Om att bygga, elda och använda ved-kök...

Den här artikeln var egentligen tänkt som ett inlägg för en ny diskussion i forumet. Men det blev bara mer och mer text, och när jag sen ville ha in lite bilder tog det stopp vid 6 st... Så det fick bli en artikel i stället. Den är inte tänkt som en bygg-beskrivning, utan snarare att förmedla lite reflektioner och exempel från mina egna experiment, och förhoppningsvis inspirera till fortsatta diskussioner. Eftersom kommentarsfälten för artiklar är lite begränsade, hänvisar jag kommentarer och diskussioner till en "tråd" med samma rubrik i forumet under Utrustning/Kök och brännare, som jag hade tänkt från början...

Jag har sökt lite efter ämnen om ved-eldade kök här i forumet, men inte hittat så mycket (är kanske dålig på att söka). Jag såg att några har köpta ved-kök av lite olika typer, men jag fick ändå intrycket att dom flesta som använder ved för att laga mat, gör det över vanlig öppen eld. Inte många verkar använda något hemma-bygge.

Så därför tänkte jag göra ett försök att locka fram lite nyfikenhet och kanske inspiration till att bygga något eget. Som t.ex. dom här:

Jag har tidigare varit tveksam till ved-eldning, mest kanske för att jag har lite svårt för det "oundvikliga" sotet - som jag kommer att sprida överallt - om jagkänner mej själv rätt... Men jag halkade ändå in på ämnet i slutet på semestern i somras när jag letade på nätet efter sprit-brännare för hemma-bygge. zenstoves.net har ett fantastiskt utbud att hämta inspiration från för hemmabyggare av olika kök. Där finns även ved-kök, och det som fångade mitt intresse var det som amerikanarna kallar "wood-gas-stoves". Alltså kök som eldas genom förgasning veden, som sedan bränns med tillsats av extra luft. Eftersom korrekt designade sådana brinner med sot-fri låga - blev jag lite nyfiken och började läsa mer. Både om större och icke mobila kök och enklare camping-varianter, som "The Garlington WoodGas Stove" och "Mark Jurey's Penny Wood Stove". Utmärkande för den här typen av kök är att dom har mycket hög effektivitet och förbrukar därmed väldigt lite ved. "Ved-gas-kök" skulle man kanske kunna kalla dom på svenska, men jag tycker "Gengas-kök" låter mycket roligare.

Det finns snarlika kommersiella kök, som tex. BushBuddy, men den har inte ren förgasnings-förbränning, utan är ett mellanting med en vanlig "eld-tunna". Sådana kök sotar (tror jag...), så dom går bort.

Men hemma-bygge är roligare, så Jag skaffade snabbt fram ett par konservburkar, lite alu-folie och skred till verket med borrmaskin, stämmjärn och plåtsax. Det första som slog mej var att redan dom första testburkarna brann riktigt fint. Trots att jag varierade storlekarna på lufthålen rätt mycket. Det verkar helt enkelt inte vara så kritiskt, så länge man behåller grundkonceptet:

• Finfördelad ved placeras i en förbrännings-kammare av en relativt smal och hög burk.
• Primär-luft för förgasning av veden släpps in i luftintag i botten på förbrännings-kammaren.
• Sekundär-luft för förbränning av ved-gasen ("efterbränn-kammaren") släpps in i sidorna, överst på förbrännings-kammaren.
• En yttermantel sätts runt hela förbrännings-kammaren, som är öppen i botten och tätt i överkanten. Den ger främst värme-isolering men även förvärmning av sekundär-luften.
• Elden tänds alltid på toppen, dvs ovanpå veden i förbrännings-kammaren. Den bildar snabbt en glöd-bädd som "äter" sej nedåt i burken tills all ved är slut. Ett underskott av syre från primär-luften gör att veden förgasas i stället för att brinna. Ovanför sekundärluftsintagen antänds rökgaserna och brinner med en sot-fri flamma - om man har dimmensionerat någorlunda rimligt.

