Gruvhot i Kirunafjällen

I Kiruna gräver sig LKAB allt djupare, allt längre in under staden. I gruvor som var hopplöst olönsamma för bara några år sedan börjar man återigen bryta. Och man vill ge sig in i obruten fjällmark.

Av: albinh

Vi vandrade en bit efter leden mot Tjuonajokk för många år sedan, min pappa och jag. Kanske jag var fjorton? Det var brant uppför, efter Pårraskårsa. Vi tältade vid bron över Girjásjohka och jag minns hur vi vaknade i tältet av en stor renhjord som frustande korsade jokken. Hade vi fortsatt söderut hade vi kommit till fiskecampen vid Tjuonajokk. Min pappa hade nog velat längre, men jag hade fått nog för det året. Nu finns det planer på att bryta järnmalm där. Gruvor. Det är svårt att begripa hur det hänger ihop. Kinesisk efterfrågan. Australiensiska pengar. Och en hjälpsam regering.

Författaren som måttligt road fjällvandrare 1996

I undersökningstillståndet kallas området för Luppovare nr 2, över hundra kvadratkilomter stort och bara ett av många. Områdets nordvästra hörn ligger precis ovanför Lárkinbáktis brant, knappt två kilometer från Nikkaluokta. Utsikten där uppifrån är makalös. Man ser långt in i Vistasdalen. På andra sidan Gogicorru ser ser man Kebnekaisemasivet, bortom Láddjujávdri. Vänder man huvudet mot öster ser man Paitasjärvi. Där har en av våra fyra nationalälvar, Kalix älv, sitt källflöde. På andra sidan sjön anar man små byar på rad. Den som har åkt buss till Nikkaluokta minns namnen – Holmajärvi, Laukkuluspa, Årosjåkk, Pirttivuopio. Där bortom, i lågfjällen ovanför vägen, har bolaget fler områden att borra och undersöka. Säkert tjugo tillstånd, bara här i fjällen mellan Kiruna och Nikkaluokta. Det är märkligt att se alla undersökningsområden inritade på en karta. Stora, geometriskt exakta figurer, som skärvor, utkastade över fjället. Artonhundratalskolonialism, tänker jag. För dessa gränser är inte dragna av fjällmänniskor. Tvärs över slingrande jokkar, upp för branter, utan hänsyn.

Utsikt från Lárkinbákti

Malm, det är mineral i sådan koncentration att de är ekonomiskt brytvärd. Nu stiger priserna – det är den kinesiska efterfrågan som pressar på – och gränsen för vad som är lönsamt att bryta förflyttas. I Kiruna gräver sig LKAB allt djupare, allt längre in under staden. I gruvor som var hopplöst olönsamma för bara några år sedan börjar man återigen bryta. Och man vill ge sig in i obruten fjällmark.

Det är svårt att tänka sig ett mer våldsamt ingrepp i landskapet. Själva marken grävs bort. Urberget mals, sprängs, tuggas ner till grus. Vattendrag leds om och sjöar töms på sitt vatten. Staket skär av gamla stigar, både människors och renars, för i dagbrotten äga obehöriga ej tillträde. Malm ska fraktas och tunga lastbilstransporter kräver nya vägar genom väglöst land. Visst kan vi vandrare irritera oss på helikoptrarna i Nikkaluokta. Men det är ingenting mot det ständiga bullret som blir följden om gruvans lastbilar ska passera här på sin väg ner från fjällen. Och så är det avfallet. För varje ton stål som går till Asien blir mångt mycket mer gruvavfall kvar i de norrländska fjällen.

karta över undersökningstillstånden. Klicka på bilden för en större version

I ersättning för skövlad natur och inskränkta renbeten lockar industrin med arbetstillfällen. Det var med samma retorik man snärjde våra norrländska älvar. Men nu går inte ens gruvfacken på det tricket. Heder åt dem! De har tydligt tagit ställning mot gruvplanerna. De som bor i gruvornas direkta närhet har all anledning att känna sig oroade. Att säga nej till ansvarslös gruvdrift är en solidaritetshandling med dem. Men rovdriften drabbar också oss som kommer som gäster till fjällen. Äventyrare och livsnjutare. Ornitologer och sportfiskare. Skidåkare och vandrare.

