Cyklat ned till Lökholmen för att lyssna på nattsångare. Tänkte starta min expedition härifrån bryggan. Klockan tjugo över midnatt. Det har varit en varm dag och åskan mullrar nu i öster. Det blekar till en gång över Långösund. Svag vind. Förhållandena borde vara fina. Drillsnäpporna och en gräsand låter höra från sig, mygg. Glömde myggmedlet. Annars tyst här. Inga vassar heller för rör- och sävsångare. Fin aftonrodnad i nordväst. Flyttar mig till sjöbodarna inne i Bonäsviken. Sätter mig på en bänk vid en vägg. Det mullrar på i norr, och blixtrar ordentligt i öster. Det är märkligt tyst i vassarna. Kanske är det lite för tidigt på dygnet ännu eller så störs de av åskan? Jag väntar. Någon fisk plaskar till. Jag har hört att man kan kasta en sten in i vassen för att väcka sångarna, men det är säkert på dagen. Klockan går mot ett, åskovädret tycks komma närmare. Jag vandrar vidare. Men inte ett ljud i sommarnatten på hela vägen hem.

Duvhöken som flög in i solen för två veckor sedan var högst troligen en kärrhök. Jag såg den igen förra veckan då den seglade över åkern vid Lökholms vägskälet bort mot Finnö på v-formade vingar. Den typiska stora vita övergumpen och de långa vingarna tyder på hona av antingen blå kärrhök eller ängshök. Den flög lågt över åkrarna, slog ned på något byte och lyfte igen. En stationär kärrhök skulle betyda ängshök, eftersom den blå kärrhöken häckar norrut i landet. Ängshök har jag aldrig förut sett. Så därför sitter jag nu här på vakt vid åkerkanten i solskenet med myggen och dricker mitt morgonkaffe. En skogssnäppa landade i skogen bakom mig, göken gal i öster, viporna klagar på åkern, och jagar sedan bryskt iväg en kråka. Det är vipornas åker. Paret kan skatta sig lyckligt att den ligger i träda. En trädgårdssångare pladdrar oförtröttligt på några meter ifrån mig, gärdsmygen blandar sig i leken med sin eruption av toner, ärtsångaren kastar sina ärter i skålen borta vid vägen. Kråkorna väsnas, man vet aldrig om vad. Det rör sig i en sälg och visar sig vara en talgoxe på jakt efter feta larver. Fågelsången är som en symfoni. Ibland mattas den av, nya röster kommer in, dör bort, solisterna byter av varandra hela tiden. Konserten är som intensivast nu i slutet på maj. Skogssnäppan kommer utstörtande från skogen och flyger förbi mig ljudligt "kiffande". Men av kärrhöken denna morgon ingenting. Kanske var den en flyttande blå i alla fall.

Det är sommarvarmt och har varit det hela veckan. Säkert runt 15 grader redan nu på morgonen. Det blåser lätt från sydväst. Vi befinner oss mellan hägg och syren, och alla fåglar kommit ren, förutom tornsvala och rosenfink. Jag tycker att jag redan ser något som liknar alger i vattnet vid bryggan, men det kan vara fröpollen från träden. En fisktärna lockar ljudligt från sin sten i vattenbrynet. Jag spanar ut över fjärden med tuben. Tomt. Alla fåglar ligger säkert på ägg nu. En havstrut guppar vackert i det blåa. Den putsar fjäderdräkten i solskenet. Någon enstaka vigg, skrake och knipa. Tärnor på stenarna. De har inte råd att vara så aggressiva mot stugägarna nu, när de har valt att bo så nära. Sädersärlan landar med bomaterial i näbben på en boj vid bryggan. Ladusvalor jagar insekter över vattenytan. Emellanåt tar de en paus på taknocken på en av sjöbodarna. Skäggdoppingen ligger på sitt bo i vassen in mot Bonäsviken. Ett par drillsnäppor parar sig på en sten alldeles intill. Det stör åtminstone inte skäggdoppingen. Jag zoomar in en kniphane som ligger och latar sig hundra meter bort. Ibland slänger den huvudet bakåt och låter höra sitt spelläte. Kanske mest av gammal vana, i brist på annat att göra.