Ni som följer min blogg vet att jag och Livskamraten brukar ge min syster och svåger en friluftsupplevelse i julklapp. Helgen som gick delade vi ut förra julens klapp i Kaljoxadalen.

På fredag eftermiddag begav vi oss iväg upp till Nittälven. Vi parkerade bilen strax norr om Dansarbacken och vandrade några hundratal meter fram till Eskils koja.

Nedanför kojan ringlar Nittälven fram.

Vi inrättade våra gäster i kojan och slog upp ett tält åt oss själva. Snart brann en eld inne i kojan. Vi åt en enkel middag och kröp sedan till sängs ganska tidigt.

Dagen därpå skulle vi vandra på östra sidan av älven. Vi började med att följa stigen söderut en dryg halvkilometer ner till Dansarbacken.

Platsen var uppfräschad med bland annat nytt galler vid eldstaden. Detta är en mycket vanlig plats att övernatta när man paddlar Nittälven. Här finns vindskydd, lada och obegränsade tältmöjligheter.

Vi tog oss över bron och var därmed på "rätt" sida.

Leden är fantastisk nu på hösten. Fotomotiven trängs. Det är svårt att välja.

Framme vid stigskälet svänger vi söderut, ner mot vindskyddet vid Komoramossen.

Leden går genom vacker tallskog. Strax innan vindskyddet ändrar naturen karaktär och blir mer granskog.

Än så länge är inte ledsystemet helt klart i denna del av naturreservatet. Vi följde den led som är markerad som "planerad" på informationsskyltarna.

Så småningom kom vi fram till det lilla vindskyddet vid den nästan cirkelrunda Märrjärvi.

Norr om Märrjärvi lämnar vi Kaljoxadalens naturreservat och kommer in i Nittälvsbrännans naturreservat. År 2000 brann området ner. Nu - 14 år senare - vandrar man genom ett stycke märklig natur...

I den allra nordligaste delen av detta naturreservat finns ännu ett litet fint vindskydd.

Min syster lider över huvud taget inte av mygg, men älgflugorna var besvärliga...

Strax söder om vindskyddet tog vi bron över älven till den västra sidan.

Leden tillbaka mot Eskils koja är mycket vacker och lättvandrad.

Denna kväll åt vi en betydligt läckrare middag. Det blev dubbelmarinerad fläskfilé och rotfrukter i foliepaket. Till detta dracks ett gott rödvin.

Nästa dag gjorde vi en kortare tur upp till det lilla vindskyddet uppe vid utsikten på Petter-Nilsberget. Flera jättelika fjällig taggsvamp passerades. Jag träffade en gång en finländare som påstod att det i Finland var vanligt att lägga in denna svamp på samma sätt som vi lägger in sill.

Naturen är verkligen Bauersk. Stigen upp slingrar sig mellan mossbelupna stenblock och genom branta raviner.

Bilden nedan gör inte utsikten rättvisa.

På vägen ner till bilen mötte vi två vandrare som senare hörde av sig med en mycket trevlig kommentar - sist efter denna artikel om Kaljoxadalen.