En sådan gäst i fjällen var min mors farbror. Han hette Staffan Tengnér och kom till fjällen kring andra världskriget. Jag fick aldrig träffa honom. Han klättrade – ofta först och högst och han var en stor Sarekkännare. Hedersmedlem i Svenska Fjällklubben. I slutet av fyrtiotalet tog han med sig sin mamma, Lilly, till fjällen och hon blev fast. Sommar efter sommar återvände hon. De första åren, hon var sextio redan när hon kom, vandrade hon. Med åren blev turerna kortare, men vännerna i Nikkaluokta fler. En sommar följde min mamma med henne upp. Också hon har återvänt, år efter år. Vi firade ofta nyår i en av de små turiststugorna. Sen blev det också på sommaren, som då när vi gick upp bakom Lárkinbákti. Mina egna vandringar har ofta börjat eller slutat i Nikkaluokta. Förra hösten var Ada, min dotter, med. Bara någon månad gammal, hon låg ihopkrupen i bärsjalen när vi gick bort till bron över Čevrragorsa. Tids nog ska vi gå längre, hon och jag.

Mellan Ada och Lilly är det fem generationer som känt glädje och frihet i fjällen. Fem generationer med minnen och vänner i och kring Nikkaluokta. Vill det sig väl räcker malmen de vill bryta där tjugo år, knappt en generation. Sen återstår bara såren i marken. Men de kommer å andra sidan att bestå till nästa istid.

De som kämpar mot gruvorna behöver allt stöd de kan få. Mot sig har de företag med stora ekonomiska resurser. Och som om det inte räckte med utländska riskkapitalister har den svenska regeringen tydligt visat att de vill minska miljökraven vid gruvetableringar. Vill vi att både renar och människor ska få fortsätta vandra fritt i den svenska fjällvärlden har vi ett ansvar att sätta stopp för skövlingen.

Den 17 november genomförs en manifestation i Stockholm. Mer information finns i en facebookgrupp.

Mer information finns också här:

http://www.whatlocalpeople.se/

http://saamiresources.org/

Avalbinh Publicerat 2012-11-08

Kategorier Natur / Miljövård, Natur / Geologi

Region Kiruna

Logga in för att kommentera

2012-11-08 00:34 David Johansson

Betygsätt gärna: 5
Tack för artikeln! Välskrivet och mycket vettig och informerande! Särskilt för oss i söder som aldrig hör om vad som händer uppe i norr. Skall hålla koll på detta.

2012-11-08 00:35 Medon

Betygsätt gärna: 5
En mycket viktig och angelägen text!

2012-11-08 04:39 såg

Betygsätt gärna: 5
mycket bra skrivit.
håller med om allt du skrev.

2012-11-08 07:08 brigas

Scenario med hög realitet även kring Jokkmokk och Kvikkjokk.Och torligen kommer inte de ekonomiska vinsterna lokalbefolkning och kommun tillgodo,däremot får vi ha kvar såren efter ingreppen!

2012-11-08 08:43 N-P

Betygsätt gärna: 5
Jag har läst på Utsidan länge men ej registrerat mig förrän nu, för detta är något som har så stora konsekvenser för alla som bor här uppe.

I Kiruna har vi LKAB som bland annat tömt mer än halva sjön som staden ligger vid och nu förbereder för att bryta malm under stadskärnan. Detta är redan det ett stort problem men jag hoppas ändå att det går att bygga om staden till något nytt och bra.

Däremot så har jag ingen förståelse för att företag ska bryta malm och förstöra fjällvärlden här uppe!

Det handlar i många fall om gruvor med en beräknad livslängd på 5-10 år och där vinsterna dessutom hamnar i fickorna på utländska företag.
I Kiruna handlar det inte heller om att ge lokalbefolkning arbete, för redan nu så pendlar väldigt många från södra Sverige till Kiruna för att arbeta.

Det sägs att vid ny gruvdrift måste det avsättas pengar för att återställa marken men en förstörd fjällvärld går inte att ersätta med pengar.

Så frågan är varför? Oersättliga värden blir skövlade och vinsterna från brytningen hamnar utanför Sverige, detta i samhällen dit folk pendlar för att arbeta och där de nytilltänkta gruvorna har en livslängd på 5-10 år.

Den starka efterfrågan på råvaror i Kina har fått dem att säkra tillgångar i främst Afrika, i Sverige ska malmen upp till varje pris så fort som möjligt, utan en tanke på framtiden och i stort sett utan någon ersättning till staten.

Jag rekommenderar serien "Malmens makt" på Sveriges Radio P1 för alla som är intresserade av hur det ser ut här uppe med nuvarande gruvbrytning och med alla förberedelser för nya gruvor:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1316&grupp=18655

2012-11-08 15:54 Tobbe C

Betygsätt gärna: 5
Bra skrivet! Det är brådskande att detta uppmärksammas om vi inte ska begå ett historiskt misstag i Sverige. Här är ett ganska färskt exempel på vad som annars kan bli vanligt förekommande: http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.436226/gruvbolag-i-konkurs-lamnar-fet-saneringsnota

2012-11-08 17:21 Davva2

Upphör aldrig att förvånas över sörlänningars syn på Norrbotten som ett slags oföränderligt museum som ska stå till deras förfogande den vecka per år de behagar att komma dit.