Här vill jag infoga en liten varning..!

Förgasning av ved på det här sättet, genererar nästan ren koloxid (dvs. kolmonoxid, CO) som är en brännbar, men mycket giftig gas (som inte ska förväxlas med koldioxid, CO2). Koloxid binder mycket starkare till blodets röda blodkroppar än syre, och blockerar då dess syre-transporterande förmåga under lång tid. Effekten sitter alltså kvar under lång tid efter att man har andats in gasen.

Så länge köket brinner med en bra låga förbränns koldioxiden och risken för förgiftning inget att oroa sej för. Men om lågan i köket av någon anledning slocknar, kommer röken som då stiger ur köket att innehålla mycket hög koncentration av koloxid. Man måste då vara försiktig och se till att undvika att andas in den röken.

Man kan variera designen ganska fritt efter egna preferenser. Min kravlista ser i stort ut så här:

• Ett kök som brinner så rent som möjligt (= sot-fritt...)
• På något sätt ha reglerbar låga, för bättre matlagningsegenskaper
• Det ska främst användas vid solo-turer med övernattningar, så litet och lätt är prioriterat
• Det måste vara praktiskt användbart:
    - Tillräckligt stabilt
    - Tillräckligt vind-tåligt
    - Tillräckligt lång brinn-tid för matlagning
    - Rimligt enkelt att sätta upp
  
  

Den första prototypen jag hade med ut i fält på en övernattningstur var ganska "snygg", men klarade helt klart varken det första eller andra kravet - Jag tippade ut kaffe-vattnet till frukosten...

Den andra prototypen i fält-test var stabilare, men klarade inte riktigt vinden som var ganska frisk den turen - Det tog säkert en timme att koka morgon-kaffet, för jag vägrade ge upp...

Just nu har jag två varianter som har lite olika design och egenskaper. Båda klarar merparten av mina krav, även om båda kan bli bättre.

Ved-kök 1 är byggd på en hög o smal konservburk (Gulasch-soppa) som förbränningskammare, och som är 75 mm i diametar och 145 mm hög. Den har ett reglerbart spjäll i botten för primär-luft-intaget, vilket ger en förvånansvärt god reglerbarhet på lågan. Till yttermanteln har jag använt alu-folie från en engångs-form, som jag rullat till ett rör och sedan vikt in kanten 90° i ena änden. Den hålls ihop med 2 vanliga pappers-gem. Vindskyddet till kastrullen är gjort av den lite kraftigare folien från ett Primus-vindskydd (till deras spindel-kök) jag hade hemma. Kastrull-stödet är ett enkelt "kryss" av 2 plåtbitar, som ligger löst ovanpå konservburken.

Egenskaper:

+  Bättre vind-tålighet då den har bättre självdrag tack vare lite högre "skorsten"
+  Rymmer lite mera ved och brinner därmed lite längre
+  Lite lättare med en yttermantel av alu-folie, trots att det är lite större:
    160 g komplett med ett extra grillfolie-vindskydd (ca 20 g)
    250 g med en ½-liters kastrull & handtag (ca 90 g)
-  Kastull-stödet är inte så lyckat

Ved-kök 2 är byggd på en lite lägre vanlig konservburk (typ 400 g krossade tomater) som förbränningskammare. Den är 75 mm i diametar och 110 mm hög. Även den har reglerbar primär-luft, och har samma vindskydd för kastrullen. Men yttermanteln är här en annan konservburk (ananas-ringar tror jag) med lite större diameter, som är vänd upp och ned, och med ett hål i "botten". Kastrullstödet är av bockad ståltråd som sticks ner i små hål i utrymmet mellan konservburkarna, och får då stöd i sidled mot väggarna.

