Ensamvandring i Jämtland

En reseberättelse om min vandring i Jämtlandsfjällen mellan Vålådalen i öster i Gåsen i väster.

Av: Pwe

Så bär det iväg igen. Står i korridoren i sovvagnen från Stockholm mot Undersåker. Det är över 30 grader inne i kupén. Jag delar kupé med två andra, en butiksägare och en som jobbar i restaurangbranschen. Det märks att de båda är "säljare", imponerande svada. Kryper ner i sängen och tillbringar en i det närmaste sömnlös natt i bullret från det öppna fönstret.


Framme i Undersåker står en taxi och väntar på mig. Har bråttom ut på fjället och vill inte vänta på bussen ut till Vålådalen. Raggar upp ett par medpassagerare och så rullar vi iväg, iväg ut mot fjället. Solen gassar över Vålådalen och prognosen lovar mer sol. Lägger in en väska med ett ombyte för hemresan, innan jag börjar vandringen. Jag följer leden i riktning mot Stensdalen. Det är varmt, riktigt varmt! Går inte så långt innan jag sätter mig vid åbrinken och äter frukost.

fikaplats 

Kämpar vidare genom skogen uppför fjällsidan tills jag till slut kommer upp över trädgränsen. Vilken frihet för ögat att inte längre hindras av träd, hus och annat som begränsar.


Viker av från leden och korsar Tvärån någon kilometer norr om leden. Jag är trött efter den sömnlösa natten och vandringen och värmen är tryckande. Letar rätt på en tillräckligt bra tältplats och slår läger. Fixar kaffe och letar fram whiskyn. Lägger mig att soltorka efter badet och låter tankarna fladdra medans jag njuter av utsikten och whiskyn. Vilken frihet för själen att bara vara, utan begränsningar av andras viljor eller prestationskrav. Somnar förståss... 

Ny dag, nya äventyr. Grötfrukost med riktig sylt. Lättpackande i all ära, men tänkt till på att man har ryggsäcken på sig kanske 6 timmar, och att den står i absiden i 18...
Går vidare västerut och ansluter upp på leden mot Stensdalen kort efter. Kommer fram till Stensdalen och byter några ord med stugvärdinnan innan jag går vidare. Planen är att komma tillbaka den här vägen och då stanna till här. Stensdalen är en av mina absoluta favoriter i den här delen av fjällvärlden. Utsikten över bäcken mot Lill-Stensdalsfjället är märkligt meditativ. Fortsätter längs leden mot Gåsen och lunchar kort innan stigningen upp på kalfjället. Det är riktigt torrt i markerna och vattentillgången är bitvis dålig. Uppe på åsen mellan Tubbeke och Sjtäntja är det torrt. Och varmt. Och inte en vindpust. Svettas floder. Upplever för första gången myggor på kalfjället. Märks dessutom ganska bra att det hade vart smartare att träna innan jag begav mig. Viker av från leden och håller kurs mot Sjtäntjas NV (lägre) topp. Hittar ett par mindre sjöar och en bäck som med dödsförakt kastar sig ner mot Stor-Stensdalens delta. En mycket intressant plats med de små sjöarna där vattnet rinner från den ena till den andra. Badar och lägger mig för att bränna andra sidan. Somnar...



Lite senare är det middagsdags och jag börjar känna att jag skulle vilja undvika solen, men alternativet är tältet och där är det tämligen varmt. Men efter att ha funderat på hur det var året innan med regn, rusk och kyla under 8 av 10 dagar, så slutar jag klaga.



Vaknar till en ny soldränkt dag, men med vind. Fantastiskt! Efter sedvanlig morgonprocedur vandrar jag vidare uppepå åsen i riktning mot V Bunnerstöten. Utsikten såhär på mellanhöjd är mycket fin. Dalarna under och topparna ovanför. Det är dessutom lättvandrat. Hittar ett par renhorn modell större. Står och tittar på dem en lång stund innan jag bestämmer mig för att lämna dem. Jag är bekväm av mig, och har med mig en del "komfortsaker" och packningen är full med proviant så den är tung som den är. Hade det varit i slutet på vandringen hade de åkt med!