Jag är född i Kiruna och kommer från flera generationers gruvarbetare men har växt upp i Stockholm och är väl förtrogen med den romantiska synen på Norrbotten som florerar här och söderut. Jag tycker att författaren är historielös i sin beskrivning av Kiruna. Den enda anledningen till att Kiruna existerar beror helt och hållet på gruvan och det hade antagligen inte ens funnits vägar så att författaren hade kunnat åka buss till Nikkaloukta för sin semester i fjällen om inte gruvan funnits.

Folk i Kiruna hade inte kunnat försörja sig själva utan gruvan. Gruvan är hjärtat i Kiruna. Så enkelt är det. Och får man välja mellan försörjning och rekreation så väljer man försörjning, alla dagar i veckan.

Det finns otroligt vacker fjällvärld att vandra i även om dessa delar av fjällvärlden förvandlas till något produktivt för folket i Norrbotten att försörja sig på. Det är dags att vi sörlänningar låter folket i Norrbotten bestämma över sitt eget område.

Jag älskar själv precis som min far att vandra i fjällvärlden men ingen av oss har den naiva synen på norrbottensnaturen som verkar korrelera med avståndet till den.

Svar 2012-11-08 21:02 albinh: ett: motståndet mot kortsiktig gruvbrytning är något som förenar människor långt ner i södern, norrlänningar som mig och Kirunabor. Du tar dig rätt att uttala dig för folket i Norrbotten och Kirunabor. Orimligheten i det blir tydlig för den som ögnar igenom de övriga kommentarerna.

två: Jag tror renskötaren och turistentreprenören också väljer försörjning.

tre: Jag tror inte att gruvorna leder till försörjning i någon större omfattning. Mycket är automatiserat och mycket sköts av influgen arbetskraft. Jag tror inte heller gruvorna leder till någon långsiktig hållbarhet, varken ekonomiskt eller socialt. Det är skillnad på Hjalmar Lundbohms samhällsbygge och australiensiskt riskkapital.

fyra: En av de saker jag försökte påvisa i min text är att ansvaret för vår natur delar vi alla. Och att det krävs en långsiktighet för att även kommande generationer ska få glädje av den.

fem: Jag är för norrländsk autonomi. Jag tror det är det enda sättet att hushålla med våra naturresurser. Men gruvorna är ett projekt drivet av riskkapital helt utan lokal förankring och påhejat av en stockholmscentrerad regering.

[ytligt redigerad]

2012-11-08 18:24 norrahisingen

För de som tror att framtidens jobb i Norrbotten finns inom gruvindustrin kommer det att bli ett brutalt uppvaknande. Om 15-20 år kommer gruvorna till mycket stor del vara automatiserade och fjärrstyrda med kanske 10% av personaltätheten av idag. Det blir många nya gruvor som måste öppnas bara för att behålla dagens sysslesättningsnivå.

2012-11-08 18:35 norrahisingen

Jag tror att de flesta som vill fortsätta leva i den typ av samhälle vi har idag, sörlänning eller ej, inser att ett visst uttag av naturresurser måste ske. Må det vara skog, gruvdrift eller vattenkraft. Men det måste ske med förnuft och med omtanke. Att sälja ut stora delar av fjällvärlden till utländska riskkapitalister i utbyte mot lite småpengar samt ett par hundra jobb under 15 år är allt annat än förnuftigt.

2012-11-08 21:14 fowwe

Bra att detta uppmärksammas. Du sätter fokus på något som jag tror är ett växande dilemma: en högre efterfrågan på råmaterial ökar trycket på vår natur och man är beredd att exploatera områden som tidigare varit orörda. Med en växande global konsumtion lär detta problem bara öka. En viss brytning är oundviklig. Men det måste finnas naturhänsyn även i gruvindustrin. Och vissa områden måste få förbli orörda.

2012-11-08 22:14 Anders_sthlm

Betygsätt gärna: 5
Det var en vacker och lite sorgesam berättelse du gav oss.
Det är väldigt bra att artiklar som denna skrivs här nu på Utsidan och att folk kan tänka till. Tänka till om miljö och något utanför dom själva.

Vad jag fäste mig vid var just dina minnen av din familj som åkte upp till fjällen och var där. Det är väldigt rörande att läsa detta. Det var en mycket fin bild. Var rädd om detta.
En påminnelse kanske om att det faktiskt var bättre förr. Likväl som du förändras, får barn och kan blicka tillbaka i generationer, förändras landskapet. Som vi alla vet, oftast till det sämre. Utarmning och alienation, dystopi.

