Bilder

Foto: magnus ul

Sarek 2010

Första gången i Sarek - regnvecka igenom Alkavagge o Routesvagge

Jag är en utflyttad Bleking/Smålänning som numera bor utanför London, där den största saken jag saknar ifrån Sverige är allemansrätten och falukorv.
Här i England så är nästan allt privat och man får leta efter campingplatser och kan inte gå varsomhelst. Jag får nog titta mer på Skottland för att få vandring närmre 'hemma'.

Min kompis och fd kollega T och hans far D gick Sarek under sommaren 2009 men jag fick inte ihop det med resor, semester osv, så när vi började prata om 2010 så gav jag mig skjutton på att åka. T har mycket mer erfarenhet av vandring, och har bland annat varit i Sarek och Everest base camp.

På morgonen 28'e Juli tog jag flyget ifrån London till Arlanda, stack in till slussen och dumpade reskläderna och den tunga väskan på Stockholmskontoret. T-bana tillbaka till centralen, iförd fjällkläder, mötte upp med D och T och vi hoppade på natt-tåget uppåt Norrland. 29'e Juli, väl framme i Gällivare så tog vi bussen mot Ritsem, och hoppade av vid helikopterplattan och åkte till Staloloukta. Under flygturen kunde man se fint över Padjelantaleden och hyfsat mycket folk som gick därnere. Till slut kunde vi börja vandra ikapp med myggen i Staloloukta.

Det var kalasväder och mycket varmt nere i dalarna. Eftersom jag inte varit i Sarek innan, och inte ens haft chans att titta i detalj på kartan så lät jag T och D sköta navigering och planering. Lite väl enkelt för mig kanske men väldigt bekväm vandrings-semester, iaf förberedelsen. Det jag gjorde var egentligen att köpa tältet och lösa logistiken ifrån London.
Första etappen tog det lite tid att komma upp över björkskogen så vi kunde se något, men när vi väl kommit upp så blev det både svalare och lite mer utsikt. Vädret var fint, och lite fotograferande blev det. Jag hade ju knappt någon koll på vad som väntade, men hade nog iaf rätt inställning typ 'det gaur fint', jag och T har haft ett par helger några gånger med minivandringar i Blekinge för ett par år sedan.

Vi gick rakt österut ifrån Staloloukta, siktade pa Njallajavrasj och sedan norr om Unna Liemak. Navigeringen gick halvbra och vi hade planerat första lägerplatsen uppe vid Alajavrre, men vi stannade kanske en kilometer innan dess eftersom vi inte hade koll på hur långt det var kvar. Nästa morgon visade det sig att det inte alls var så långt så det gick fint att ta igen missad tid. Uppe vid renvaktarstugan träffade vi tre svenskar och efter lite samspråk så kom vi fram till att de bodde ett par gator bort ifrån där jag växte upp och där mina föräldrar fortfarande bor, i Bankeryd i norra Småland. Världen är ibland väldigt liten, även ute i 'vildmarken'.

Vi tog norrsidan på Alajavrre med sikte norr om Nuortap Rissavarre mot bron över Miellädno. Det skulle iof vara en halvbra bro och medföra ett vad över Gainajjagasj, men alternativet vore att ta sydsidan och förlita sig till att det var båtar vid Algajavrre. Vi vågade inte ta den chansen så vi tog bron och vadet. Nästan hela dagen regnade det, men det var inte så kallt så det var ju bara att traska på i Goretex. Helt ok bara man hade rätta inställningen. Vi tog en stående lunch och såg renar på nära håll för första gangen, de var nog inte mer än 20m bort och det kändes som man kunde krama om dem om man hade försökt :-)
När vi kom fram till bron så låg det lite konstruktionsmaterial osv och det fanns en varningskylt, men bron var helt ok och vi traskade vidare mot vadet. När vi väl kom fram så insåg vi att det kanske hade varit ett lite obra val med bron istället för båten, men eftersom vi var tre och inte kände for att gå tillbaka så krängde jag av mig nästan allt och testgick ett par vad där det hade delat upp sig i tre armar. Kallt som attan eftersom jag tog av mig byxor och gick i meshskor, men det gick fint så länge man kunde låna D's vandrarstavar. Utan stavar hade det aldrig gått utan att dratta i. Efter vadet var det bara lite uppför till Alkavare kapell som var målet för lägerplatsen, vi slog upp tältet precis bakom kapellet och fick lyx med torrdass. Vi såg ett rött tält nere vid stranden, så förutom de 3 personerna vi såg på morgonen så var de de enda vi såg av andra vandrare.
Vädret gick upp och ner och jag fick en fin sekvens av vind och en regnbåge när vädret slog om. På natten slet vinden i tältet eftersom vi låg högt och fritt, men förutom oväsendet på tunneltältet så stod det emot det utan problem.

Maten som vi hade med oss bestod oftast av musli och torrmjölk till frukost, mestadels lagad lunch och sen en kalasmiddag ibland tillockmed med efterätt. Det var D och T's mor som hade lagat fin-mat och haft torkning i flera dagar innan resan. Michelin stjärnor kanske inte finns härute direkt, men på min skala var det 5or hela tiden. Framåt kvällen kom chorizokorven och lite whisky fram, över lite kortspel eller kartläsning.

