Sällsamheter i Sarek

Sarek brukar kallas Europas sista vildmark. Ingen annanstans hittar du ett så stort fjällområde som är så lite påverkat av människan. Här lever du på naturens villkor. Området har inte anpassats för att underlätta för turismen. Det finns inga markerade leder, inga övernattningsstugor och endast ett fåtal broar. Du måste vara beredd att ta dig över strida vattendrag och ha extradagar inplanerade för att kunna invänta lägre vatten eller för att lägga om vandringen. I Sareks nationalpark hittar du Sveriges mest dramatiska fjällnatur med berömda Rapadalen och respektingivande Sarektjåhkkå.

Om man orkar släpa på glaciärutrustning är Sarektjåhkkå Stortopp förstås ett lockande mål.

Det är allt detta som gör att jag ständigt återkommer hit. Efter mer än 200 tältnätter har Sarek blivit mitt andra hem, eller egentligen mitt riktiga hem eftersom det är här jag känner mig som mest hemma och trivs som bäst. Även om det finns mycket fint att uppleva söderut är det ändå lite så att vistelsen där sker i väntan på att få komma till fjälls igen.

Denna lägerplats med utsikt över Rapaselet är nog den bästa jag någonsin upplevt.

Från början var det dramatiken som drog mig till Sarek och vandringarna var inriktade på att ta många toppar. Detta lockar fortfarande men efter hand har jag även upptäckt andra sidor av nationalparken. Med denna artikel vill jag förmedla något av detta och förhoppningsvis ge inspiration inför sommaren.

En annorlunda väg in i Sarek – som bara funkar på lördagar

Det finns många alternativa startpunkter in till Sarek och hur du än gör blir det ofta en dags vandring innan du kommer in i nationalparken. Detta är en tjusning tycker jag, men kan även vara lite frustrerande om tiden är begränsad.

Detta är vad som återstår av det en gång så mäktiga Stora Sjöfallet.

Suorva är känt för att vara den kortaste och snabbaste vägen in i Sarek (om man inte beställer helikopter till parkgränsen) men det finns faktiskt en ännu kortare rent vandringsmässigt som går via Stora Sjöfallet. Allra smidigast vore om det fanns en bro från Sjöfallets turistanläggning. Kanske man skulle ge länsstyrelsen ett förslag om detta. Förr i tiden var det enkelt att få båttransport hit men nu är det värre med det. Fortfarande finns dock en möjlighet eftersom Saltoluokta fjällstation ordnar dagsturer dit med båt på lördagar. Du får en fin båttur, guidning om dammbygget, Sjöfallet och Sjöfallsstugan samt en läcker lunch. När de andra dagstursdeltagarna åker tillbaka mot Saltoluokta vandra du istället mot Sarek längs stigen som går från bryggan.

Sjöfallsstugan byggdes 1890 en kilometer från Stora Sjöfallet och är Turistföreningens äldsta bevarade stuga. Den uppfördes för att underlätta för dem som ville besökta platsen med ett av norra Europas mäktigaste vattenfall, men kanske placerades stugan lite väl nära fallet. Det berättas nämligen att ljudnivån från det forsande vattnet var så hög att det var svårt att sova. Stugan är fortfarande i mycket bra skick och är öppen för övernattning.

När jag insåg denna möjlighet för några år sedan valde jag detta som slutpunkt. Innan turen pratade jag med fjällstationen och bokade in oss på denna dagstur men berättade att vi skulle ansluta när båten anlände till bryggan vid Sjöfallet. Jag ville förstås bekräfta att turen gick som planerat innan vi begav oss ned mot Sjöfallet. Oturligt nog var mobilnätet nere ett helt dygn just då så det blev en spänd väntan innan vi hörde ljudet från båten. Kaptenen berättar för oss att det är grunt kring bryggan och om det är några centimeter lägre vattennivå kan de inte lägga till. Turen ställs också in om det blåser för mycket eller om inte tillräckligt många anmält sig. För att inte råka ut för detta rekommenderas alltså att börja och inte sluta en tur här.