Sämre egenskaper i oss människor lockas fram både i inlägg på nätet och i krass kapitalism.
Vad jag själv är glad över, är faktiskt att det finns en ökad medvetenhet om detta, och det ger ju i hand i den debatt som förs, att folk engagerar sig, skriver och berättar.

2012-11-09 09:03 brigas

Nog är det sant att varken Kiruna eller Malmberget hade existerat utan gruva,men ser en oändlig skillnad i att samhällen byggdes upp med visioner om ett bättre samhälle med hög standard för de som levde och arbetade där.
Som nu är det i dagslägen in och jobba-åk hem och var ledig som gäller.Än mer om nya gruvor med dagbrytning startas i andra länders regi.ta mineralen och dra sen vidare.Därav är jag starkt emot gruvdriften.
Inte ens Vattenfall som lever så mycket på vad som produceras i min hemkommun kan ha datoriserade arbeten på orten i nån störra utsträckning som "tack" för nyttjad natur.

2012-11-09 10:42 Davva2

Gruvan startade som privatägd men ägs nu av staten.

Att vi exporterar produkterna från gruvan kan inte komma som en överraskning då vi gjort det i alla tider och det är exportindustrin som skapat välståndet i detta land.

Någon anser att jobbskapandet bara är tillfälligt då alltmer kommer att automatiserats. Det har det gjort under gruvans hela existens. När min far började i gruvan handlastade man på ackord. Nu är mycket automatiserat men gruvan skapar fortfarande mycket arbeten. Automatiseringen ökar produktiviteten som i sin tur säkerställer arbetena.

Jag påstår inte att jag företräder Kirunas eller Norrbottens befolkning. Däremot påstår jag att det är upp till dem att bestämma över hur deras naturresurser ska utnyttjas. Det är inte upp till några naturromantiska Stockholmare att göra detta.

Svar 2012-11-09 23:36 albinh: Om Naturromantiken innefattar ansvarskännande och respekt kan jag gå med på det. Men hur du får mig till stockholmare, det begriper jag bara inte.

Du talar om historielöshet. Om områdets dåtida, samisk, befolkning fått bestämma hade det aldrig blivit någon gruva överhuvudtaget.

2012-11-09 11:08 szvinto

Betygsätt gärna: 5
Tack Albin, för en gripande och välskriven artikel om ett angeläget ämne.

Jag blir både ledsen och uppgiven när jag hör hur naturen utnyttjas utan minsta tanke på hållbarhet eller miljö. Beklagligt att både regering och opposition ivrigt hejar på rovdriften av vår natur.

2012-11-09 20:51 Moxer

angående bilden, de är ju trots allt endast undersökningstillstånd, inga bearbetnings koncessioner än

2012-11-10 14:43 Tobbe C

Knappt ett ord i svenska medier om att man vid en gruva i vårt grannland i öster just nu är en hårsmån från en stor miljökatastrof:
http://svenska.yle.fi/artikel/2012/11/08/arg-miljominister-besokte-talvivaara
samt:
http://hbl.fi/nyheter/2012-11-09/nu-lacker-talvivaara-igen-mot-norr

2012-11-10 14:59 Tobbe C

Samtidigt rapporterar SVT att man vid en framtida nickelgruva vid Rönnbäcken planerar att förvara restprodukterna mitt i Umeälven!
http://www.svt.se/nyheter/sverige/regeringens-dilemma-nya-jobb-mot-miljon

2012-11-10 23:22 Timo M

Välskrivet o mkt hjärta Albin. Samtidigt har Davva2 en intressant kompletterande bild. Vad vore fjällvärlden utan modern teknik? Inte minst rennäringen har tagit till sig allt som tänkas kan av moderna hjälpmedel, inkl helikoptrar och att skeppa renhjordar med långtradare. Fast den romantiska bilden dammas av när så behövs. Kartan ger intryck av att halva Lappland skall grävas upp. Orealistiskt. Vad kommer eg att synas om uttaget blir det maximala? Bra om bilden nyanseras. Inkl synpunkter av typen utländskt riskkapital, vinster utomlands, etc. Vi skall vara glada att det investeras i landet. Nästan hela intäkten hamnar här i vart fall. Vinsten är alltså en liten del av den samlade ekvationen. Och att stålet går till Kina, än sen? Vi är en gruv- och råvarunation. I stället för att baktala och förakta vore mkt vunnet om vi i stället bidrog till att saken blir allsidigt och schysst belyst. Utan kraftgenerering samt skogs- och gruvnäringarna skulle vi inte ha mycket till samhällsliv överhuvudtaget norr om Dalälven. Så handen på hjärtat, hur många av alla som luftar åsikter här skulle göra sig ansträngningen att ta sig till den regionen då? Ungefär lika många som de som tar sig till avslägsna delar av Alaska, Sibirien, mm väglöst land. Så varför det ena eller det andra när man kan välja båda. Och sedan krydda det med stora måt av förnuft så att dessa intressen kan samexistera på ett sunt sätt. Forts skön helg :)

Svar 2012-11-11 14:08 albinh: Jag känner mig lite träffad av vad du skriver om vinster utomlands. Jag balanserar på gränsen till protektionism i min text och jag hoppas att jag håller mig på rätt sida. Vad jag försöker visa på är hur globalisering och frihandel får mycket konkreta effekter i lokalsamhället.