Egenskaper:

+  Stabilare och bättre kastull-stöd
+  Lägre totalhöjd ger bättre stabilitet och mindre pack-volym
+  Bättre kastrullstöd ger bättre stabilitet
-  Tyngre med en yttermanteln av stål
    180 g komplett med ett extra grillfolie-vindskydd (ca 15 g)
    270 g med en ½-liters kastrull & handtag (ca 90 g)
-  Lite sämre vind-tålighet

En skillnad i designen jämfört med alla varianter jag sett på nätet, som jag införde redan från början, är att göra en strypning av öppningen för lågan. Det ger 2 positiva effekter:

• Temperaturen höjs i förbränningskammaren genom att reducera onödigt flöde av luft som inte deltar i förbränningen och även genom att en del strålningsvärme reflekteras tillbaka till förbränningskammaren.
• Flamman koncentreras mot mitten, vilket passar kastruller med liten diameter som jag vill kunna använda.

Öppningsdiametern verkar bli lagom om den är mellan 1/2 och 1/3 av förbränningskammaren (lite mindre än på mina bilder alltså). Köket blir dock mer svårstartat ju mindre öppning man gör.

Det finns ytterligare några fler bilder på båda köken i två fotoalbum Ved-kök 1 och Ved-kök 2.

Men hur brinner köken då..? Går dom att använda till matlagning..?

Man eldar sådana här kök med tunna kvistar som man bryter i korta bitar med fingrarna. Är dom jobbiga att bryta är dom för tjocka. Ca 3/4 av burken fylls med ved som bör skakas så att den packas maximalt. Ligger ved-bitarna för glest brinner dom för snabbt, det kan bli rena svets-lågan...  Ovanpå veden brukar jag sen lägga lite "tändpapper" som jag river i småbitar och tänder på, och därefter "strör" jag på extra tunna kvistar som snabbt tänder. Tändningen underlättas betydligt av att man sätter på det vindskydd jag har för kastrullen, så det blir lä för dom späda lågorna. På första bilden här ovan, har jag ännu inte lagt på den stryp-ring som ligger på marken nere till vänster i bilden. Bild 1-3 är på Ved-kök 1, och 4-5 är på Ved-kök 2.

På dom 3 solo-turer med övernattning jag har gjort under hösten, har jag nästan bara använt olika prototyper av ved-köken för all matlagning. Det är bara 2 kaffe-kok som gjorts på sprit-låga. Nu har jag inte ägnat mej åt någon avancerad matlagning, utan det har handlat om gröt o kaffe till frukost, en pås-soppa förstärkt med snabbris till lunch och pasta med en färdiglagad pastasås i en plastpåse från frysen, som bara behövt värmas (direkt i pastavattnet). Och kaffe förstås...

För det har dom faktiskt fungerat riktigt bra. I alla fall den sista versionen som nu även tål ganska hård vind. Annars är nog största begränsningen på köken deras brinn-tid. Principen med att tända elden på toppen gör att det inte går något vidare att lägga på mer ved. Eldningen görs mao "satsvis", där en sats med "normal" ved i mina kök brinner med full låga i ca 20-25 minuter. Det räcker till att koka upp kastrullen med vatten och sedan koka i 10-15 minuter. Efter det får man ca 20-30 minuter med en hygglig efter-värme av glödande ved, men utan låga, som kan hålla en kastrull skapligt het, men utan att koka. Duger att brygga kaffe på när man ätit upp maten... :)

Jag har inte testat att steka något ännu. Varken hemma eller i fält. Det står på tur nu, för det är nog också ett krav att det ska funka.

Dom här köken har ju klara begränsningar, så man kan ju verkligen fråga sej om dom är något att ha. Ska jag vara ärlig har dom ju inga praktiska fördelar över huvud taget. Inte jämfört med ett motsvarande sprit-kök. Ett minimalt gas-kök är bara något tyngre, men är i stället överlägset att laga mat på.

Mys-faktorn är i det närmaste obefintlig. Inget sprakande, ingen värme, brinner ut på ½-timme. Den enda fördel jag kan komma på, är att det på något sätt känns sympatiskt att elda med ved - Luktar gott kanske..?