Dagsturer vintertid på Fulufjället

I år blev det inte någon storartad påsktur på skidor. Efter en operation i början  av mars som kunde innebära biverkningar som balansproblem bedömde jag det som olämpligt att ge mig ut i naturen ensam på väglöst land som vanligt. Jag hade inte eller kunnat planera någonting i förväg (köp av tågbiljetter, osv...). Vad skulle jag göra när jag ändå repade mig snabbt och mådde bra? Inte väl skulle jag förstöra mitt påsklov och stanna hemma! Varför inte bila till Sälen och utforska möjligheter till turåkning där, allt medan jag åtnjöt tryggheten av att komma till ett varmt hus efter strapatserna, mobiltäckning samt möjlighet till dagligt färdmeddelande och rapportering på kvällen?

Södra Kungsleden nära Gräsheden

Jag valde att bo på det STF vandrarhem som befinner sig nära Södra Kungsleden. Därifrån kan man snabbt nå leden via ett skid-och skoterspår. Om det nu finns snö, vilket det var dåligt med denna påskvecka 2016. Men eftersom jag hade en bil till förfogande kunde jag åka norrut till högre belägna startpunkter längst Fulufjället och på det sättet skida upp till den fina platån på fjället.

Första dagen gav jag mig ut upp på Transtrandsfjället (Sälen) till Närfjällstugan. Jag skulle testa min förmåga (eller oförmåga p.g.a yrsel) att åka skidor. Jag tog sittliften i Stöten (får man göra gratis) till toppen och därifrån skidade jag till Närfjällstugan. Vädret var verkligen blåsigt och snöbyar avlöste varandra. Jag stötte på en del snöskotrar, ibland 5-6 stycken åt gången. Och i Närfjällstugan var det nästan uteslutet skoterfolk som fikade eller åt lunch. Skoteruthyrning i Tandådalen med omnejd generar många dagsturer på skoter i Sälen området.

Stöten

På toppen av Stöten

skotrar vid Närfjällstugan

Jag åkte tillbaka ner till dalen via Mormors Störtlopp, en grön slalombacke i Stöten. Klockan 15 var utflykten slut och jag inte riktigt nöjd med min skiddag som inte var någon stor naturupplevelse precis på grund av alla dessa skotrar och närheten till slalombackar.

Men min andra skiddag motsvarade mina förväntningar bättre. Jag fick rådet att åka Näsfjället runt. Normalt kan man sätta skidorna på direkt utanför vandrarhemmet men nu fick jag åka 2-3 km med bilen till Skarsås där jag parkerade. Det fanns fortfarande snö och jag satte kurs mot Skarsåsskjulet.

Skoterspår från Skarsås parkering

Skarsåsskjulet

Avverkad skog öppnar landskapet söderut

Vid Skarsåsskjulet får man välja om man ska runda Näsfjället på vänstra sidan eller högra sidan. Jag valde vänstra sidan och åkte 3 km upp i skogen till Lilldalsstugan.

mot Lilldalsstugan

Skogen glesnar i Lilldalen

Lilldalsstugan

Lilldalsstugan är en raststuga som man i nödfall kan övernatta i. Det finns ved, vedkamin och bredda bänkar som kan tjäna som britsar. Den är öppen.

Utsikt från Lilldalsstugan mot Faksfjellet i Norge

Efter att ha vilat i stugan lämnade jag Södra Kungsleden som fortsatte mot Björnholmsstugan och åkte lätt nedför rund Näsfjället till lilla skidorten med samma namn. Jag passade på att fika på restaurangen vid foten av liften.

Restaurang vid Näsfjällets lift

Efter en bekväm stund gav jag mig åter in i skogen, tillbaka till Skarsås.

Skogen tätnar

Vindskydd på vägen

På min tredje dag annonserade väderprognosen sol. Jag bestämde mig för att åka till Njupekärr vattenfall. På grund av tjällossning fick jag rådet att inte åka någon oasfalterad väg dit utan jag skulle köra vägen mellan Sälen och Särna och kort efter Särna svänga mot Gördalen och Mörkret. Från byn Mörkret ledde en brand väg till en parkering 2 km från själva fallet. Resten av vägen skulle man gå till fots eller med snöskor såsom jag såg tyska grupper göra.

Frusen Njupekärr

Några höll på med isklättring

På sommaren är det möjligt att fortsätta vandra upp till Fulufjällets platå ovanför fallet men på vintern går det inte. För att komma upp dit körde jag några kilometer på en skogsväg till Brottbäcksstugan och stannade några hundra meter därifrån på en parkeringsplats. Därifrån gick skidturen 7 km upp i solen mot Rörsjöstugan .

Brottbäcksstugan

Brottbäcksstugan befinner sig i en del av Fulufjällets nationalpark där övernattningar inte tillåts. Men det går bra att vila en stund in i huset. Den starka solen gjorde dock att det var betydligt skönare och varmare att sitta ute.