Sarek från den soliga sidan

Från Sjöfallet vandrar du lämpligen mot Guhkesvágge. De allra flesta som vandrar här har siktet inställt på Sareks centrala delar och fortsätter söderut efter bron över Guhkesvákkjåhkå. Kanske lockar Ruohtesvágge med Sarektjåhkkåmassivets dramatiska toppar. Ett intressant alternativ är att istället vika av in i Guhkesvágge som betyder den långa dalen. Den har inte riktigt lika dramatiska omgivningar som Ruohtesvágge men du ser faktiskt mer av glaciärerna och det finns gott om intressanta toppar att bestiga. Största fördelen med Guhkesvágge är dess läge. Den vanligaste vindriktningen i fjällen är från väster och dessa vindar för med sig fuktig Atlantluft som bildar regn när de pressas upp av bergen. Vid denna vindriktning regnar det mesta bort i Ruohtesvágge när luften möter det höga Sarektjåhkkåmassivet och Guhkesvágge kan då få riktigt soligt och fint väder. Detta fenomen kallas föhn-effekt eller regnskugga och talar onekligen till dalens fördel.

Från lägerplatsen i Guhkesvágge har vi utsikt över Sarektjåkkå Stortopp och Nordtopp. Den sistnämnda är lättbestigen härifrån (toppen till vänster i bilden).

Av topparna är det förmodligen Sarektjåhkkås nordtopp på 2056 möh som lockar mest. Den är Sareks näst högsta topp och är från Guhkesvágge en av de mest lättbestigna av Sveriges alla 2000-meterstoppar. Utsikten från toppen är som sig bör storslagen med glaciärbassänger omgivna av massivets samtliga fyra 2000-meterstoppar som alla har stupbranta och höga väggar ned mot isen. Andra toppar med liknande vyer är Gássatjåhkkå, Várdastjåhkkå, Vuojnestjåhkkå och Spijkka. Niják ger en annan upplevelse eftersom det är högt och ligger fritt. Från dess topp får du den absolut bästa utsikten mot Áhkká.

Suottasjjiegŋa är en av de intressantaste glaciärerna för vandraren eftersom den har ett av Sareks få isfall som du dessutom kan beskåda på nära håll utan glaciärutrustning. Du når isfallet genom att vandra upp till glaciärens södra sida och sedan följa den flacka isen mot den friliggande klippan (nunataken) varifrån du kan betrakta isfallet. Givetvis ska du endast gå ut på isen om den är framsmält och inte känns för hal.

Utsikt över Suottasjjiegŋa.

Om du inte är sugen på bestigningar kan du istället njuta av topparna på avstånd och passa på att spana efter fåglar och andra djur. Du passerar flera våtmarker med rikt fågelliv och sandåsar med rävgryt. En sommar fick jag en av mina absolut finaste upplevelser med lekande rödrävs-valpar just här. Rödräven hör kanske inte hit, men trots detta vad det en härlig händelse.

Ett oförglömligt möte med nyfikna rävvalpar.

Rapadalens mest lättillgängliga deltaområde

Rapaälven (Ráhpaädno) är fjällens mest fascinerande vattendrag och de mäktiga Sarekfjällens förnämsta dräneringsåder. I förhållande till avvattningsområdet har den störst vattenmängd av Sveriges alla älvar, men det som gör den extra intressant är de väldiga mängder slam som den för med sig från ett 30-tal av Sareks glaciärer. Redan vid älvens födelse där Smájllájåhkå och Guohperjåhkå möts är vattenmängden ansenlig, även om den här betecknas som Ráhpajåhkå på kartan. Vattendraget fylls sedan på av ett otal mindre och flera stora jokkar som Tjågŋårisjågåsj, Sarvesjåhkå, Lulep Vássjájågåsj och Gådokjåhkå. Sammanlagt transporterar Ráhpaädno 1100 miljoner kubikmeter vatten och 180 000 ton slam per år. Slammet avsätts i tre stora deltaområden där det bildas ett ständigt varierande landskap av älvarmar, kanaler, laguner, holmar och revlar.

Utsikten från Skierffe över Rapadalens delta måste upplevas!

Mest berömt är deltaområdet där Ráhpaädno rinner ut i sjön Laitaure och det är en svårslagen upplevelse att stå vid kanten på den stupbranta Skierffe och blicka ut över denna fascinerande skapelse. Rapaselet är också berömt, framför allt för de stora älgarna som gärna håller till där på hösten.

Även fjällvråkar verkar gilla utsikten över Rapadalens övre delta.

