Kebnekaisefjällen bortom Kungsleden

Alla fjällvandrare kan hitta sina favoriter i Abisko- och Kebnekaisefjällen – vare sig du vill vandra bekvämt med lätt packning och bo i fjällstugor eller göra äventyrliga turer med långa bestigningar.

De senaste åren har jag vandrat hela somrarna i detta fantastiska område och tänkte här bjuda på några av mina favoriter. Jag söker mig gärna till färdvägar vid sidan av Kungsleden men kommer då och då till en stuga för att proviantera eller för att njuta av en bastu.

Bortom Kungsleden finns mycket att uppleva. Vad sägs till exempel om denna vy där Jojoleden passerar?   

I Selma Lagerlöfs berömda bok rider Nils Holgersson på ledargåsen Akka som kommer från Kebnekaise. Bland de andra gässen finns bland annat Yksi från Vassijaure, Kaksi från Nuolja och Kuusi från Sjangeli. Även om alla inte är lika kända är samtliga ”högfjällsgäss av bästa ätt!” försäkrar Akka.

Kebnekaise har ni kanske varit uppe på, och Kungsleden har ni säkert vandrat så jag tänkte ge lite tips på mindre besökta områden. Det blir både gässens hemorter och andra platser, men jag försäkrar att alla är av bästa sort!

En givande avstickare från Kungsleden

Kungsleden har mycket fint att erbjuda men med bara en extra dag kan du få så mycket större upplevelser. Ett förslag är att vika av från Kungsleden mellan Alesjaurestugorna och Sälkastugorna. Genom att istället gå via Vistasstugan och Nallostugan kommer du i närkontakt med dramatiska berg och får uppleva mer av fjällens karghet.

Visttasvággi är Kebnekaisefjällens vackraste och mest storslagna dalgång med både frodig grönska och dramatiska berg. Ingen annanstans i detta fjällområde upplever du lika stora kontraster och lika stora höjdskillnader till topparna. Den fem mil långa dalgången skär rakt in i ett av landets mäktigaste högfjällsområden och erbjuder både storslagna upplevelser och trivsam vandring.

Storslaget och vackert i Visttasvággi.

Genom hela Visttasvággi löper Visttasjohka som har sitt ursprung i några små jokkar i översta delen av dalen. Under sitt lopp fylls den på med både klart vatten och smältvatten från ett stort antal glaciärer. Jokken slingrar sig bitvis fram i vackra meanderbågar.

Området kring Nállu är ett av de mest fascinerande i svenska fjällen. Ur de trånga dalgångarna reser sig branta fjällväggar som avslutas i ovanligt vassa profiler för att vara i svenska fjällen med Nállu (nålen) som typexempel. Trots de dramatiska omgivningarna är området ändå lättillgängligt från Vistasstugan eller från Sälkastugorna.

Från öster ser Nállu ointaglig ut men den kan enkelt bestigas från västra sidan.

Nallostugan ligger strategiskt placerad som en naturlig mittpunkt och är perfekt att övernatta i om du går stugtur eller att utgå från för toppbestigningar.

På grund av det höga läget ligger snön kvar länge vilket kan vara bra att tänka på om du planerar att vandra tidigt på sommaren.

Som i Bohuslän – men i fjällen

Längs norska gränsen går en trevlig och intressant led som inte är så välbesökt. Jag har ju förstås sett den på kartan många gånger men inte tänkt så mycket mer på den. Men så för två år sedan beslöt jag att prova den, och sällan har jag blivit så glatt överraskad.

Det första som slår mig är hur annorlunda landskapet är. Omgivningarna påminner mer om Bohuslän än om andra närliggande fjällandskap. Berggrundskartan avslöjar att detta beror på ett långsträckt urbergsfönster. Fjällkedjan bildades när vulkaniska och sedimentära bergarter från havet pressades upp över urberget från väster, det vill säga över Norge och en bit in i Sverige. På vissa platser har fjällberggrunden med tiden eroderats bort och blottat urberget.

Urbra tältplats omgiven av urberg.

Du går långa sträckor över kuperad häll- och blockmark och måste ta dig förbi någon brant passage, men det finns även platser med friskt grönt gräs där du hittar underbara tältplatser. Här är det inte de storslagna vyerna utan det lilla landskapet som är den stora behållningen. 