Du har givetvis rätt i att det inte är alla de områden som undersöks som inom en snar framtid kommer exploateras. Hur mycket fjäll kan vi förstöra per år. Per årtionde? Hur länge ska fjällvärlden räcka?

Vad gäller nyanser: det är ingen här som förordar det omöjliga, att spola tillbaka tiden till före gruvorna. Gruvbrytningen, och till viss del vattenkraften, har åsamkat både mycket lidande och många arbetstillfällen under århundradena. Att säga nej till de planerade gruvorna kan man göra utan att ta ställning mot de befintliga.

Utan gruvor skulle jag inte besökt norrbottensjfällen alls lika ofta som nu. Kanske inte alls. Men det finns fler värden att skydda här än min semester.

2012-11-11 00:41 pack

Timo M
Du säger "Nästan hela intäkten hamnar här i vart fall. Vinsten är alltså en liten del av den samlade ekvationen"

Var får du det ifrån?

LKAB's resultat för 2011
Omsättning: 31 miljarder
rörelseresultat: 14,7 miljarder
Vinst efter skatt: 11 miljarder

Siffrorna motbevisar dig å det grövsta.

2012-11-11 00:42 pack

http://sv.wikipedia.org/wiki/LKAB

2012-11-11 01:13 Timo M

Till "pack". Ingen verksamhet, inte många iaf, har uthålliga vinster i den kalibern. Inte heller LKAB. Om du tar en serie om låt oss säga 15 år kommer du fram till andra resultat. Det gäller inte minst exploatörer som vinner i konkurrens med andra. Just LKAB är en intressant specialare eftersom det ägs av staten, dvs oss svenskar. Dvs vinsten både fö och efter skatt landrar i statens kassakista. Och för det kan vi fortsätta att lattja runt i ett globalt ekonomiskt landskap som i många andra avseenden är ganska oroligt....

2012-11-11 06:34 såg

tycker att LKAB & BOLIDEN skulle få bryta o inte utländska gruvbolag, för dom kan lätt sticka från gruvan. sedan hoppas jag att dom lämnar området som det var innan dom började gräva. det ända bra med gruva är att de blir mera jobb. för pengarna få vi nog inte se röken av här uppe i norr, utan dom kommer mest tillgodo där det är mest folk. Det här med levande glesbygd är ett hån från dom som bestämmer i Stockholm för dom har ju minska på service här upp så folk måste flytta till städerna vad är det för samhällspolitik. tillslut så säger jag s här staten får pengarna vi i norr får ha kvar såren i oändlig tid framöver. ha en trevlig söndag på er.

2012-11-11 10:41 Timo M

Torgny, med all respekt, med er "där uppe" måste man nog konstatera att det inte hade varit så mkt mer än ursprungsbefolkning där uppe utan råvatunäringar och energigenerering. Alla kust och inlandsorter från Gävle och norrut har sitt ursprung därifrån. Så visst har de intäkter som genererats där kommit landsdelen "tillgodo". Sedan detta med gande. Företag ägs av folk, om än väldigt anonyma fonder ibland, som bestämt sig för att satsa. Eller ibland staten. Oavsett vem som äger bygger det på att plus är större än minus. Lätt att bli sentimental och romantisk i dessa frågor. Bäst är nog att se saker som det är och sedan gra det bästa för att minimera skador samtidigt som värden som gör det möjlgt att njuta av vildmark blir så bra som möjligt. Alla mina resor till fjäll och vildmark norrut har skett på väg, järnväg och till flygplatser som byggts enbart för att den här typen av företag genom tiderna bestömt skg för att verka där och förd et ändamålet, investerat.

2012-11-11 10:41 Timo M

Svar 2012-11-11 13:52 albinh: "inte hade varit så mkt mer än ursprungsbefolkning"? Ursäkta att jag ryter ifrån, men nu blir jag ganska provocerad.

Det var med precis samma argumentation européer försvarade sina härjningar i Amerika och Afrika.

2012-11-11 13:44 albinh

Jag är glad att jag lyckars engagera med min text. Tack för er kommentarer - både de uppmuntrande som de ifrågasättande! Jag hoppas få tillfälle att återkomma. Särskilt frågan om gruvans betydelse för att göra fjällen tillgängliga för fler tycker jag är värd ett ordentligt svar.

