Klätterparadiset Ponte Brolla

Sverige är kallt, blött och platt. Jag är just tillbaka från klätterparadiset Ponte Brolla i södra Schweiz och i det svenska regnet känns återinträdet i vardagen lite mer än det vanligtvis gör efter en semester. Men vi tar det från början:

Någonstans under våren bestämde jag mig för att åka till alperna för att klättra denna sommar, oavsett om någon ville följa med eller inte. Men om jag blev ensam kände jag mig för oerfaren, så jag behövde en guide eller en kurs där nere. Efter en del sökande på Internet, och en kontroll om det gick att få en kurs på engelska, fastnade jag för Ponte Brolla i södra Schweiz där Pesche Wüthrich håller kurser för en eller flera deltagare.

Ponte Brolla, med flera av klätterområdena är väl synliga i bilden

Innan jag åkte försökte jag klättra så intensivt som möjligt, det skulle bli fem dagar i sträck där nere och jag förstod att det skulle bli tufft för både muskler och skinn. Och så en dag i slutet av juni var det dags. Bilen var packad, biljetterna klara, katterna hos kattvakten och så styrde jag kosan söderut.

Jag åkte bil genom Sverige och Danmark och tog biltåget med liggvagn genom Tyskland. Då kommer man fram till Lörrach utanför Basel på morgonen och kan klara resten av resan på en dag. Jag åkte dock via Lausanne för att hälsa på vänner och sedan bar det av över det vackra Simplon-passet och på krokiga vägar in i Italien, tillbaka in i Schweiz och till sist nådde jag målet: Ponte Brolla i kantonen Ticino.

Simplonpasset, underbart vackert

Jag träffade Pesche på hotellet nästa morgon och vi började genast prata klättring. Han visade mig föraren över området; på cirka fem minuters gångavstånd finns det omkring 200 leder. Kör man bil 20 minuter i någon riktning finns det mer än 1000 att välja bland och flera av lederna tar större delen av dagen att klättra.

Här finns allt från sva till överhäng. Berget är granit och gnejs med inslag av glimmande kvarts. Det mesta är sportklättring på väl underhållna borrbultar, men förutom på de riktigt släta svapartierna kan den som vill även sätta egna säkringar. Det finns också allt från långturer till boulderproblem och även allt för både nybörjare, barn och riktigt erfarna klättrare. Förare finns att köpa på platsen eller på Internet.

Jag klättrar precis ovanför hotellet (huset med kvadratiskt tak överst till höger i bilden)

Vi började med en lite enklare tur, "bara" fyra replängder med Pesches 80-metersrep. Han ville först se lite vad jag kunde. Efter en välbehövlig drickapaus fick jag sedan göra svårare och svårare turer så att han kunde lägga upp min kommande träning.

Pesche och jag tar en Coca Cola i skuggan. Plaisirdelen av föraren ligger på bordet

Pesche klättrade först och satte ett topprep och när jag hade klättrat turen fick jag leda den om jag ville. Det ville jag i början, men sen blev det svårare och då nöjde jag mig med att försöka komma upp. När han sett nog (och jag också fått nog för dagen :-) förklarade han lite om vad vi skulle göra dag två och demonstrerade de tekniker som vi skulle jobba med.

Pesche hittar ett viloläge på en 7a och demonstrerar balansövningar

Pesche klättrar på heltid och när han inte har klienter håller han för närvarande på med ett projekt i graden 8c. Leden är 40 meter, varav de inledande 25 är 7b och de sista 15 är 8c. Förutom klättringen jobbar han som konsult för Mammut och Teva och är sponsrad av dem.

Pesche klättrar "Kim Inspiration" (Projekt Someo Tessin) 8c?
Foto: Gery Aeschlimann

Dag två bestod av bouldering och teknikträning. Nu var vi på andra sidan av byn där bergsgrunden kommer från Afrika. Den var betydligt vassare i kanterna än den europeiska klippan, friktionen är dock fin på båda. Här fick skinnet på fingertopparna en rejäl omgång. Jag blev videofilmad före och efter teknikarbetet på problemet och det gick att se att det blivit skillnad när jag gjorde rätt.

Pesche visar överhängsteknik i boudlerområdet

Den tredje dagen gav vi oss ut på en långtur. Första halvan var sva och sen böt klippan karaktär till flak och väggklättring. Leden är 330 meter och vi nådde toppen efter fyra timmar - i god tid för att hinna klättra det mesta i förmiddagsskuggan, vilket var skönt.

Jag är glad att vara på toppen efter min första långtur…

…medan Pesche tar det lugnt en stund och njuter av att se sin hemort Ponte Brolla från ovan

Eftermiddagen gick åt till dynamiska move på en led som jag omöjligt kunde komma upp på utan att hoppa, och fallträning på samma led (överhängande). Jag får rådet att så snart det känns obehagligt att falla ska jag se till att på ett kontrollerat sätt göra det.

Fjärde dagen är min dag att leda on sight. Det är precis på min psykiska gräns, men jag tror att Pesche vid det här laget har koll på vad jag kan klättra (förmodligen bättre än vad jag har själv :-) och med en del glada tillrop gick det ju också bra. Mot slutet av dan körde vi lite svårare igen med mig som tvåa.

Jag leder på min psykiska gräns – men jag ser ju oförskämt glad ut för det!


Sista dagen kändes vemodig. Mitt skinn höll på att bli härdat och även om fötterna var några nummer för stora i värmen var det ändå bara härligt att klättra. Vi gjorde en svårare långtur. Leden varierade kraftigt, ibland överhäng, ibland sva. Svapartierna var ganska psykisk svåra och jag fick använda mig av alla balansknep från tidigare i veckan.

Pesche leder ett besvärligt svaparti på vår andra långtur

Vi kom drygt 200 meter innan hotande åskmoln tvingade oss att påbörja den en timme långa firningen.

Molnen höll sig dock på andra sidan berget och vi fick några avslutande timmar att knyta ihop veckans övningar. Jag löste ett problem som jag inte klarade i början av veckan och det kändes bra.

Jag firar på vår andra långtur

Några av råden jag fått med mig är: Jag ska inte titta så mycket på vilken grad jag klättrar utan hur många jag har gjort av samma grad. Och om jag då ser att det var fler av en svårare sort från ett år till ett annat så är det också utveckling. Jag ska hem och klättra mycket, bouldra och gärna klättra någon eller några leder på max vid varje tillfälle samt flera under max för kontinuiteten och för att göra mjukare moves.

Till kvällen kom så åskvädret i alla fall. Det var som om himlen var överens med mig och grät en skvätt över att jag måste lämna Ponte Brolla. Men det är inte avsked för gott, det lovar jag mig själv tämligen omgående. Jag längtar redan tillbaka!

/Anna

Om du vill gå en klätterkurs, besök Pesches hemsida www.bigwall.ch

Några resefakta
Med bil:
Svenska gränsen-Hamburg tar mellan 6 och 8 timmar beroende på köerna runt Hamburg.
Biltåg Hamburg Altona-Lörrach (det går under natten) 11 timmar, men man ska vara där lite tidigare för lastning.
Lörrach-Ponte Brolla drygt en halv dag. Närmaste vägen är via S:t Gothardstunneln. Ponte Brolla ligger 4 km från Lucarno.
Biltåget går att förboka på www.danmarksbyran.se, som också har aktuella priser.

Klätterförare:
Plaisir-delen (de finste turerna, alla grader)
Extrem band (graderna 6a-8c)

PS Tack till Pesche som har faktagranskat detta och till och Matthias som har översatt mellan svenska och tyska.