 

Går vidare och ner i grytan innan Bunnermassivet, där jag viker jag ner och korsar Tjallingdalen i riktning söderut för att åter koppla på leden mot Gåsen, som är dagens mål. Hinner dock inte mer än att korsa Tjallingån och påbörja stigningen uppåt innan jag lyckas gnida ur linsen ur ögat när jag ska torka ur svetten. Det blåser en del, så för att inte den nya linsen ska blåsa iväg blir jag tvungen att sätta upp tältet. Slutar med att jag blir kvar och tar en tidig dag. Ögat är ganska irriterat och jag filosoferar en del på hur man skulle klara sig på bara ett "friskt" öga.



Ny dag och ögat känns bättre. Går vidare mot Gåsen. När man kommer upp på passhöjden innan utförslöpan ner mot Gåsenstugorna är utsikten in i Härjångsdalen fantastisk med alla sjöarna på rad.

 

Kommer fram till Gåsen och lunchar där innan jag ger mig upp mot toppen. Det är en enkel vandring uppåt utan egentliga svårigheter. Blåser en del och jag stannar inte så länge på toppen, utan vänder ganska så på en gång åter ner mot stugorna. Bestämmer mig för att stanna och sova i en riktig säng en natt. Är lite sällskapssjuk efter att under snart tre dagar inte ha träffat någon mer är stugvärden i Stensdalen. Just detta är en av anledningarna att jag återkommer till just jämtlandsfjällen år efter år. Det är enkelt att anpassa turen efter humör. Vill jag vara själv behöver jag bara gå av leden ett par kilometer eller för den delen längre än så in i Lunndörrsfjällen eller Bunnerfjällen. Vill jag träffa folk eller blir godissugen är det sällan mer än en dagsmarsch till någon av stugorna.
Drar på kaffe och sätter mig ute vid en av bänkarna och njuter av solen och utsikten. Snackar lite med de förbipasserande på det sätt vandrare gör när de träffas, om ditten och datten, om färdplaner, om var man varit och vad man sett. Cykling kommer upp som ett givet samtalsämne bland oss icke-cyklister då ett ganska stort STF-gäng på cykel rullar in. Och givet kommenteras grabben på enhjuling...

Solen fortsätter att skina, men det blåser mer nu. Märks att det är väderomslag på väg. Jag packar ihop mina grejjor och påbörjar dagens vandring. Den ursprungliga planen var att gå SO över passet mellan Stråpatjarve och Stora Härjångsstöten och vidare upp och lägga mig mellan Stora Härjångsstöten och Garensåjja för att sedan göra en stöt mot toppen på Stora Härjångsstöten. Ser över reseplaneringen och inser att jag ligger "efter" - hur man nu kan ligga efter på en fjällvandring där det enda egentliga målet är att man inte ska missa tåget hem. Bestämmer mig för att stryka ovanstående och följer leden in i Härjångsdalen (Giebnendurre). Går av leden nästan direkt och går istället över på dalens norra sida och tar ett dopp i en av sjöarna. Det är varmt! Soltorkar och börjar sedan stigningen uppåt. Går nästan rakt norrut uppför sluttningen tills jag kommer till ca 1300m. Hittar en bäck och letar förtvivlat efter en tältplats. Vill sätta tältet med utsikt ner över hela dalen.

 

Den här platsen är som gjord för meditation, rasten här tar osedvanlig lång tid. Men jag får inte till det, det lutar för mycket. Går vidare på höjd längs dalen mot sjön (Lieugesåjjatjärnen). Molnen drar ihop sig och jag hinner precis fram till sjön innan det börjar åska rejält och det blåser upp och regnar kraftigt. De kraftiga åskknallarna ekar mellan topparna. Jag är inte åskrädd, men just nu känner jag mig ganska liten. Tittar ut över dalen, över till andra sidan där jag enligt originalplanen skulle ha varit och inser att det är likaså bäst att jag är där jag är.