Det översta deltaområdet vid Skárjá är det minsta ytmässigt och det minst kända men är mycket vackert med friskt gröna grässlätter som påminner om en savann. Det är helt klart det mest lättillgängliga av de tre.

"Savannen" i deltat vid Skárjá lockar till upptäcksfärder.

Flera färdvägar passerar här så varför inte passa på att göra en upptäcksfärd hit nästa gång? Strax innan Guohperjåhkå når deltat finns ett sevärt vattenfall och här har även jokken karvat ur en vacker kanjon och flera jättegrytor. Nedanför vattenfallet kan du följa jokken in i deltaområdet. Marken är delvis ganska blöt och bäst är att vandra på sandbankarna närmast vattnet.

Sarek kommer från havets botten

Under en fjällvandring kanske du inte alltid funderar på hur fjällen uppstått men med den kunskapen hittar du intressanta spår. De så kallade skollorna som bygger upp fjällkedjan bildades för hundratals miljoner år sedan på det forna Iapetushavets botten. Genom kontinentaldrift pressades havsbottnen upp över urberget och bildade fjällkedjan. Från kontinenterna förde älvar och vattendrag med sig sediment som lade sig på havsbotten och som senare omvandlades till sedimentära bergarter. Skal och skelett från vattenlevande organismer föll till bottnen och omvandlades med tiden till kalksten. På precis samma sätt som nu sker i dagens världshav så vällde magma upp från jordens inre och skapade långsamt men kontinuerligt ny havsbotten. Sedimentlager genomkorsades av uppvällande basisk magma, vilket ledde till att ett nätverk av magmafyllda sprickor bildades. Dessa nätverk av diabasgångar bildar nu de mörka svårvittrade bergarter som utgör stora delar av högfjällsmassiven i Sarek.

Diabasgångar i Sarektjåhkkåmassivet.

Passa på att spana efter diabasgångar nästa gång du bestiger en topp. I till exempel Kebnekaisefjällen är det svårt att se dessa men i just Sarek finns många tydliga exempel. Sarektjåhkkå-, Ähpár- och Pårtemassiven är bra tips.

Sareks raukar

Ett annat intressant spår från havsbottnen är ”raukarna” i Guohpervágge. En geologistuderande vän hade hört talas om att det skulle finnas raukar i denna dal men jag hade aldrig läst något om dem eller sett bilder. Jakten på raukarna blev därför ett mål under en av vandringarna 2012.

Guohpervágge är Sareks grönaste dal. Man brukar prata om "världens största fotbollsplan" i Álggavágge men den ligger i lä jämfört med denna.

Guohpervágge är trevlig att vandra i och den är Sareks grönaste dal. Östra delen är trång med dramatiska berg på båda sidor, men denna gång såg vi inte ända upp på topparna på grund av lågt molntäcke. Västerut öppnas dalgången och efter alla upplevelser i Sarek upplevs naturen här kanske lite mindre intressant, men då är det dags att börja spana. Norr om Låvdakjávrásj ändrar naturen plötsligt karaktär och du finner ett stort antal mer eller mindre söndervittrade sandstensblock. De flesta rauk-formationerna är endast någon meter höga men vi hittade en som var flera meter och som hade en väldigt spektakulär form.

Detta var den största och mest spektakulära "rauk" som vi hittade.

Nu rör det sig antagligen inte om äkta raukar som formats av vatten utan av skulpturer som mejslats ut av vinden, något som geologerna kallar eoliska former. Området med raukarna tillhör Sierggavággeskollan som till stor del består av grafitdolomit men även har inslag av sandsten.

Raukarna kanske finns dokumenterade någonstans men jag har letat mycket utan att finna något. Så för min del var det en härlig känsla att göra en ny upptäckt så sent som 2012.

Naturen i Sarek är fantastisk men det är ändå umgänget med vännerna som är det allra bästa på en fjälltur.

Ja, detta var bara något av det du kan upptäcka i Sarek. Detaljer och fler tips hittar du i min guidebok om Sarek som kom ut förra året. Det finns så mycket att uppleva att jag aldrig blir trött på detta område. OK, lite trött kan jag bli på att bära tung packning men efter att jag varit hemma några dagar längtar jag alltid tillbaka dit igen och ofta längtar jag tillbaka redan på hemresan.

Fredrik har skrivit boken "Fjällvandra i Sarek" som givits ut på Calazo förlag 2013.