Med VISA-kort genom Skåne

Idén var enkel: Två män, två cyklar, två VISA-kort. Tre dagars skogscykling från kust till kust längs den skånska diagonalen. Skåne är ju ett civiliserat landskap där bekvämligheterna ligger tätt. Varför släpa på en massa packning när man inte måste?

Men sanningen att säga, när vi står där vid stranden av Skälderviken har packningen svällt ut till var sin halvfull liten ryggsäck. En regnjacka är ju skönt att ha med, och likaså en tandborste och ett lätt ombyte att ha på kvällarna. Och så VISA-kortet förstås. Lätta som fjädrar blåser vi i god medvind de första två landsvägsmilen till Åstorp. -"Det är väl OK att betala med kort?" är den självklara frågan på pizzerian där vi äter vår första lunch. Strax utanför samhället börjar Skåneleden, och vi kan äntligen trampa ut i skogen. Det känns att det är detta som cykeln är gjord för! På underbara stigar slingrar sig leden fram över Söderåsen mot Klöva Hallar, där vi stämt möte med André som skall ta lite bilder på oss. Längs de dramatiska ravindalarna har leden en av sina bästa sträckningar. Vi njuter och André plåtar. Det börjar bli sen eftermiddag, och vi hoppar över de trixiga ledsträckningarna i den nya nationalparken i Skäralid. Istället rullar vi nerför åsen, och letar oss på småvägar fram till vårt nattkvarter på Röstånga Gästgivaregård. Vi är tämligen ensamma på hotellet, och får hela matsalen för oss själva den kvällen.

Dag två går färden över de mellanskånska vulkanerna. De är visserligen utslocknade för miljontals år sedan, men utgör intressanta terränghinder för en skogscyklist. Som tur är har jag cyklat över Allarps Bjär förut, och vet att baksidan är rejält brant. Med bromsarna trumpetande som en ilsken elefant kanar jag nerför bjäret, och brakar ut på de lättcyklade grusvägarna bort mot Frostavallen. Här lämnar vi Skåneleden för en stund för att ta en bit mat inne i Höör. Fram med kortet! Eftermiddagen blir en skakande upplevelse. I rekreationsområdet Fulltofta hamnar vi i några fruktansvärt steniga hien som det tar en bra stund att ta sig ur. Hu! Bort mot Linderödsåsen blir stigen bättre, och vi kan blåsa på igen. Hallå, en boknaturskog! Den ser intressant ut med sina knotiga halvdöda träd och kullfallna stammar. Hit får vi åka någon annan gång och titta. Nu hägrar emellertid dagens etappmål i Köinge. På Måns Lithners lantgård möts vi av bräkande får och ett utmärkt boende till mycket humant pris. Lite friidrotts-VM på TV får avrunda kvällen.

Dimman ligger tät över Linderödsåsen när vi gränslar våra cyklar morgonen därpå. Två dagars skumpande genom skogarna gör sig påmint i vissa utsatta kroppsdelar. -"Comfort Zone, vilket hån!" tjuter Fredrik och pekar på texten på cykelsadeln. Cyklingen går heller inte något vidare denna morgon. Skåneledssträckan öster om Viss Mosse visar sig vara riktigt miserabel, och ett flertal svordomar kommer över våra läppar innan vi hittar ut till lättare terräng. Vi är nu ute i Sydskånes verkliga glesbygd. Kilometer efter kilometer genom stora skogar, och väldigt få samhällen. Söder om Agusa börjar en underbar sträcka. Leden går här uppe på kilometerlånga bokskogsklädda rullstensåsar, och vi njuter i fulla drag medan vi slingrar oss söderut. Här möter vi också en av de få vandrare som vi över huvud taget träffar under de här dagarna. Skåneleden verkar inte direkt överbefolkad. Vi träffade fler vandrare på vår senaste tur i Sarek än vad vi gör under denna augustihelg i de skånska skogarna.

På restaurangen Klockaregården i Andrarum är klädstandarden hög, och vi smälter inte riktigt in med våra lerstänkta cykelkläder. Vi lyckas dock hitta ett bord lite i skymundan, och dessutom en servitris som med road min serverar oss en utsökt viltfärsbiff. Vi dröjer kvar en stund på restaurangen. Benen är lite stumma. Bakarna lite ömma. Det enda som är kvar nu är sista sträckan längs Verkeån ut till Haväng; en kanonfin sträcka som vi har vandrat tidigare men aldrig cyklat. Den första biten blir riktigt eländig. Meterhöga nässlor varvat med en brant strandbrink där stora träd har fallit tvärs över stigen. Vi kånkar på våra cyklar och svär. Snart blir det bättre, och vi susar i god fart längs ån på härligt hårdpackade stigar. Landskapet öppnar sig, och vi är ute bland Brösarps Backar.

Augustisolen skiner, och humöret är på topp. Vi vädrar havet, och sporrar varandra längs den sista sträckan ut mot Haväng. När vi står där vid strandkanten och tittar ut över Hanöbukten känns det nästan lite vemodigt. Här är det slut. Vi har korsat Sverige från kust till kust, och det är på få ställen man kan göra det längs en vackrare väg. Tjugoen mil skånsk natur, och en upplevelse man aldrig glömmer.
Magen glömmer inte heller. Förbränningen har skruvats upp. Fanns det inte en glasskiosk i närheten? Hoppas att de tar kort.

Text: Peter Ask och Fredrik Klang
Foto: André Struglics