Mitt i Naturen med Linda

När jag kliver av tåget vid Sundsvall och går inåt stan, saktar jag gradvis ned min stressade storstadsrörelse till en lugn gång. Upplevelsen av genuinitet återfinns också i den familjära stämningen på redaktionen där Linda Olofsson, programledare för SVT-programmet Mitt i Naturen, hälsar varmt. 

Vi sätter oss i skrubben som utgör redigeringsrummet på redaktionen. Lindas finlemmade kropp är sluten. Jag anar en mild misstänksamhet över om detta kommer bli ett samtal med samma frågor och svar som alla de andra intervjuer som gjorts sedan hon tillträdde som programledare för Mitt i Naturen med omkring en miljon tittare varje vecka.

Vad är viktigt för dig?

- Att vara försiktig med naturens resurser. Jag tror att många har en naiv föreställning om att naturen är outtömlig. Visst tål den att röra sig i, men vi ska varken skövla eller ta den för givet. Det är lika dumt som att ta människor, förgivet. Jag tolererar inte orättvisor, blir förbannad varje gång någon människa blir orätt behandlad eller ett djur blir kränkt. Det är viktigt med äkthet, att människor visar sitt rätta jag och framför allt respekt mot varandra. Familjen har stor betydelse i min vardag. Jag har haft en stabil och harmonisk uppväxt och är nog bortskämd med all kärlek och bekräftelse. Det är viktigt att jag trivs med tillvaron och genomför det min längtan driver mig att göra. Programmet Mitt i naturen har sänts i över tjugo år och vi får många tittarbrev. Det känns betydelsefullt att en person blir så berörd att den bemödar sig med att formulera ett brev. 

Lindas närvaro är tydlig, integriteten absolut. Hon biter ifrån när det behövs, samtidigt ryms sensibilitet, ödmjukhet och förståelse under skalet. Hon är jordad, tar liksom sats ända inifrån själen. I början av samtalet är det lätt att uppfatta hennes fåordighet som ett motstånd för att inte bli exponerad. Händerna vilar i återhållsamhet, snart blir jag medveten om de små nästan obemärkta nyanserna; stänken av sårbarhet i hennes osminkade ansikte, ögonens mörkbruna intensivitet, röstens rörelse mellan oktaver. 

Har du möjlighet att påverka?

-Programledarrollen erbjuder många möjligheter att påverka, speciellt min egen generation 70-talisterna, som ska ta över samhället. Snart får vi själva barn och måste ta ansvaret att förmedla friluftslivets betydelse till nästa generation. Jag är gammal scout och har alltid tyckt om att vara ute och röra på mig. Här uppe i norr är det en naturlig del av uppväxten att vara ute på kalfjället, vandra och åka skidor. Men söderut där de flesta bor, är det svårare att få uppleva orörd natur. Dessutom är det en avgörande skillnad mellan hur våra föräldrar växte upp i det traditionella jordnära samhället, och det samhälle vi lever i nu där mycket kretsar kring internet. Många spenderar mer tid vid datorn än i verkligheten.

 Vilken är din starkaste naturupplevelse?

- Grönland. Allting fanns helt nära, glaciärerna, himmelen, djurlivet, vidder av sparsmakad vegetation och alldeles inunder rötterna evig tjäle. Bäst trivs jag i det Svenska landskapet, här hör jag hemma. 

Lindas blick är blank av trötthet så vi tar en paus för lunch. Det är inte pizzan som gör intryck, utan färden dit. Vi hoppar in i hennes antika Saab som kommit halvvägs i komposteringen. En detalj som fångar min uppmärksamhet är kuddarna vi sitter på för att inte sjunka genom sätet eftersom resåren gett vika. En annan är fördröjningen mellan det att hon trampar på bromsen och att bilen faktiskt bromsar in. Då vi sätter oss i skrubben igen, finns början till förtroende. 

Du är i grunden journalist, vad vill du förmedla?

- Jag gick journalistskolan för att få verktygen att kunna påverka. Jag är nog tillbakadragen som person, men att stå upp för mina åsikter har alltid varit ett måste. Många fäster sig vid min person, karisma, hur jag är klädd, men vad som är viktigt är det jag säger. Funderar fortfarande på vad jag vill bli då jag blir stor. I tonåren var jag fast besluten att bli åklagare för att skippa rättvisa. I hemlighet dagdrömmer jag om att nå utöver gränserna. Än så länge verkar jag i det lilla. 

Då jag strövar omkring på redaktionen, ser jag hur Linda anammat scouternas måtto "alltid redo", när hon organiserat sin arbetsplatts: Skrivbordet är belamrat med uppslagsböcker om småfåglar. Mittemot står gummistövlar, snöskor och joggingskor uppradade. På klädhängaren i hörnet hänger fliströja, regnjacka och overall. I mitten av detta samlade universum svävar en indiansk drömfångare. En obesvarad undran dröjer sig kvar i mig över vilka drömmar och längtan drömfångarens opalblå fjädrar ruvar.

Text och foto: Daniel Åkerlind