2012-11-11 14:53 Polarnatt

En välskriven artikel. Såsom utflyttad norrbottning känner jag mig lite kluven i sakfrågan. Visst, oroar jag mig för att enorma naturvärden kan gå förlorad för alltid, om gruvdriften skulle bli så omfattande som kartan anger. Det som stör mig är inte att min naturupplevelse blir "förorenad", utan att skyddsvärda ekosystem förstörs. Jag månar om flora och fauna i dessa områden, och för rennäringen. Sedan kan jag hålla med Davva2 om det han skriver: "Upphör aldrig att förvånas över sörlänningars syn på Norrbotten som ett slags oföränderligt museum som ska stå till deras förfogande den vecka per år de behagar att komma dit."

Visst, det är en fin skildring av din familjs återkommande gästspel i fjällvärlden, men någonstans tror jag att just detta argument skapar den reaktion som man ser hos Davva2.

Minska på "sörlänningsperspektivet", och fokusera på naturskyddsvärden kontra samhällsekonomisk nytta. Det är enligt mig kärnfrågan. Utan att försöka ta ställning, men som ett sätt att nyansera frågan, så blir frågan om antalet som arbetar i en mekaniserad gruva lite snedvriden. Dels pratar vi om att många får jobb indirekt via en gruva. Dels pratar vi om skatteintäkter. Men som sagt, det ska viktas mot skadorna man åsamkar skyddsvärd natur.

Svar 2012-11-11 15:28 albinh: Ibland glömmer man att det man själv tar för givet inte är uppenbart för alla andra ;-)

Jag skrev den här texten för att jag tyckte friluftslivets perspektiv saknades i den debatt som förts kring gruvorna. Jag är inte ekolog eller botanist. Jag ser, precis som du, det största hotet vara att ekosystem rubbas. Utsläpp i Kalixälven är ett mycket påtagligt hot som jag ser det och det kan få konsekvenser långt nerströms. Men det är främst som vandrare jag känner fjällen och den här texten ville jag försöka ge en personligt ton.

Jag tror att jag kommer få anledning att utveckla den här texten för andra sammanhang - då ska jag absolut komma ihåg vad du sagt.

Tack - jag fick något att fundera vidare på.

Albin

2012-11-11 19:13 Anders V

Detta tangerar den diskussion vi hade i klätterforumet om vajrar till Kebnekaises nordtopp när den snart blir högst. Motståndare hänvisade just till det oestetiska med en massa "skrot" på bergen. Visst är det en fin tanke med helt orörd natur som garvade fjällvandrare kan njuta, men dessa genererar inte tillräckligt med pengar. Om folk ska permanent bo i fjällvärden måste det komma in pengar. I det stora hela finns det elkraften, skogen, malmen och turism. De tre första genererar enorma pengar, men det mesta hamnar utanför regionen. Skulle vinsten tillfalla regionen skulle en utbyggnad vara mer legitim än nu. Återstår turismen, men inte heller den bär sig om det bara ska vara orörd natur för oss hardcore frilufsare. Då måste spenderarna dit. De som vill ha hotell, barer, guidade turer, iordningställt och paketlösning. De ger mångfalt fler jobb än oss tältnissar. Hur mycket biolog jag än är, räcker det inte med att bara skydda allt. Det kommer att behövas gruvor som ger vinst lokalt. Det kommer att behövas skogsbruk, som tar hänsyn till naturvärden. Det kommer att behövas turism, som genererar pengar. Det handlar om att hitta en bra balans. Det bästa skyddet för att inte bygga gruvor eller dammar i hela fjällvärden är tyvärr inte ekologiska hänsyn, utan att fjället är mer värt obrutet och odränkt. Och då får man offra vissa fjäll som lekplatser för softcore frilufsare. Så andra får stå orörda.

Vi ser samma problem i regnskogen. Vi kräver att de slutar hugga, men vad ska de då leva av? Det bästa skyddet för skogen är att den är mer värd stående än nedhuggen.

2012-11-12 06:35 såg

När det gäller gruvor och friluftsliv, så går dom inte två ihop. Nog är det bra med jobb. men när allt tungmetaller förstör sjöar o vattendrag. och skador på naturen i länge. nog är det så att naturen få komma sist och kapitalet först. det här med orörd vildmark finns inte. här uppe sätter man upp vindsnurror fast vi har överskott på el. nog är det romantik drömmar om orörd naturområden. fick för ett år sen ett brev att dom vill provborra i denna lilla by som man bor i. och även runt om kring. så då är det slutfiske om de blir gruva. fast vem bryr sig om en liten by ge sig vika när det gäller nationella intressen.
det verkar som politiker är desperata att alla ska få jobb och tar ingen hänsyn till att folk som gillar klättra eller vara på tur i fjällen kommer i fortsättning göra det inomhus med en stor bildskärm.