Upp mot Fulufjälletsplatå

Utsikten söderut

Rörsjöstugan

Efter skidturen bestämde jag mig för att åka bil rund hela Fulufjället via Norge när jag ändå befann mig nära den nordligaste delen av fjället. Från Mörkret svängde jag mot Gördalen där Södra Kungsleden passerar. Byn är en Mecca för norska skoteråkare, det finns affär och restaurang där men inte bussförbindelser. Broschyren på nätet från Länsstyrelsen i Dalarna som ansvarar för de flesta stugorna på Fulufjället anger felaktigt att busskommunikationer finns i Gördalen men busslinjen mellan Gördalen och Särna har laggts ner. Det är privat taxi eller snöskotertransport som gäller eller "ski and drive" ("hike and drive" på sommaren), en tjänst som STF vandrarhemm i Sälen gratis erbjuder: föreståndaren kör dig och din bil till valfri startpunkt rund Fulufjället: -Mörkret , Gördalen eller t.om. Grövelsjön- lämnar av dig och kör tillbaka din bil till vandrarhemmet där den väntar på dig. Enda krav är att du bor första natten och sista natten av din tur på vandrarhemmet. 

Efter Gördalen passerade jag den norska gränsen och blev förvånad över att Fulufjällets kanter är mycket brantare i Norge. Jag körde förbi norska Ljördalen och Fulufjellet Alpinsenter. Resan fortsatte tills jag kom till vägen från Trysil några kilometer före den svenska gränsen. 

Fulufjällets branta kanter på den norska sidan

Norska Fulufjellet Alpinsenter. I bakgrunden svenska runda Fulufjället

Islossning på Ljorån

Fjärde dagen bjöd också på fint väder. Jag körde i riktning mot Näsfjället och Storbron parkering. Därifrån anslöt jag mig till Södra Kungsleden på nytt och skidade till Björnholmsstugan. Efter en fika i solen följde jag spåret in i skogen upp till det gräddvita fjället. Det mycket smala spåret hade delvis förstörts av snöskor som sjunkit ordentligt genom snön när temperaturen blivit för hög och snön för mjuk några dagar tidigare. Nu hade det åter blivit kallare och skare. På vägen uppför var det dåliga spåret inte något stort problem men på tillbakavägen var det mycket jobbigt och rent av lite farligt att åka i det på skidor. Det blev att hänga skidorna på ryggsäcken och att vandra ner. Det gick bra det med. 

Björnholmsstuga tillhör Länsstyrelsen i Dalarna. Den är öppen för övernattning och har en värmespis, lite köksutrustning och porslin

Skogen öppnar sig mot det vita fjället

Näsfjället i bakgrunden söderut

Den ensamma tallen tjänade som improviserat vindskydd

Fika with a view

Tillbaka mot dalen

smalt och slaggigt spår

Bäst att fästa skidorna på ryggsäcken och gå

Femte dagen bjöd på risigt väder med regn, dimma och blåst. Jag åkte till Ljordalen in i Norge och försökte hitta skoterspåret som leder från norska Fulufjellet Alpinsenter över gränsen till svenska Fulufjället och ansluter sig till Södra Kungsleden.

Tyvärr fanns det inga markeringar alls och jag hittade det inte. Påskhelgen var förbi sedan en vecka tillbaka, vilket i Norge betyder att man anser att säsongen är slut och att man inte gör sig besvär att göra i ordning något på nytt. Inte eller kunde jag se något gammalt spår eftersom det däruppe snöade kraftigt blötsnö.

Jag är i alla fall sugen att återvända till Fulufjället och den delen av Södra Kungsleden. Nu när jag har fått lite lokal kännedom och har sett hur fjällstugorna från Länsstyrelsen i Dalarna ser ut. Lämpligast skulle vara att ta sig tack vare "Ski-and Drive" tjänsten till Gördalen, starta därifrån och tillryggalägga de 6 mil till Gräsheden (STF vandrahem). Man kan övernatta i stugorna på fjället men det gäller att vara väl förberedd. Ingen mat finns att köpa där och det måste vara 100% säkert att stugorna verkligen är öppna.  I princip är de det. Men det är nog bäst att kolla med Länsstyrelsen i förväg. De har en broschyr på nätet:  med alla stugor, raststugor och vindskydd längst vägen. På ett antal stugor finns också hjälptelefon. En annan sak är att man måste vara säker på att kunna göra eld i vedkaminen även om det inte finns torr småved. I raststugorna har jag sett att det fanns småved att elda med. Men i de övernattningsstugorna har jag bara sett stora stockar utanför som ska sågas och kanske är blötta och svåra att få att brinna. Inte kul att stå där i kylan för att man inte fixat elden! Det kanske inte vore tokigt att ta med ett tält i fall...