Dagen efter traskade vi norrsidan vid Alggajavrre, T testade att gå över deltat vid Alggajåhka, men det gick inget vidare. Så efter han hade lyckats göra sig dyblöt så kom han tillbaka och vi gick norrsidan istället. Precis innan vadet på norrsidan så såg vi två tält, vi 'knackade på' och frågade om tips på vadet. Det visade sig att det var en tysk familj och de hade vilodag i regnet. Han visade glatt vilken väg vi kunde ta och eftersom D är ifrån Tyskland så kördes allt på tyska. Jag kan lite turisttyska så det gick ju fint.
Nu kom vi in i Algavagge på riktigt och Harrabakte var en ganska häftig vägg som tornade upp sig - den är ju brant och lång så det kändes som man gick i en halvtunnel. Det häftigaste var nog när jag fick syn på glaciärerna vid Niejdariehppe och Sadelberget, molnen kröp upp och ner i dalen och allt gick väldigt snabbt och ibland lyste glaciären till av blått. Regnet körde vidare och nu kändes det verkligen som man kom in bland riktiga fjällen, med stenblock, snölegor och ordentlig höjd pa väggen mot Härrabakte norrut. Renarna kom ganska nära och ett litet vitt föl fick jag med på bild.
Vi slog läger mitt emot vattendelaren vid Ahkajahka och hade utsikt mot Sarektjahkka långt bort i nordost.

Denna natten låg vi i en liten slänt, fint o platt men lutade lite. Vi låg skavfötters och jag låg oftast neråt i mitten. Neråt med huvet vill säga - kanske inte den mest bekväma ställningen men vad gör man inte när man testar Ray-way, han tycker ju man inte skall få allt blod i fötterna :-) Problemet var bara att mitt ultralätta liggunderlag var lite väl halt, så ibland gled jag neråt och vaknade med nacken i vinkel mot innertältet. Men lätt liggunderlag var det iaf, ett halvt ca 7mm tjockt ifrån typ Rusta och inte mycket vikt.

Morgonen efter så var det fint väder, lite kallt men inte regn vad jag kan minnas. Ett enkelt vad vid Gouhperjakka och sen hittade vi världens bästa rastplats mittemot Renvaktarstugan. Precis innan vi kom dit hade ett par tagit ner sitt tält och traskade iväg när vi precis fick syn på dem, men platsen var så fin så vi var tvugna att ta lunch i solskenet och bara njuta. Soppa och efterrätt till lunch, kalasfint och kan bara rekommendera den tältplatsen på lilla kullen - man får nog plats med ett par tält om man vill.Vi traskade ner mot Skarja och såg en liten aning av Rapadalens början. Nere vid bron och stugan blev det helt plötsligt en känsla av motorväg - vi såg flera par vandrare och tält. Vi stannade inte utan vände norrut mot Ruohtesvagge på västsidan om Smailjatjåkkå. Efter en liten stund stannade vi och tog igen oss, vi hittade den perfekta ljugarbanken av sten. Benen dinglandes och vi träffade ganska många vandrare. Två danskar, son och far som vi snackade med en stund som också gick norrut och vi kom alla överrens att efter en veckas vandring "luktar man gnu".

Allt som allt träffade vi nog nästan 10 personer på en timme eller två, jämfort med noll eller max två-tre personer dagarna innan. Det som mest slog mig var hur ordentligt stora packningar nästan alla hade. Stor välfylld rygga, stort fladdrande regnskydd och ordentlig vandrarstav (jag tänkte tyst på knölpåk). Vi kom med våra ganska små ryggor (eller iaf lätta) förutom D som hade tagit med sig extra byxor och lite annat extra. Jag gick i stort sett hela tiden utan att spänna på mig höftbältet, och de gångerna jag gjorde det så var det inte så mycket vikt på det, jag hade ju inte ens foam inuti bältet. T gillar att ha höftbälte som han har satt på sin Golite Breeze själv, men det är inte direkt stor vikt eftersom han har snålat in på nästan varje pinal.

Rouhtesvagge var lättvandrad och vi avverkade stigen ganska bra. Vi var lite oroliga för att Smailja skulle vara svår att vada, men när vi väl kom fram så var den så bred och lättvadad att det inte var några problem alls. Vi slog upp tältet på grässlätten mellan Smailjatjakka och Gavelberget, och jag ville prompt testa Kaitum med öppen veranda. Det gick fint och vi hade en fin utsikt norrut. En bit bort var ett ensamt grönt Akto men det var för långt för att gå dit bara for att säga 'Hej'. Glaciärvatten fick duga denna kvällen och lite grus fick man senare skölja ner med lite Macallan whisky :-)

Vi träffade ett tyskt par i Routesvagge vid renvaktarstugan, en far och hans dotter, och de berättade att de hade ramlat i vid ett vad, han hade skadat benet och tappat en stav. Jag såg inte men hans ben var tydligen ganska tilltygat så de skulle ta det lugnt en dag eller två innan de skulle vidare.