 

Topparna på ser nästan ut som att de fått lite vitt på sig. Kanske det haglade där. Jag lagar mat och väntar på bättre tider, lyssnar på det avtagande regnets droppande ljud mot tältduken. Gratulerar mig än en gång för inköpet av en luftmadrass. Av det ganska hårda och steniga underlaget märks inget.



Vaknar till sol, men blåst. Stoppar undan kartan och utforskar lite mer planlöst området fram till Stensdalstjärnarna, dvs går i stort i nordlig riktning. Det är ett mycket intressant månladskap vars karga skönhet och enkelhet tilltalar mig. Det finns ett flertal små tjärnar, och jag hittade även en sandstrand.
Jag kommer fram till krönet och ser ut över Stensdalstjärnarna. Jag har bestämt mig. Jag ska äta lunch vid den östra tjärnens utlopp med utsikt ner över dalen österut. Därifrån ska jag sedan upp på toppen på Lill-Stensdalsfjället. Lunchen fixar jag ok. Mitt Nallo 2 är ett bra tält även i hård blåst. Och det trycker på bra, tältet står precis i nålsögat. Utsikten är precis så fantastisk som jag förutsett och jag är lomhörd av tältdukens smatter i blåsten...



Bereder mig på en topptur. Går uppåt en bit, mest för att reka, men jag avbryter ganska omedelbart. Det blåser helt enkelt för mycket, det går inte att stå upprätt. Utforskar på flacken istället och går upp längs sjöarna. Mellan sjöarna hittar jag ett par fiskare att byta några ord med. Går lite senare tillbaka och flyttar tältet lite mer i lä bakom en kulle. Kryper till kojs och hoppas att vinden ska ha mojnat tills imorgon.

Vaknar till växlande molnighet och måttlig vind. Här ska toppbestigas! Börjar stigningen uppåt längs Lill-Stensdalsfjällets sydöstra utlöpare.

 

Stigningen uppåt är ganska enkel, det är vandring hela vägen. Ett par sjukligt nyfikna renar gör mig sällskap och med tanke på hur de glor på mig, funderar jag på om de tycker illa vara. Hornen ser stora och spetsiga ut och försöker intala mig att renar är just nyfikna och inte aggressiva. Lite senare skuttar de iväg och jag drar en suck av lättnad.

Längs kanten på kammen är vandringen ganska luftigt och utsikten milsvid och här är det absolut bra att jag inte har svindel.

Bestämmer mig för att gena förbi den södra förtoppen och tar sikte norrut. Kommer upp på toppen och stannar här en stund och passar på att ringa "hela världen".

 

Inser efter ett tag att det är bäst att hasta ner från toppen, det har dragit in en del svarta moln, och den södra toppen som jag genade förbi är numera dold i moln. Det känns inget bra att vara på toppen av ett berg om det skulle börja åska. De kraftiga åskknallarna ett par dagar tidigare lever i färskt minne. Tar i det närmaste samma väg tillbaka ner och tillbaka till tältet.
Ligger och funderar på hur jag ska disponera de återstående tre dagarna. Jag har två vandringsdagar om jag går som planerat till Stensdalen och därifrån till Vålådalen. Alternativen innebär nästan samtliga en omväg genom skogen tex Vålåstugorna via Lunndörren alt Stensdalen till Vålådalen. Jag är måttligt road av tanken på att vandra genom skogen en dag extra. Jag lockas inte heller av tanken att gå mer norrut och lägga mig en natt i Stor-Stensdalen. Har ingen lust att streta uppför Sjtäntja och ner på andra sidan. Somnar utan att besluta mig.

Vaknar i gryningen och kommer fram till att moder natur har fattat beslutet åt mig. Landskapet är täckt av en grå dimma och solen orkar inte bryta igenom. Bestämmer mig för att hålla mig till originalplanen. Bastun i Stensdalen hägrar och efter morgonproceduren börjar jag vandringen NO-vart längs med sjöarna och ner i Lill-Stensdalen. Jag följer i stort vinterleden längs botten på dalen.