2012-11-12 13:56 Timo M

”Albinh”, ta’t lugnt, tanken var inte att vare sig provocera eller förolämpa ;) Tanken var att sätta frågan om friluftsliv och förutsättningarna för det i perspektiv. Jag har bott i N-botten en skaplig del av mitt liv. Kan bara konstare att varenda stump grusväg, asfaltväg, järnväg, flygplats…. har sitt ursprung i industrialiseringen av Norrlands kust- och inland. Utan denna industrialisering, ingen nämnvärd befolkningstillväxt utöver den som ursprungsbefolkningen, en och annan nomad och bosättare inräknad, hade stått för av egen kraft. Utvecklingståget har alltså lämnat perrongen för länge sedan. Så för det första: vi som gillar ett någorlunda tillgängligt friluftsliv lever i symbios med dessa strukturer (precis som du och din far gjorder, ref ditt epos). För det andra: Att vända sig mot denna utveckling eller försöka stoppa den är varken konstruktivt eller möjligt. Däremot bör vi verka för att den skada som åsamkas blir så begränsad som möjligt och att så mkt som möjligt av de värden vi vill behålla värnas.

Svar 2012-11-14 22:23 albinh: Jag förstår inte det här utvecklingståget. Vad är det för tåg? Och vart är det påväg? Och varför är det inte konstruktivt eller möjligt att dra i nödbromsen?

Jag försöker inte stryka seklers förändringar av det norrländska landskapet från historien. Det vore både okonstruktivt och omöjligt. Men när vi fattar beslut idag måste vi utgå från dagens situation.

Att försöka begränsa rovdriftens skadeverkningar och värna värden vi vill behålla är väl just vad jag gör i texten?

2012-11-13 16:16 Tordnado

Använder författaren och andra motståndare inte metaller? Inte tåg, bil eller flyg, inte mobiltelefon, datorer eller glasögon? Inte vägar, betonghus eller vindkraftverk? Slutar vi använda ovanstående så kommer vi inte behöva bryta malm. Eller är det ok om det bryts någon annan stans? Kina är världens största stålproducent, tror ni inte att naturen förstörs där när ni köper ovanstående produkter?

Jag tror tyvärr det blir riktigt svårt att stoppa konsumtionen innan resurserna blir för svårtillgängliga (dyra). Det vi måste kämpa för tills dess är att den långsiktiga miljöförstöringen inte blir för stor.

Svar 2012-11-13 21:33 albinh: Visst har du rätt i att jag kastar sten i glashus. Jag försöker minska min användning av ändliga naturresurser och minska mitt avfall. Men jag är alls inget helgon.

Jag är nog både mer skraj och mer hoppfull än dig i det här fallet. Skraj för att det är inte möjligt att utvinna ändliga råvaror i den takt vi gör idag och ju förr vi ställer om desto bättre. Och hoppfull för att jag tror att vi faktiskt kan fatta gemensamma beslut om hur vi vill att vår värld ska vara. Det är ju just det vi gjort i till exempel naturreservat! Skyddat naturområden för att de har stora värden.

Jag tror att högre råvarupriser är bra - det skulle sätta press på att gå över till återbruk, återvinning och förnyelsebara material. Bråkig lokalbefolkning är ett bra sätt att göra resurerna svårtillgängliga/dyra. Krav på återställning av marken, ordentliga skatter, krav på bidrag till lokalsamhället likaså.

Albin

2012-11-13 16:47 Listigaräven

Betygsätt gärna: 5
Bra skrivet Albin! Och intressant att läsa kommentarerna som följer. Detta har givit mig fler argument när det gäller min ståndpunkt i detta.
Mvh
/F d högstadieklasskamraten Anna

Svar 2012-11-14 22:18 albinh: Hej Anna. Kul att du tycker om texten! Och jag håller med diskussionen som följt har både stärkt min hållning och problematiserat.

2012-11-14 22:24 albinh

För stockholmska sörlänningar rekomenderar jag att ta en titt på vad som händer på lördag:
http://17nov.se/

2012-11-20 11:23 Fjällvinden

Ja, det skall ni veta att för många här uppe i de trakter som berörs, är det inte alls så lätt att ta ställning. Alla här boende vet vilken betydelse gruvan har haft för Malmfälten och vad vattenkraften betytt och betyder för tex Jokkmokks kommun.

I dag pendlar många till och från tex Kiruna och man skattar i andra kommuner men vi måste komma ihåg att man spenderar en hel del pengar i t.ex Kiruna. Man handlar mat och bensin osv. För de små lokala företagarna betyder gruvan allt. Det är den enkla sanningen. Jmf tex med SAAB i Trollhättan och deras betydelse för regionen.