Vädret blev lite bättre och vi tog en lång lunch och D bakade bröd, knådning på en sten och sen lagat i locket på köket. Kalasgott och inget regn. Detta är livet.
Ett par timmars vandring senare kom vi fram till Kisuriskåtan, tog lite bilder och tittade på årtalen inkarvade i trästockarna - 1958 var nog det äldsta som vi såg. Nere vid Sjnjuvtjudisjahka tog vi en lång paus och det var mycket fint att titta upp mot Ahkka och Niak samtidigt som vi hörde bruset ifrån vattnet.
Vi slog upp tältet en liten bit ifrån tyskarna som hade satt upp en finfin tvättlina och det såg ut som de skulle ta det lugnt där en dag. Efter middagen kröp temperaturen ner ganska snabbt och vi gick och lade oss i tältet, tältet låg precis vågrätt och vi sov som små trötta lammungar hela natten.

Dagen efter tog vi oss ner mot Björkskogen och såg mycket blommor. Stigen var lättvandrad och det gick ganska fort att ta sig ner till Padjelantaleden. Lunch tog vi precis nere vid bron över Sjnjuvtjudisjahka. Dagen blev ganska lång och vandring over spångar och genom lera kändes inte lika kul som det orörda inne i Sarek. Väl framme vid Akkastugorna slog vi upp tältet, dumpade våra grejer, snabbtvätt och sen ner mot den väntande middagen på hembakt bröd och nyrökt fisk. Jag kommer inte ihåg vad damen hette nere vid 'fiket' men det var ordentligt kalas. Allt givetvis nersköljt med ett par kalla öl. Myggen käkade nästan upp oss på vägen tillbaka till tältet men det kandes verkligen skönt med mat och öl i magen, och ingen väntande vandring.

Sista dagen återstod bara vandring ner till båten, transport med båten, bussen och tåget. Renklämma och öl satte fint.
Adjö för denna gången Sarek, jag kommer kanske tillbaka, men just nu är jag lite trött på vandring.

Lite om utrustningen: vi har alla försökt hoppa på lightweight spåret, och kör med lätta ryggsackar, lite kläder, lätt tält och minimalt med extragrejer (förutom en klunk whisky och chorizo på kvällarna). T's rygga väger minst, min lite mer och D's mest. Vi flyttar om maten så vi har ungefär lika mycket att bära. Jag har tältet i min rygga (Hilleberg Kaitum 3) och det tar lite plats, men helt ok eftersom jag bara bryr mig om vikten, inte volymen. Sovsäcken tar också ganska mycket plats eftersom jag inte har knölat ner den i en kompressionssäck, utan bara i en vattentät påse.

Skodon kör vi alla halvhöga kängor, jag har Meindl Island och även ett par Merell waterpro för vaden. T körde Scarpa men de började läcka vatten så han körde vaden i kängorna, D kör ocksa Meindl och sandaler.
Jag har aldrig vadat innan så den första gången blev intressant, speciellt som varken jag eller T hade stavar eller knölpåk med oss. Dvs vi lånade D's stavar när det behövdes. Nästa gång tar vi med det själva.

Kläder som jag hade med mig var i stort sett syntet-tshirt, kallingar, halvtunn fleecetröja (Fjällraven Passad, gammal favorit), halvlånga löpartights och regnställ i Goretex. Jag hade även med mig keps som satt på nästan hela tiden (för sol och regnskydd i ansiktet/glasögon), och tunna fjällbyxor som jag lika gärna kunde skippa eftersom jag bara hade dem på ett par gånger under vandringen. De blev bara leriga och fladdriga.
Jämfört med folk vi träffade så kände man sig lite som en lättvikts-get, inte en mul-åsna med stor packning.

Liggunderlaget jag hade var ett avklippt blått supertunt liggunderlag, som klockade in prick 100g. Halvok fast jag brukade glida in i innertältväggen när det lutade. Det blir nog lite mer lyx nästa gång - Ridgerest eller en uppblåsbar 3/4 madrass. Ryggsäck jag kör med Gossamer Gear Mariposa plus, funkade jättebra eftersom jag hade hyfsat lite grejer forutom tältet och sovsäcken.

Tältet vi korde med var Hilleberg Kaitum 3, perfekt storlek för tre personer och prick ett kilo per person.
Primus MF med bensin funkade fint, men jag saknar ljudlösheten i ett trangia.

Sen min sista tanke: Detta var första gången för mig i Sarek, visst jag har varit ute och tältat och levt ute endel, men inga ordentliga vandringar. Jag tycker man skall testa på Sarek om man får chansen, det enda man skall tänka på är att det inte är en lat-semester och man kanske får nöja sig med fin natur, mycket upplevelser, enkel god mat och lite regn. Men när man väl har testat det och är förberedd mentalt så blir det inga problem - fast det förstås, gå inte helt själv de första gångerna, utan gå med någon som varit i Sarek innan!