Leden går mellan Katterjåkk och Unna Allakasstugorna. Från Katterjåkk kommer du nästan direkt upp på kalfjället vilket är speciellt trevligt om det är mycket mygg. I Katterjåkk finns restaurang och affär, och i Unna Allakasstugorna finns en liten butik.

Några kilometer norr om Unna Allakasstugorna rekommenderas en avstickare till Sjangeli (gåsen Kuusis hemort) där det finns intressanta lämningar från kopparbrytningen som började på 1600-talet. Om du besöker området i högsommartid kanske du noterar en stor mängd röda blommor på vissa platser. Det är fjällnejlika. Normalt stöter du endast på glesa bestånd men här växer de tätt precis vid kopparfyndigheterna eftersom den trivs med metaller i jordmånen. Detta har man utnyttjat som indikator inom malmletningen för bland annat koppar, zink och nickel. Kanske var det detta som gjorde att urbefolkningen kände till denna fyndighet.

Ett av de gamla gruvhålen vid Sjangeli. Under gruvtiden var det ett stort problem att gruvhålen fylldes med vatten och det fanns förslag på att tömma hela sjön Skáŋgalanjávri som synns i bilden. 

Stendalen och Trollsjön

Gearggevággi (som betyder stendalen) är fjällens märkligaste dal. I hela dess längd löper en unik formation av stora stenblock som kommer från norra Europas största bergras. Blockansamlingen tros ha uppkommit i slutet av istiden då dalen till största delen var framsmält, förutom på skuggsidan mot Vássečohkka. Vid ett eller flera stora ras föll stenblocken ned på isen och kanade in mot mitten av dalen. Ingen annanstans finns en liknande lämning i denna storleksordning från istiden.

Bland stenblocken ligger en liten stuga som används av forskare. Ser du den på bilden?

Dalen avslutas i en gryta inringad av branta bergväggar. Bakom en stor vall av stenblock hittar du Gearggevággis innersta hemlighet, Rissajávri eller Trollsjön som den även kallas. Det samiska namnet (rissa) syftar på färgen som är ”blå som brinnande svavel”. Näringsfattig tillrinning och svavelföreningar som löses ut ur de omgivande bergen gör att sjön är praktiskt taget livlös. Det är orsaken till det stora siktdjupet som vid mätningar visat sig sträcka sig ända till bottnen 36 meter ned. Detta gör Rissajávri till Sveriges, och troligen Europas, klaraste sjö.

Trollsjön ändrar ständigt färgton beroende på väder och varifrån du betraktar den.

Dalen är endast fem kilometer lång men erbjuder stora upplevelser. Den är lättvandrad och lämpar sig väl för en dagsutflykt. Du kommer enkelt hit med tåg eller buss till Låktatjåkka eller till Vassijaure (som gåsen Yksi kommer från). Grytan längst in i dalen har branta väggar men på ett ställe är det möjligt att komma upp och fortsätta mot Kårsavaggestugan eller mot Låktatjåkko fjällstation.

Abiskoalperna

Fjällområdet söder om Abisko är mest känt för Lapporten men har betydligt mer att erbjuda och är perfekt för kortare turer på några dagar.

Massivet genomkorsas av tre större och ganska smala dalgångar som mer eller mindre går i nord-sydlig riktning. Dessa är Ballinvággi, Nissonvággi och Čuonjávággi (Lapporten). I området finns även en kortare dal västerut mot Kungsleden och ett brett dalföre mot Kaisepakte i nordöst.

Färdvägarna i Abiskoalperna är till största delen lättvandrade, men det finns undantag! 

De olika dalarna har lite olika karaktär men är alla relativt lättvandrade och är väl värda att besöka. De kan utnyttjas som förbindelselänkar till andra fjällområden men Abiskoalperna lämpar sig även för kortare turer. Genom att kombinera två av dalgångarna kan du göra fina rundturer på några dagar med start och slut i Abisko.

Massivet kallas ibland för Abiskoalperna och mycket riktigt finns flera fina toppar där som lockar till bestigningar. Kanske gå upp på en topp i sommar och spana ner i Lapporten?

Nissončorru är lättbestigen och erbjuder en vacker vy ned i Lapporten.

Mystiska Mårma

Mårma-området ligger avsides från de stora färdstråken och miljön, som präglas av flera stora glaciärer, är extremt karg och högalpin. Båda dessa faktorer ger en viss mystik över området. Att dessutom betydelsen av namnet Moarhmmá (eller Mårma som det hette tidigare) är höljt i dunkel gör bara spänningen ännu större.

