Höstvandring - Sylarna

Det är måndag morgon. Vindstilla och den täta dimma ligger som en stor lock över den gulnande björkskogen. Sikten är enbart några 100 meter. Men, gårdagens knott har som tur inte vaknat ännu. Efter en välbehövlig frukost axlar vi våra tunga höghuspackningar, som vi alltid har betraktat som en fribiljett in i vildmarken. Fyrhjulsdriften är premiär för min del, alltså att vandra med två stavar. Upptäcker att det fungerar utmärkt när vi stretar uppför den ena kullen efter den andra. Mina tankar går till turen 1984 då jag ledde en stugtursgrupp med start just på den här sträckan. Hela veckan hade vi ett envetet lågtryck över oss, vilket gjorde att vi bara såg lågfjällen, inte en enda högfjällstopp kom fram under hela den veckan. Mina farhågor präglades av, ska den turens väder repriseras?

Så småningom kommer vi upp på kalfjället efter att vi vandrat hela förmiddagen i björkskogen insvepta i dimma mellan Kläppen och Helags når vi kalfjället medan solen bryter igenom och Sylmassivet växer långsamt fram mot en nästan klarblå himmel. I samma takt kommer även glädjerusningen och mina tankar går till Torsten Boberg, som 1948 skrev den lyiska beskrivningen av detta fjäll: "Om man tänker sig Vår Herre som silhuettklippare så har man anledning att förmoda att Han varit särskilt road av att utföra Sylarnas naggade horisontallinje. Det är precis som om ett stycke Jotunheimen blåst bort just när det klippts till, blåst bort från sitt avsedda sammanhang och ställt sig på kant på den granit- och sparagmitsockel där Sylarna nu stå".

Höst i Sylarna

Vi vandra förbli Helagsstugorna och hälsar glatt på stuggästerna som sitter på en långbäck utmed stugan och njuter av en gassande höstsol. Helagstoppen är nu helt befriad från vaddtussarna som kretsat kring den. Framför oss brinner fjället i vackra höstfärger medan renarna studerar oss på avstånd och skuttar storstilat iväg med nosen utsträck när vi närmar oss dem. Innan solen hinner gå ned slår vi läger på en gräshylla med närhet till en porlande bäck med grandios utsikt i 360 grader. Man kan knappast ha bättre tältplats. Natten är kall, och en härlig fullmåne lyser upp när jag gör toalettbesök. De är bara vargarnas ylande som saknas i det ödsliga landskapet.

Etappen ned till Sylarna går i strålande solsken. Tung packning känns, och vi känner oss rätt slitna när vi vid 18.00-tiden slår läger på en gräsbevuxen ö mitt i Sylälven, c:a 1 km söder om Sylstationen. Vi ser med tillförsikt och spänning framemot morgondagen topptur upp på Stortoppen. Det är 13 år sedan vi senast besteg toppen tillsammans, och den gången i strålande solsken och sommarvärme. Enligt kvällens väderprognos ska vi ha strålande sol två dagar framåt, och svaga vindar. De bästa förutsättningarna står för dörren, eller lättare sagt, absiden.
Återigen en kall kväll och natt med rimfrost, och en ståtlig fullmåne som lyser upp den mörka natten.

Vårt basläger

Bestigning av Stortoppen
Vi stiger upp kl 07.30. Solen gömmer sig bakom Herrklumpens 1288 meter över havet. Denna fridfulla tidiga september morgon är det enbart Sylälvens monotona och entoniga symfoni som avbryter den ljuvliga tystnande. Tältet och gräset är vinterpudrat. Underbart vackert är det.
Om någon timme kommer även solen att skina på vårt läger, men då är vi på väg upp mot toppen. Vi kastar förväntansfulla blickar upp mot Sylmassivets snöklädda branter och dess spetsiga toppar som så majestätiskt reser sig mot en klarblå himmel.

Vi är spända inför toppbestigningen denna kalla septembermorgon. Toppturs packningen är packad och vi kommer iväg strax före halv elva. Vi stretar uppför den långbranta och kuperade åsen med riktning mot vattendelaren som ligger långt inne i den djupa och mäktiga Slottsdalen.
Så småningom når vi en höstklädd kulle för paus med magnifik utsikt ned mot vårt basläger som nu badar i höstsolen. Solen har nu klättrat över Herrklumpen och Sylmassivets snöklädda branter. Livet leker i dubbel bemärkelse, detta kan bli en riktig topp(en)tur, tänker jag. Men, man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken har någon förståndig person sagt.
Vi når så småningom fram till vattendelaren inne i Slottsdalen, där vi tar en rejälare paus, äter jägarsnus, intar mängder med vatten och fyller våra vattenflaskor.

Äntligen är vi uppe på en liten platå, 1622 meter över havet. Sylmassivets magnifika landskap öppnar sig i alla höstens vackra färger. Sylglaciären ligger nedanför våra fötter och pulserar i solljuset. Stortoppen och Lillsylen stoltserar mot den klarblåa himlen. Jag tappar nästan andan och nyper mig i armen för att få en bekräftelse på att det inte bara är en sagolik dröm. Steg för steg stretar vi kryssandes uppför de frostklädda och hala stenbumlingarna, vilket kräver försiktighet.
Vi anländer nästa platå, en "gräddhylla" med strålande utsikt över Norges vackra fjällsjöar.
Här lunchar vi och återhämtar oss inför den stundande bestigningen av Stortoppen.

Efter den välförtjänst lunchpausen fortsätter vi på den smala och branta platåryggen som efter en kort bit övergår i en brant stigning upp mot det välkända riksröset 155B. Vi är ivriga, sakta knogar vi upp mot den hägrande Stortoppen. Fjällandskapet exponerar sig i den takt vi bestiger.
Och så - äntligen - står vi på Stortoppen. Återigen måste jag nypa mig i armen...
Vi njuter fjällandskapet som briljerar i sina vackra höstfärger så långt ögat kan nå! Jag hänförs av en obeskrivlig lycka och välbehag. Anspänningen, som följt mig alltsedan turen påbörjades för 3 dagar sedan är nu helt bortblåst. Turens totala klimax är bokstavligt uppnått.

Återigen på toppen!

Vi återhämtar oss, fotograferar, bedåras av Stortoppens (1746 meter över havet) svindlande och luftiga utpost mot den för oss eviga och gränslösa horisontallinjen.
Väl nere i baslägret konstaterar vi: vi lyckade igen, otroligt men sant, och vårt mål var inte att komma upp på toppen, utan att komma ned!

De återstående etapperna ned till Kläppen går som på räls. Höstfärgerna i björkskogen kan nu avnjutas i växlande molnighet. Under vandringen känner jag en otrolig tillfredställelse med lugn och välbehag i hela kroppen, som inte går att beskriva. Det måste upplevas, vilket vi gjorde i dubbel bemärkelse.

Faktaruta:
Område: Härjedalen- och Jämtlandsfjällen, 15 - 19 september 2008 Färdväg: Kläppen-Helags-Sylarna-Sylarna-Helags-Kläppen
Total vandring km. 80 km, medelhastighet vandring 3,6 km/h Etappsnitt 16 km/dag (allt enligt GPS)
Fem vandringsdagar inkl toppturen - ingen vilodag!
Toppturen: 8 timmar t o r inkl raster, längd 5,5 km ca 700 höjdmeter
Längden t o r basen och Stortoppen 11,6 km enligt GPS
Ryggsäckvikt 24 kg/person (alltför mycket!)
Väder: Sol och uppehållsväder till 98 %, kalla nätter med rimfrost, svaga vindar

Text: Inge Bäckström
September 2008