 

Det finns bitvis en stig som går att följa. Det är ganska lättvandrat fram till trädgränsen. Nu lite senare på förmiddagen bryter solen igenom och ljusspelet över Kyrkstensfjällen är spektakulärt. Tyvärr tycker inte min kamera det och jag lyckas inte fånga det ögat ser. Går vidare och kommer fram till trädgränsen och upptäcker en fantastiskt fin plats. Här ligger en sjö med en riktigt fin sandstrand och ett vattenfall kastar sig nerför fjällsidan. Hade vädret varit som i början på vandringen hade jag absolut stannat här och haft badsemester i ett par dagar.

 

Stretar istället vidare genom fjällbjörkskogen till Stensdalsstugorna. Den här delen är inte fullt lika lättgången, men jag har fördel av att det är så pass torrt i markerna som det är. Kommer fram till Stensdalsstugorna som en bland de första. Kvällen förflyter under gemytligt samkväm med andra förbipasserande vandrare. Faktiskt ovanligt gemytligt, de sista gick och knöt sig långt efter nio som brukar vara gängse.

Vaknar till ett väder som är likt gårdagens morgonväder. Sätter mig i storstugan och förblir sittande där resten av dagen i sällskap av några andra ensamvandrare som kommit på samma tanke att det faktiskt inte är någon hets någonstans. En av dagens aktiviteter är att sitta och iaktta molnen som rullar över kanten på Lill-Stensdalsmassivet och hur de löses upp på vägen ner.

 

Vi ägnar oss åt stora beslut som ifall man ska - och i så fall vad - man ska köpa till lunch och middag. Dagen längsta vandring blir ner till bastun.
Semester när det är som bäst!
Sista vandringsdagen går med blandade känslor ner genom småregnet åter till Vålådalen.

 

Visst vemod blandas med förväntan. Förväntan att komma hem till familjen, att få hålla om min älskling igen. Vemod för att det är över för den här gången. Åter in i grottekvarnen, in i det eviga anpassandet. Ett år till nästa gång, ett år till nästa andningspaus.

 
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-11-19 16:53   thegedd
Trevlig läsning - man känner igen sig och blir sugen.....
 
2008-11-20 21:22   Staffan Andersson
Jag blir nyfiken på området ( har bara varit i Stensdalen en gång) och ska därför åka till Stensdalsstugorna över helgen.
 
2008-11-20 21:23   jamo
Betygsätt gärna: 5
Mycket trevligt!
 
2008-11-29 22:26   borjen
Betygsätt gärna: 5
Mkt intressant och detaljrikt. Har en gång färdats Sylarna-Stendalen på skidor. Detta var ngt helt annat. Ger mersmak! Tack för en fin skildring!
 
2008-12-02 21:34   tilind
Betygsätt gärna: 5
Visst längtar man tillbaka, känner igen vemodet då man inser att veckan är över. Tack
 
2013-08-25 21:32   magnusk750-2
Betygsätt gärna: 5
Fint skildrat, hur du gör en ganska kort tur men tar ut fina upplevelser ur den.
 
2018-08-16 21:38   skogsfia
Oj, detta publicerades visst för nästan tio år sedan. Men inte mindre intressant för det! Tack för trevlig läsning och inspiration Far till Jämtland på söndag och letade lite tips och fann din artikel. Skall besöka Stensdalstugan men den är ju i ny tappning sedan du satt där och filosoferade.
 

Läs mer

Ut i vilda västern

Magiska vyer och djupa skogar längs den vackra vandringsleden Kuststigen.

Höstmagi i Värmland

En vandring under fyra dagar genom fyra helt olika världar.
Utsidan har testat fem olika vandringsskor.
Njut av hösten på någon av vandringslederna runt om i Sverige. Kanske hittar du en ny favorit i listan?

Tre gånger tre

Utsidans Philipp Olsmeyer vandrar Norges motsvarighet till Jämtlandstriangeln och reder ut varför det inte är lika högt tryck där som i Jämtland. 4 kommentarer

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg