Goda nyheter! Min man tycker inte att jag är knäpp, utan har på eget bevåg meddelat att han gärna följer med på min historiska lilla vandring anno 1913 i sommar. Detta för ju inte bara det goda med sig att jag får sällskap - jag får även en dubbelt så lång packlista! (Och om man är förtjust i gamla kataloger och att sy, så är det verkligen en god nyhet!)

En sak som jag har lärt mig, är att skillnaden mellan dåtidens vanliga skjortor och de s.k. sportskjortorna, är att de senare är utrustade med fast krage - alltså sådan som är standard på dagens skjortor. När man var ute i naturen och turistade (eller sportade på annat sätt) skulle man alltså slippa de lösa stärkkragarna, som förmodligen inte alls var särskilt bekväma.

Jag jobbar alltså på för fullt med att skramla ihop en tidstypisk fjällturistutsyrsel. Yllekjol och kängor är fixade, och jag har hunnit sy ett par sportbyxor i tweed åt maken. Bara väst, skjorta och kavaj kvar så är sportkostymen komplett.

Mitt fiske här i bloggen har också gett resultat. Den gode Bertil Disman har haft vänligheten att donera en gammeldags ryggsäck - eller päronsäck som de kallas - som sitter perfekt på mig. Maken kommer att få använda en gammal näverkont som jag får låna av pappa. Den är tjusigt slöjdad, och jag har mina misstankar om att det är farfars morbror skomakaren som har gjort den.

Idag hade jag också på mig mina nya hemtraderade snörkängor i skinn på jobbet, för att börja gå in dem ordentligt innan det är dags. De verkar åtminstone hålla en hel dag i stadsmiljö. Det ska bli spännande att se hur de klarar sig upp på fjället. Jag är mest änglig över att sulan är lite tunn, och lösa iläggssulor av renhår eller tagel är lite svåra att komma över i dessa dagar, tyvärr. Men det blir väl någon råd.

Jag har också roat mig med att läsa berättelser ur äldre upplagor av Svenska Turistföreningens Årsskrift, bland annat en beskrivning av en Bydalentur sommaren 1909.

Så här skriver signaturen "Fjällmannen":

För den, som af en knappt tillmätt ferietid icke har mer
än en vecka att disponera för en upplifvande fjälltur,
rekommenderar jag på det varmaste en vandring Bydalen—Gleen
—Stora Löfdalen—Tåssåsen—Vallbo—Ottsjö—Undersåker.
Turen tar fyra dagar och är utomordentligt lönande i
turistafseende.

I jämn och behaglig omväxling träder vandraren här till
mötes allt hvad västra Jämtland bjuder af storslagen
vildmarksfägring och leende scenerier. Turen har vidare den
förtjänsten att bekvämt kunna medhinnas på nyss angifna tid
äfven af den, som redan lagt vallfarts- och vandringsåren
bakom sig och därmed äfven ungdomens ärelystnad att
komma fort fram i världen.

Herregud! Folk var verkligen tuffare förr! Jag får lite lätt hjärtsnörp när jag tänker på att en av dagsmarscherna är på 32 km - och det ska anses vara "lätt vandring för någon som inte är så ung och frisk längre". Jag har ju gått däromkring, och det kan jag säga att några 32 kilometer hade man inte kunnat piska mig till utan att få sig en rak höger och åskmoln nedkallade över sig. Förvisso är jag ingen sportig typ, men nog räknar jag mig åtminstone stolt till medelmåttornas skara. Sen att vissa springer ytterligare en mil, och det bara på några timmar, hör inte hit. Jag vill ju hinna fika också.

Nej, vi tar det nog lite lugnare. Har jag tur vill hela familjen följa med, och då kan man ju kanske skylla på barnen om man inte ids gå så långt...