I helgen fick jag - äntligen - med mig Livskamraten ut på en övernattning. Vi valde vårt favoritvindskydd vid norra delen av Stora Ryggsjön i Kilsbergen. En av anledningarna till valet är att det inte ligger längs Bergslagsleden och alltså inte är så välfrekventerat som många andra vindskydd i närheten. Inte så mycket för att få vara ensamma som att där brukar finnas en hel del ved - både hugget vid vindskyddet och i skogen i närheten. Vid vissa skydd längs leden får man leta förgäves.
Eftersom vi kom iväg lite väl sent på lördagen utgick vi från Skrikarboda. Trots endast en natts övernattning vägde ryggsäckarna rejält. God mat och god dryck samt ett överflöd av varma kläder och annan utrustrning bidrog till tyngden.
Välmarinerat kött på glöden och ett gott vin i kåsan.
Vi var faktiskt här förra helgen också, men då bara över dagen för att plocka tranbär som det finns ganska gott om på myrarna i närheten.
Framåt kvällen började det blåsa rejält, vilket gjorde att vi kröp ner i sovsäckarna tidigare än brukligt. Givetvis hade vi med var sin god bok.
Mitt på natten ökade vinden samtidigt som det började regna. jag vaknade av att regnet slog mig i ansiktet trots att jag låg en bra bit in. Dropparna blåste precis rakt in i vindskyddet med stor kraft. Vi blev tvungna krypa allra längst in i vindskyddet för att inte bli blöta. Det har jag aldrig råkat ut för tidigare. Väl där inne somnade vi genast om och sov gott och länge.
Man kan ju ställa sig frågan varför vi plockar när vi ännu inte lyckats med något till 100 %? Svar: Det är enda bäret jag står ut med att plocka. Enda chansen för Livskamraten att få med mig ut på dylikt uppdrag. Anledning: De finns på ett begränsat område i begränsad mängd.
Så var det sidan, då: http://www.cranberries.org/cranberries/recipes.html
Fast jag hade ju tagit med tältet...