsikten för den som aggerar motor bak när man maler på...

Eller såhär, med Siljan och grönska

Vi passerade många fler cyklister än vad vi blev passerade av

Loppet hade fyra vätskekontroller var av tre hade lite mat. Vid den första kontrollen fyllde vi bara på vätska och fortsatte direkt. Efter ungefär halva loppet låg kontroll nummer två, i Nusnäs. Vi stannade där i ca 10 minuter. Vi stoppade i oss korv, banan, bullar, och en hel del sportdryck. Åter ute på banan var energin åter i topp och vi skrattade åt att det gick så lätt.

Peter i gult vid korvbordet

Tandemcykel behöver stor parkeringsplats

Cyklisterna kunde inte låta bli att le när de blev omåkta av en vrålsnabb tandem med en bakotvänd fotograf :-)

Vi hade precis innan kontrollen, kastat oss utför backarna ner mot Nusnäs där vi mätte upp en hastighet på Peters GPS:klocka till 76 km/h. Inte ens elitåkarna hängde med vår tandem utför. Några åkare lyckades dock ta rygg och hängde med i vår "SLIPSTREAM". De tackade oss efteråt, aldrig hade de kört så snabbt utför.

Utförskörning i lätt utförslut innan Nusnäsbacken..  ca 50 km/h

http://www.youtube.com/watch?v=2nlXniq3VNc

Vi fortsatte ner längst den östra sidan av Siljan. Vi hade stämt möte med Min syster, Peters kvinna samt mina föräldrar. Vi skulle göra ett kort stopp hos dem där de stod och behövde hålla kontakt. Den tävlingsvane Peter löste detta enkelt genom att köra hela sträckan med Bluetooth kopplad till mobilen i ryggfickan. Vi låg långt före tidplaneringen och Peter informerade om när vi skulle runda den nedre spetsen på Siljan och det ställe där vi skulle mötas. Platsen för mötet ligger 1.5 km efter leksand. Det var en härlig känsla när vi passerade bron över Dalälven i Leksand. Rondellen strax efter bron är ett tryggt landmärke, då mitt landställe ligger här. Det kändes plötsligt som att cykla på hemmaplan. Strax efter rondellen möte vi upp gänget som hejade på friskt. De tog en bild på oss och såg förvånade ut.

- Är ni inte trötta, frågade min pappa.

- Nej inte alls, svarade jag och insåg att vi faktiskt kört mer än 10 mil.

Peter har kontakt med följebil :-)

Bron över Dalälven, underbart vackert

Rondellen... HEMMA

Efter drygt 10 mil, lika glada som vid starten... och inte trötta...

Vi fortsatte. Efter bara ytterligare 5 km var det en helt annan känsla. Plötsligt kom värken. Det var inte värk i ben eller rygg utan i rumpan. Vi trampade på trots allt. Nu fick vi hitta ett för båda fungerande tempo. Peter vill gärna trampa på i en högre frekvens än jag. Jag väljer gärna lite tyngre med lägre frekvens (eller Kadens som det heter). Varje gång jag fick lige trögare växel trmpade Peter upp tempot till sin frekvens. Jag kontrade med att vilja ha en tyngre växel. Peter trampade upp och jag ville byta igen. Efter tt tag hittade vi ett mellanläge. Vi kom till den sista kontrollen och rumporna ömmade ordentligt. Vårt vatten var slut och denna kontroll var verkligen eftertraktad. Kaffe och släta bullar gick ner i ett huj. Vatten fyldes i flaskorna och rumporna fick vila i ca. 5 minuter. Ett spelmannalag spelade visor och stämningen var trots allt på topp.

Sista kontrollen

Från sista kontrollen var det ca 1 mil till mål. Med förnyad kraft malde vi på sista sträckan. Jg hittade ett nytt läge på sadeln och smärtan i rumpan ble uthärdlig. En cyklist tog rygg på oss. Jag vände mig om och frågade med ett leende om det var ett behagligt tempo. Cykliste gjorde tummen upp och sa att det var den bästa och lättaste avslutning han någonsin gjort på denna sträcka. När vi närmade oss målet insåg jag åter att jag faktiskt skulle få en bättre tid än Peter. Vi gick i mål med två pip utan knappt något avstånd. :-)

Målet nalkas...

Jag kommer att vinna...

Glada cyklister... Pigga trots allt

Följebilen tog sig till målgången :-)

Efter målgång hämtade vi ut våra blå dalahäster märkta Siljan Runt 2011. Dessa var ett bevis på att man detagit. Efter att berättat i korta drag för familjen om loppet satte vi oss i bilen och körde hem till tunet.

Efter en timme hemma i Leksand kom Peter ut till mig där i en MJUK stol. Han satte sig ner i en annan stol.

- Vet du vad jocke, sa han lite försiktigt.

- Nä vadå, svarade jag.

- Du vann över mig, sa han och spelade lite sorgsen.

- Jag vet, sa jag och berättade om min plan. Jag borde ha spöat dig med en halv sekund fortsatte jag.

- Det är det som är det konstiga sa han. Du spöade mig med 13 sekunder.

Vi skrattade gott.

- Världens längsta Tandemcykel måste vi haft. Hur kan det annars skilja 13 sekunder. sa jag och vi skrattade igen...

Peter berättar om resultatet...

Jag måste säga att det var en av de häftgaste upplevelser jag varit med om på många år. Naturen runt siljan är fantastisk. Värmen och solen gned våra kroppar längs den prunkande vägen. Att cykla tandem kan rekommenderas. Då man är två som trampar men bara en motvind gör det riktigt fort i utförsbackarna 76 km/h mätte vi upp på GPS:en. Vi drog med oss de storatävlingsklungorna utför. De låg i vårat baksug och tackade ödmjukast när de passerade oss i uppförsbackarna. Nu blev vi inte passerade av så många åkare då vår tid var riktigt skaplig. ca 4h 40 min med 20 min paus på 12.5 mil. Men som sagt det var lite motigt i uppförsstigningarna då jag, min svåger och cykeln vägde 200 kg. Snitthastigheten på sträckan ca 30 km/h

Med rullande hälsningar

Joakim

Positioneringen gäller start och mål.