Man hade lovat fint väder under helgen och det nyinköpta tältet HB Akto skulle premiärvisas. Några huttrande själar vid Hornborgasjöns strandängar bevittnade uppsättningen som bara tog nån minut - bara en båge och några pinnar, sen klart - fantastiskt. Tältet såg märkligt litet ut och doldes bakom rastbordets grova plankor. Jag försökte ta reda på om tältning var tillåtet på platsen men varför skulle någon bry sig - vi syntes ju knappt, jag och tältet.
Väl inne var tältet rymligare än jag förväntat mig, både sovprylar och packning fick plats och med viss planering gick det att reda sig hyggligt. Tranorna hade lämnat arenan med sedvanliga trumpetstötar - ett urtidsläte som för tankarna till en annan tidsålder - så nu var det bara att inta kvällsmat och invänta gryningen.
Natten avlöpte utan större bekymmer men temperaturen kröp ner ett par grader under nollan, något jag inte upptäckte förrän det ljusnade.
Jag kröp ur sovsäcken i mörkret för att vara beredd på fåglarnas återkomst och efter någon timme i gryningsljuset kom både stora flockar med tranor och insikten om frosten på tältduken.
Frukosten var serverad, både för mig och fåglarna, och sen var det bara att packa ihop och lämna fältet till förmån för morgonpigga husbilsskådare. Tältet rullades ihop lika snabbt som det kommit upp, dock aningen frostigt och senare ganska blött - det blir nåt att jobba med, öppna ventilationsluckorna kanske.
Ett par timmar senare började dagen hemma på Instön och jag är nöjd med min investering - HB är HB med känsla i varje detalj.
Det är lite kul med tranorna som tidigare var exklusiva i sina besök på ett fåtal platser men som nu kan ses lite överallt, de är fortfarande fantastiska att se eller höra och ett riktigt gôtt vårtecken.