I dag överlever man i tex Jokkmokk men samhället blöder och befolkningen minskar. Det talas om att snart har man, när det gäller antalet innevånare sjunkit till den nivå då många små kommuner här uppe måste "läggas ned" och gå upp i de större kommunerna.
Man talar ofta om att man måste satsa på turismen och besöksnäringen för att kommunerna skall överleva UTAN gruvor. TYvärr har det hitills bara varit drömmar. Många har startat egna enmansföretag i turistnäringen men de små företagen tillför ju kommunerna egentligen ingenting. Små vinster och få skattekronor. Slit å släp och spruckna drömmar. ... De små lokala företagens verksamhet omges av en massa regler och lagar som förhindrar utveckling, tex nationalparkerna och alla regler där. Man kan stoppa ett litet företag som vill vandra med en grupp i parken samtidigt som stora drakar får prospektera för gruvor eller vidkraft.

Turismen fungerar ju ungefär på samma sätt som gruvorna gör, många kommer hit, (skattar på annat håll), hanldar lite lokalt och sen drar man iväg. Fjällvandraren tex lämnar inte många kronor efter sig när semestern är slut, tyvärr. Men han förväntar sig en bra service, kommunikationer, boenden, tystnad osv.
Visserligen lämnar LKAB och vattenfall en del slantar i kommunerna som drabbas, bl.a genom att man köper tjänster av lokala företag. Tyvärr är dock LKAB;s och Vattenfalls huvudkontor belägna utanför de aktuella kommunerna.

Jag har svårt ta ställning tex för eller emot en gruva i Jokkmokk. Kommunen behöver varje liten krona för att överleva beålla den service man erbjuder idag. Men skall dessa kronor komma från en ev gruvetablering ?
Tyvärr har ju inte de små kommunerna några riktiga framtidsvisioner, inga bra framtidsplaner så oftast måste medborgarna och politkerna ta svåra, snabba akuta beslut som kanske är de rätta just idag men som kanske betyder en katastrof i framtiden.
Det är som att pissa i byxorna....

Så, om man är klart emot en gruva, vart än den skall starta så vore det bra om man kunde tala om vad man kan göra istället för att fixa ekonomin och framtiden. Det blir liksom lättare ta ställning då...

2012-11-24 22:07 albinh

Jag har börjat skriva några kortare inlägg på en blogg här: http://www.utsidan.se/blogs/albin/fornuft-och-snusfornuft.htm

Där har jag tänkt samla ihop några av de tankar som väckts i den här diskussionen.

2012-12-02 18:47 Ylva fotograferar och filosoferar

Jag blir både arg å ledsen varje gång jag möter argument om allt vi måste utvinna ur och utarma vår natur på - att vi i vår generation per automatik äger rätten till all den "rovdrift" vi ägnar oss åt. Om vi utarmar hela vår jord i denna generation vad ska då nästa leva av? Jag varken vill se och förstå alla argument till varför vi gör på detta viset eftersom det handlar om pengar. Det jag kan förstå i själ och hjärta är att om vi förstör allt nu vad ska vi leva av i framtiden??? Jag är ingen dumbom och jag förstår mycket väl varför Kirunafjällen är högatraktivt område när det gäller mineralutvinning men som många pekat på i kommentarerna så måste det finnas otroligt mycket högre värden i en bevarad och orörd fjällvärld!!!

Tack Albin för ditt engagemang.
//Ylva

2012-12-02 18:47 Ylva fotograferar och filosoferar

2012-12-04 16:14 Fjällvinden

Jag säger det igen, jag är emot att man förstör vår natur, men jag skulle vilja att alla som fördömmer gruvor och kraftverk mm kan tala om hur kommunerna skall göra för att överleva.
Det är lätt att fördömma och ha olika åsikter men jag har ännu inte i något sammanhagn läst eller hört något seriöst förslag på hur de berörda inlandskommunerna skall överleva i framtiden. Vad skulle Kiruna eller Gällivare kommuner ha gjort den dag gruvdriften började, Vad hade dessa kommuner varit i dag OM det inte funnits gruvor där.
Hur skall Jokkmokks kommun göra för att överleva och slippa skattehöjningar för att ta hand om de allt fler åldringarna. ???

Jag har inget svar, jag vet helt enkelt inte.

Svar 2013-04-01 20:49 albinh: Jag vet inte heller. Jag har tänkt ganska mycket på dina kommentarer och en del av det har kommit med i en vidareutveckling av den här texten som finns med i senaste numret av tidskriften provins. Här är en kopia: http://www.albinholmgren.se/gruva/Provins-1-2013-AlbinHolmgren.pdf