Kyla

Kroppens anpassning till kyla

De fyra mekanismer som kroppen har för att göra sig av med värme blir till värmetjuvar i kyla. Som tidigare nämnt har kroppen mycket svårare att klara sig mot nedkylning än mot överhettning. Kroppens försvar mot nedkylning är att producera värme genom ökad ämnesomsättning, kroppsrörelse och "skakningar", man huttrar. Huttringarna är egentligen ofrivilliga muskelsammandragningar och är ett sätt för kroppen att skapa värme när kroppen riskerar att bli nedkyld. 

Andreas Ullenius, fullt påbylsad, äter frukostgröten en riktigt kall morgon i Klövsjö. En heldags isklättring väntar. Foto David Elmfeldt

Huttringar ger fem gånger mer värme än kroppens basala ämnesomsättning. Huttringar är kroppens första svar på nedkylning och sätter igång när kroppen börjar bli kall. Temperaturen mäts av "receptorer" som känner av temperaturen i hud (ytlig temperatur) och i hjärnan (inre temperatur). Att huttra är dock ett ganska ineffektivt sätt att skapa värme på, och som med all kroppsrörelse krävs energi, främst i form av kolhydrater. Nackdelen med huttringar är också att man kan få svårt att utföra rörelser som tex att tända eld eller skida till raststugan för att värma sig, vilket ju kan vara livsviktigt i en allvarlig situation av nedkylning.

Hypotermi
Hypotermi - nedkylning - uppstår när kroppstemperaturen faller till 35ºC eller under. Symptom på nedkylning är förvirring, svårt att fatta beslut, apati, slöhet, sluddrigt tal, skakningar, klumpighet, stelhet och svårt att röra sig, disorientering och, om nedkylningen fortsätter kan personen svimma. Det är viktigt att vara uppmärksam på symptom på nedkylning, de kan vara svåra att upptäcka och förväxlas lätt med symptom på trötthet. Nedkylning där kroppstemperaturen är över 32ºC klassas som mild till måttlig. När kroppstemperaturen faller under 32º klassas det som allvarlig nedkylning. Mild till moderat nedkylning behandlas genom att man förhindrar ytterligare värmeförlust, ser till att personen har torra och varma kläder, och försöker återuppvärma personen. 

Är man ute på tex skidtur är ett bra sätt att värma upp den nedkylda personen att krypa ner i samma sovsäck för att påskynda uppvärmningen med sin egen kroppsvärme. Det är också bra att fylla vattenflaskor med varmt vatten och lägga intill personen på utsatta ställen som bröst, mage och nacke (dessa kroppsdelar "spiller" mycket värme) testa först på Dig själv så att inte flaskan är för varm och bränner personen. Allvarlig nedkylning måste behandlas av sjukvårdspersonal, personen skall tas inomhus så fort som möjligt, och måste behandlas försiktigt eftersom livsfarliga komplikationer kan tillstöta.

Kylskador
Vanligare än allmän nedkylning är nog lokala kylskador, när huden blir vit och tappar känseln. Speciellt utsatta områden är näsa, öron och kinder som ofta är oskyddade. Blåser det blir den kylande effekten mycket större. Händer och fötter är också ofta utsatta för förfrysning, detta beror på att de "yttre"delarna av kroppen stängs av först när temperaturen sjunker i kroppen. Kroppen ser till att hålla värmen vid de viktigaste organen, dvs blodet samlas i bålen för att hålla inälvor och hjärta varma. Blodflödet till de minsta kärlen i fötter och händer blir nedprioriterat och stängs av. Var uppmärksam på "vita fläckar"! Kylskador bör åtgärdas så fort som möjligt för att förhindra att de går över till nästa stadium och leder till djupare förfrysning. Kroppsvärme är bäst, värm örat eller näsan med en varm hand. Stoppa fötterna i armhålan (på kompisen…). Om det finns möjlighet så är det bra att stoppa ner den nedkylda kroppsdelen i ljummet vatten (37 - 42ºC). Vid allvarligare kylskador, då den drabbade kroppsdelen känns hård och kall, och kylskadorna har gått längre ner i vävnaderna, är det viktigt att man inte försöker värma den skadade kroppsdelen förrän man är säker på att den inte riskerar att kylas ned igen. Att återuppvärma en kroppsdel som sedan fryser igen ökar skadorna avsevärt. Då är det bättre att vänta med uppvärmningen tills man är "i säkerhet".

av Anna Sjögren