Det finns flera anledningar att komma hit – den högalpina miljön, bestigningstopparna och utsikterna. För den som inte älskar högfjällsmiljön kan dock den steniga och tillslutna karaktären ge ett vemodigt intryck.

Både enklare och svårare toppar kan bestigas från Mårmastugan. Vi kom upp på Lilla Höktoppen, men Stora Höktoppen kräver klätterutrustning så där tog det stopp.

Trots all sten går det att hitta några tältplatser, men Mårmastugan är strategiskt placerad. Den lilla prismastugan är sliten och har bara två britsar, men fungerar till övernattning för sex personer.  

Området kring stugan erbjuder speciella alpina upplevelser men du ser inte så mycket av det dramatiska från leden så stanna gärna någon extra dag här om vädret är bra och gör en bestigning.

Du tar dig ganska enkelt till Mårmastugan norrifrån men söder om stugan ligger det beryktade Mårmapasset (som egentligen snarare är en fjällrygg). Båda sidorna av Mårmapasset är branta med stora stenblock som bitvis är arbetsamma att passera. Norra sidan av passet är brantast och här är det viktigt att hålla sig till östra sidan för att undvika farliga svahällar där du annars kan glida ner.

Denna julidag låg det lite nysnö i Mårmapasset.

Uppför och nedför på Jojoleden

Trepassleden är en ansträngande färdväg som tar dig över tre pass genom Kebnekaisefjällens vildaste och mest alpina del. Eftersom vandringen går så mycket uppåt och nedåt kallas den också Jojoleden. Från passpunkterna får du dramatiska vyer längs högfjällsdalarna med sina långsträckta sjöar som är isbelagda långt in på sommaren. Om du är ute efter en utmaning och tycker om karg fjällnatur är detta en mycket givande sträcka.

Det blir mycket sten längs Trepassleden. Här är vi på väg uppför mittersta passet. Bakom syns Guobirjávrrit som till största delen är istäckt trots att det är mitten av juli.

Trepassleden går mellan Unna Räitastugan och Tarfalastugan. Hela färdvägen är mycket stenig och ansträngande, speciellt nedför passen om du inte hittar bra snöfält. Norra sidorna av passen har snöfält som ligger kvar en bra bit in på sommaren. Dessa är smidiga att utnyttja vid nedstigning och därför är färdvägen enklare att gå från söder än från norr, åtminstone tidigt på sommaren.

Unna Räitastugan är liten och sliten men har fjällens mest spektakulära läge.

Passet mellan Unna Räitastugan och Gaskkasvággi (passpunkt ca 1460 möh) är det svåraste. Den övre delen av passets nordsida är rejält brant och formad av en glaciär som nu i princip är försvunnen men det finns kvar ganska mycket is året om. Om det ligger snö här utnyttjar du detta. I annat fall måste du passera ett brant och stenigt parti på västra sidan

Tänk på att färdvägen är olämplig vid dåligt väder. Regn gör stenarna hala och utan sikt missar du den storslagna upplevelsen.

Alla dessa toppar

En toppbestigning är en fin krydda på fjällturen. Det är en härlig känsla att komma upp på en topp och du belönas med nya perspektiv när du kan följa vattendrag och dalgångar med blicken. Kebnekaisefjällen är med sina djärvt utmejslade massiv kanske Sveriges bästa område för toppbestigningar.

Kebnekaises sydtopp är Sveriges högsta punkt och är förstås ett måste för den topptursintresserade men det finns så mycket mer och här är några förslag.

Om du tar linbanan är det bara drygt 250 höjdmeter kvar till toppen av Njullá (som gåsen Kaksi kommer från).

Kaskasatjåkka är Sveriges fjärde högsta topp och definitivt en av Kebnekaisefjällens bästa utsiktspunkter.

Drakryggen är en av Kebnekaisefjällens intressantaste bestigningar.

Tjäktjatjåkka bestigs inte så ofta men är antagligen den finaste toppen i Nallo-trakten.

Mer information om bland annat färdvägarna och topparna i denna artikel finns i min rykande färska guideboken ”Fjällvandra kring Kebnekaise, Abisko och Riksgränsen”. Den täcker hela området mellan Torneträsk och Akkajaure.