Erik och Måns gör nybörjarmisstag

Erik och Måns gör nybörjarmisstag

Grövelsjöfjällen 20 till 24 augusti 2008.

Sommaren var nästan över och de stora planerna om vandring genom Sarek hade gått i stöpet. Då det var två år sen vi sist var uppe var båda sugna på att återse kalfjället. Tiden liksom pengatillgången var knapp varför långvandring någonstans långt borta var utesluten. Valet föll i stället på Grövelsjöfällen, vars fjällstation jag (Erik) besökt vintertid sedan barnsben.

Iväg bar det för en fyradagarsvandring runt Grövelsjön. Den nybyggda motorvägen gjorde att sträckan Gävle Stockholm gick snabbare än vad som kan vara lagligt. Väl framme vid fjällstationen runt fyra tiden var vi ivriga att ta oss upp på fjället och satte siktet på Storväteshågna. Det svalkande regnet gjorde oss inte blöta men bidrog till att Jakobshöjdens hanns med i ett huj. Raskt hade vi nått fram till Dalarnas högsta fjälls fot. Vi slog upp tältet vid den övre Fosksjön och efter middagen var det dags för att bege sig upp på berget. Stärka av maten och lätta i sinnet gav vi oss av för att nå Hågnas topp. Utsikten på vägen upp var magnifik, med kvällssolens ljus reflekterandes i både sjöar och bäckar.

  

Vi nådde toppen och blev då varse de moln som svept in över fjället.  De omgav oss och skymde den sol som tidigare värmt oss. Klockan var halv åtta och den självklara vägen hem var nu skymd av ett kompakt molntäcke. Men man kan väl gå på känsla? Känslan var tyvärr inte så tillförlitlig som önskats. Toppen var borta. Liksom känslan av vilket håll som skulle bära oss hemåt. Ivriga hade vi varit, men ändå hade kartan och kompassen som av en slump åkt ned i väska. Med några bitar schweizernöt och en övertygelse om att det vore ytterligt genant att kalla på fjällräddningen, med hjälp av det norska nätet som gav telefonen täckning, begav vi oss med  kartan och kompassen av norrut. Efter en tid som kändes mycket längre än den timme som det ha varit kom vi åter på fram till en led som bar oss nedåt till tältets trygga barm.      

Väl där sov vi gått och med kompassen fäst i byxans hälla fick vi efter första dagens incident fyra härliga dagar. Grövelsjöfjällen bjöd på sin prakt och det av Måns med smugglade extra kilot i form av två burkar öl kom väl till pass efter ett svalkande dopp i Rönsjön i skuggan av det i lav täckta Grötlinghågna.
Nästsista natten slogs tältet upp mellan Rundhögda och och Digerhågna och den sista ölen avnjöts utblickande över Drottningen och Båthusberget.

     
Dagen innan hemresan övernattade vi nere vid Grövlans mynning i sällskap av ett gäng nakenbadande tyskar. Morgon bjöd på sol och dimma som gav en särskilt lyster till spindels nät och den lilla annars alldagliga hängbron viss mystik. Vandringens bestående minne var dock den hastighet som molen svepte in och hur lätt det var att tappa sin, annars enligt egen utsago orubbliga, känsla för riktning. Nästa år bär det dock av mot nya mål och förhoppningsvis har vi lite mer tid och  kan ta oss lite längre bort.